En spökstad

Jag kramar ur min hjärna,
likt en blöt trasa
(för att tvinga fram ord)
     "Surt" sa räfven
om mina ord, trots
ett glupskt lapande.

    Räfvens smak var
av det finare slaget.
    "Vad är frukten av
mina ord?" frågade jag.
Räfven morrade enbart,
djur kan knappast tala.