En spökstad

Jag har inga säkra källor, men det känns som om det här är ett foto taget av Andy Warhol. Det jag egentligen undrar är vad den där överskattade chokladkakan symboliserar. 

Banan? Frågan är; ska jag köpa VU & Nico-poster för 129:-, eller vinylen för 169:-?

Crystal Castles featuring Robert Smith - Not In Love

Det enda som verkligen kan stänga av mig från resten av världen är en riktigt bra bok. Jag har inte hittat något liknande som slukar upp mina tankar och stänger ute känslor förutom för boken lika bra. Visst, musik kan fungera, men då ska det vara ett par depp-låtar à la Joy Divison eller The Cure. Eller något annat tungt, men samtidigt djupt med mycket droger inblandat (visst, man kan tycka vad man vill, men det funkar bättre för att stänga av). 

Jag har ingen ordentlig förklaring på varför jag ens skulle vilja stänga av och blockera alla mina känslor. Det enda jag vet är att det är riktigt skönt. Något jag kan säga är att ju mer man kastar känslor omkring sig, desto viktigare blir det att kunna koppla av, att kunna göra det oftare. 

Vissa kan tycka att det hjälper att spendera tid ensam, då för att stänga ute känslorna. Det låter väl vettigt. Men det fungerar inte för mig. Med ensamhet växer bara känslomässiga tankar och det enda sättet är då som tidigare nämnt en bok. Om man umgås med människor behöver man inte tänka på sina egna känslor, för då känner man för dem, då behövs inte den lilla egoism som är i att känna, att känna vad som är bäst för en själv. 

PS. Det går inte att väga upp för lite kärlek med hat, kom ihåg det.

Mitt exemplar är på väg och det gör mig glad.



Och på onsdag kommer Dannes nya också. Fint. "Svart, vitt och allt däremellan."

Varför kriga,
när man kan förolämpa varandra, sprida osanningar och elaka rykten?
Varför avfyra ett skott,
när ett enda ord kan göra så mycket mer skada?
Varför slåss med nävarna,
när man kan slåss om ordet?
Varför kasta den där lilla stenen i ryggen på honom,
när en enda blick kan skära så mycket djupare? 

David Robert Hayward-Jones, James Newell-Osterberg, Jr och Lewis Allan Reed. Lägger man ner sin själ i att skapa något för att tillfredsställa andra till max, då fastnar man såhär bra på bild. Puss på tre av musikvärldens största herrar.

Såg Johnossi på flygeln igår! Galet bra. Och härligt galet! Monumental upplevelse med fina människor. Sen fick vi nys om autografer/signering (när i stort sätt alla olyckliga stackare hade stuckit! HEHEHE). Autograf på kvitto som varit användbart samma dag, sen post-konserthäng på McDonalds. Sen hemma. Väl hemma var jag James Dean. Sen somnade jag. Glad.

"Your birth is a mistake you'll spend your whole life trying to correct."
- Chuck Palahniuk

Det finns alltid det där tillfället när man bara fattar pennan (tangentbordet, men pennan är mer symbolisk...) och bara skriver hur mycket som helst, efter att ha haft torka i flera veckor. Känslan man har under tiden, och efter att man skrivit ett helt A4 i Word är så himla underbar. Man känner att man har producerat något. Dina känslor som bubblat runt i huvudet, blandat sig med de senaste dagarnas upplevelser och gamla minnen, under några veckor i ditt huvud omvandlas till slut till något fint i textform. Det kan vara något du lyckas knapra ihop på en halvtimme. Det kan vara något du slitit halva natten för att få ihop. Känslan är densamma, men extra underbar när du slitit längre för att få ihop ditt slutresultat. Man kan ha snappat upp inspirationen från en vän, en artist man lyssnat innerligt på eller något underbart du läst. Eller helt enkelt två tankar från helt olika håll som krockat i ditt huvud och bildat ett perfekt ämne att vackert framföra dina klagomål igenom.


Åh, du vackra symbol.

Vi rockar 90-talsnostalgi när vi kollar på "tjockfilm". Disney, TMNT, Smurfarna - personliga barndomsfavoriter. Och lerfiguren Morf och dinousarien Denver (som bara jag tycks minnas)! Tyvärr är det förmodligen bara barnfilmer som är värda att ses på VHS. Alla borde göra som vi. Damma av er gamla videospelare och leta fram gamla VHS-filmer! Man kan inte annat än att må bra av detta. Puss

Jag har något emot dig. Men du är mysig. Du är inte alltför kall. Och du verkar föra med dig bra saker. Att sparka löv är kul. Du är den perfekta gradienten från sommaren till vintern, jag hade inte klarat det bättre själv. Ja, och på din tid kan man såklart bära sin halsduk stolt. Fina färger. Jag tror att jag har börjat acceptera dig nu!

Halsdukssäsong