vad ska du göra härnäst?

Ni vet mycket väl vad som är min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Nu tänker jag inte dra det ens en tjugondel så långt som Lagerkvist gjort, men nog fan hemsöker känslan mig. Ibland känner jag den när jag tänker tillbaka på hur lite jag faktiskt åstadkommit med mitt liv, men mestadels när jag blickar framåt, kommer känslan krypande som en liten ficktjuv, på väg att beröva mig på mina drömmar. Känslan är en del av mig, från ett alldeles outforskat djup, men samtidigt hugger den mig i ryggen och skrattar åt mig: Vad ska du göra härnäst? Jag svarar som du alltid gjorde förut: Jag vet inte.

massa osammanhängande svammel är åtminstone något, och det var väl vad ni ville ha, eller hur?

Ibland trånar jag efter ett eget ställe. Det är kvällar som denna, när min själ och kropp allena befolkar lägenheten, som framkallar det. Jag äter köttbullemackor på köksgolvet och lyssnar på jazz på högsta volym, för ingen kan säga åt mig att sänka. Jag kastar ut kuddar i hallen och lägger mig där och läser Dostojevskij, för jag stör inte en djävel. Jag hämtar även ut skrivmaskinen i hallen för ensamheten har satt fart på mitt skrivande igen! Eller möjligtvis det faktum att jag skrev en jävla bra uppsats om varför oansvariga föräldrar inte borde bringa barn till världen i morse. Fast friheten ikväll, när ingen stör sig på min högljuddhet eller förströelse och utspriddhet har faktiskt lyckats byta bläck i denna, metaforiskt talat, skrivmaskin.
Ja, tack och lov att han sa nämnde att det var en metafor, annars hade den djäveln tagit sig vatten över huvudet. Om man gillar att skriva är väl att kalla sig själv för skrivmaskin som att kalla sig för musiker för att man kan ett par ackord på gitarren. 
Tips: En icke-kommersiell biograf som avmonopoliserar filmlivet i vår stad litet håller på att resa sig. Gå dit.

den och den


jag gillar rock n' roll, men när det kommer till kritan är jag fanimig valrossen



inse

Jag skriver "KOM IHÅG" på lappar
och tapeteserar mina väggar med dem

Hemligheterna jag i mitt huvud vaktar
är alldeles för dyrbara för att
ge plats åt egna minnen

"KOM IHÅG: vår första kyss"
"KOM IHÅG: son, 9, namn: John"
"KOM IHÅG: favoritfilm: Metropolis"
"KOM IHÅG: skostorlek 44"
"KOM IHÅG: ta din Risperidon varje dag. /Anna."

RSS 2.0