En spökstad

När baslådan hoppar till The xx, då vet man att den förmodligen är på för hög nivå. Någon eller något har höjt min baslåda till max och jag har inga avsikter att sänka den. Förmodligen höjdes den av mina kära vänner i takt till Slagsmålsklubben igår när vi entusiasmerade oss inför kvällens konsert. Vad som följde efter det var att vi pusslade ihop en accapella-version av Hänt i tre stämmor. Sen lyssnade vi på kött, för att senare lyssna på en hel del mer eller mindre duktiga band på Skandiateatern, väntandes på Slagsmålsklubben.

Entré. Visst kan man tycka att Frej tar sig själv på lite för stort allvar ibland, men det är berättigat. Känner man att man måste hata, kan man istället rikta det mot alla irriterande fjortispojkar som inte fattat grejen med att dansa, och istället bara hoppar och knuffas. Inte mer att säga än att killarna på scenen lyckades frambringa lyckorus och mängder svett. Idag har jag förövrigt lite plugg jag borde sköta, 'det sista'. Orkar dock inte. Känns trevligare att mysa ihop sig med Kafka på stranden, för resten av dagen. Ser fram emot en underbar kommande vecka. Pussss

Jag tänker faktiskt använda Lars von Triers 'skandal' som ett startskott till att börja se hans filmer. Av erfarenhet har jag märkt att folk som beter sig oprofessionellt, svinigt och provocerar oftast är intressantare. Den kontroversielle Lars von Trier drog ett osmakligt skämt om nazister och judar. Självklart idiotiskt, men fortfarande något så harmlöst som ett skämt. Visst kan man förstå att Cannes måste av moraliska skäl vidta någon åtgärd - men att förklara Melancholia persona non grata känns lite överdrivet. En film är inte enbart en regissörs verk, det är en stor process med oändligt många människor inblandade. Att straffa alla genom förklara deras film persona non grata känns även det idiotiskt. Det är väl i så fall von Trier de borde förklara persona non grata. 

Efter att ha sett presskonferensen, där han drar sitt osmakliga skämt och en del andra osmakliga om porrfilm, måste jag erkänna att jag är om möjligt ännu mer sugen på att se Melancholia (tror bestämt jag har sagt att jag är sugen på att se den tidigare här...). Nu har jag inte sett något av von Triers tidigare verk, så jag kan inte uttala mig om att jag gillar honom, men jag har en känsla av att hans verk och min filmsmak är som handen i handsken. Sen intresserar det där icke-amerikanska mig direkt och även den mystiska känslan som omger honom. Jag har bestämt mig för att försöka se Riket, Europa och Dancer in the dark och möjligtvis Antichrist innan jag ser Melancholia, vilket borde gå rätt bra eftersom den är en vecka från premiär.

Som sagt är det väldigt mycket mystik runt von Trier, inget undantag gällande Melancholia. Jag rekommenderar trailern, men varnar, då den verkligen inte är något för er med fördomar mot 'konstiga' filmer. Genom att bara sätta trailern under mikroskopet vill jag konstantera att den verkar bära på väldigt starka känslor och en väldigt tydlig och stark vändpunkt ses i bara trailern, då vändningen mot lite av det där mystiska jag talar om, i form av någon sorts katastrof. Den verkar väldigt filosofisk och jag får frågan "är det värt det?" av trailern i huvudet. Mycket av filmen verkar utspela sig i bröllopsmiljö med underliggande sci-fi-drag. Kirsten Dunst, som spelar huvudrollen, har jag aldrig varit så värst mycket för, men jag tror att det här blir hennes stora roll. Annars ser vi Charlotte Gainsbourg (åh!), John Hurt och Stellan Skarsgård i några av de större rollerna.

Även Kiefer Sutherland är med, men jag är fortfarande skeptiskt till om han klarar av något annat än den arge Jack Bauer. Jag tror verkligen på den här filmen och ser fram emot att se den på bio. Man märker, om man kollar på presskonferensen, hur den här filmen hjälpt von Trier. En del av den underliggande handligen är hans egen melankoli, som av vad jag förstår mestadels gestaltas i Dunsts roll. Genom filmen har han tydligen lyckats att bl.a. sluta dricka. Regissörer som lägger ner så mycket hjärta och blandar in sin själ i sina filmer passar, som jag redan nämnt, för mig, som handen i handsken. Jag tror att jag och von Trier kommer bli goda vänner, trots att han verkar vara ett sant svin (se presskonferensen). Men jag tror att de flesta genier är svin och här har vi bara ett exempel på ett geni som visar sig offentligt. Otroligt tilldragande.

Jag ligger ner med huvudet mjukt insjunket i kudden. På mitt högra öra. Plöstligt hör jag hur något faller ut ur mitt öra ner på kudden. Jag anar föga vad det faktiskt kan ha varit som fallit. Vad kan ha en sådan liten betydelse i storlek att det kan falla ur ett öra på en kudde? 

Jag kommer inte på det förrän säkert en kvart senare, när jag ligger och funderar på allt som är svart. Jag märker att det är något jag inte minns! Jag försöker dra mig till minnes vad som inte finns där, men det visar sig vara en omöjlighet! Jag kan inte minnas vad jag glömt! Har jag således tappat bort ett minne? När jag tänker tanken tappat bort, dras jag till ett minne jag inte har några svårigheter att leta fram, som nämligen utspelade sig för ungefär en kvart sedan.

Idag blåste det utav överdirektörens nåde. Kanske är detta för han sagt att vår jord skall gå under på lördag? Jordbävningar över hela vår jord, själar skall bryta sig ur sina fjättringar och samvetslöst sväva över vår jord.

- Du är ju helt klart en såndär person med en massa fördomar. Det märker man enkelt genom att bara kasta en blick på dig. Kom igen nu, låt höra, vad har du att säga om mig?

Håller tummarna och hoppas på att hela matte b bygger på den där kluriga pq-formeln jag precis lärt mig. Rutade skrivhäften är för övrigt så mycket sämre än linjerade att jag måste berätta att det gick så bra som det bara kan gå på det skriftliga nationella engelska b-provet.

Det kunde ha varit måndag idag och jag kunde ha suttit i den älskvärda musiksalen och klottrat vad jag vill tro är poesi på bänkarna. Det kunde ha varit måndag och jag kunde haft panik för att jag inte pluggat inför matteprovet på tisdagen. Nu är det bara söndag, jag har bara lite panik för att jag inte pluggat och jag är törstig och trött men måste göra en ö. Puss

Underbart album, ge mig skjuts

Hur man skriver ett nationellt prov i En B á la H: sov första halvitmmen av skrivningen, för att sedan krafsa ner cirkus fyrahundrafemtio ord på tjugo minuter, för att sedan gå. Klart. Wooasd puss

Känner för att citera något ur en Allen Ginsberg-dikt. Lyckas jag inte med det, som det nu verkar som, vill jag istället gå på en promenad. Fast det vet jag inte om jag vågar. Igår blev jag attackerad av vita solero-kulor; ont fick jag. Hade jag haft en kamera, hade jag fotat blåmärkena de lämnade (tolka något i stil med: jag har en kamera, fick inga blåmärken).

Ihopkrupen i en trogen skräddarposition sitter jag och lyssnar på Velvet Underground & Nico-plattan. Jag sjunger med och kusligt nog kan jag nästan alla texter. Det är självklart inget jag tänker visa för dig, du mystiske vän. Emellanåt startar jag spotify bara för att säga "in your face", för att sedan stänga det, då jag har köpt skivan och spotify inte kan begränsa min lyssning. Har länge funderat på att införskaffa mig vinylen också, men varje gång jakten styrs mot Vaxkupan är den slut! (Gåvor accepteras.) Vill låta Reed och Nicos stämmor vagga mig in i drömmen, men har ett tal att öva lite på. Puss