En spökstad

Jag började frossa, men blev aldrig mätt. Allt jag smakade hade till slut drag av sälta, med söta eftersmakar i en bladning av något som närmast kan beskrivas som surt med ett sting av beska. Innan jag reste mig från bordet, såg jag till att jag med min hals fortfarande kunde svälja, då jag förmodligen skulle få för mig att småäta på vägen. 

Jag ville ju trots allt lyckas på tentan.

Den enda av relevans och vikt i en vecka är nu att nära själen. Låt oss samarbeta. En kulturnatt måste väl kunna samsas med sex kulturdagar en vecka såsom denna? Efter ett seminarium om böcker på ämnet att läsa och skriva sätter jag mig nu för att läsa och skriva. Min novell blir ett isberg och när jag får tid över till att läsa ska jag göra mitt bästa för att inte identifiera mig med Camus främling. 

För många år sedan skrev jag komiska noveller om löjliga stereotyper.

För några år sedan försökte jag skriva dikter och glömde att sluta.

För något år sedan försökte jag skriva kärleksbrev till dig.

För ett halvår sedan skrev jag 27 sidor om fejder i den kulturella sfären.

För en vecka sedan skrev jag mitt livs första saltenta utan att svettas.

För några timmar sedan började jag skriva på en novell som skall bedömas.

För framtiden ska jag skriva för framtiden för att få framföra min tanke föredras över allt annat!