Namn, kom e di?
När jag plötsligt dött vill jag bli tilldelad ett postumt namn. Helst ett extra mellannamn, kanske Winston eller Byron. Inte efter den Winston eller Byron du tänker på, Winston efter John Lennon (eller kanske Winston Smith?) och Byron efter James Dean. Inga politiska förebilder eller poeter här inte. Skulle inte något av dessa namn passa enligt mina arvingar, önskar jag mig något antikt eller romerskt.
Idag gillar jag
- 'Märk hur vår skugga', speciellt Cornelis version (den långa)
- Att mitt hår växer i lockar, jag siktar på Tim Burton-frisyr
- Att skriva ett tal om James Dean - jag skall livnära mig på applåder, dela publiken likt Moses med sorgsna blickar och avsluta med någon sorts krasch-klimax
- KONSPIRATIONSTEORIER - speciellt den där månlandningen
- Punkassociationerna i namnet Piska mig hårt, även namnet de senare tog
- Att leka privatsnok i Palmefallet (PS. jag hatar deckare med undantag för Agatha Christie)
- Att drömma om att ligga i en hängmatta på Gotland och drömma ihop en roman
- Tanken på att påsklovet inte är allt för långt iväg
- Förhoppningar om att åka till Brighton snart
Spruckna läppar i sanden
Jag förstår krabban som springer i sidled
Jag är lika, om inte i högre grad, feg
Då blicken min mött vad som väntar
Flyr benen mina fort åt annat håll
Jag föredrar fantasin om
genvägar i omvägen
På samma sätt föredrar jag
finten över tacklingen
Jag är lika, om inte i högre grad, feg
Då blicken min mött vad som väntar
Flyr benen mina fort åt annat håll
Jag föredrar fantasin om
genvägar i omvägen
På samma sätt föredrar jag
finten över tacklingen
I am the Time Traveller
Jag vill åka i Tidsmaskinen till 1984
och hälsa Du sköna nya värld välkommen
Efter det tar vi New York
under sjuttiotalets mitt
Sedan åker vi till 1927, håller mun
och ser Fritz Lang arbeta
Och vill den ta mig framåt i tiden
försvinner jag hellre ur tid och rum
och hälsa Du sköna nya värld välkommen
Efter det tar vi New York
under sjuttiotalets mitt
Sedan åker vi till 1927, håller mun
och ser Fritz Lang arbeta
Och vill den ta mig framåt i tiden
försvinner jag hellre ur tid och rum
Åh, murare
Har vi alltid varit så vidskepliga?
”- Det går en sägen, fortfor riddaren, - att pestens ankomst till en ort bebådas genom en syn. Man ser tidigt om morgonen en ung skön gosse inträda genom stadsporten med en räfsa i handen. Räfsar han utanför ett hus, så dör där många. Stundom åtföljs han av en flicka, bärande en kvast, och sopar hon utanför ett hus, så dör där alla. Men detta är väl blott en saga. Visst är, att de flesta människor tror yttersta domen vara nära, och därför testamenterar sin egendom till kyrkor och kloster.”
Förstår vad folk ser i att vara höga
Jag åker linbana högt
Ni är där nere,
tänker "vilken dåre"
Saken är den att
jag vill bara imponera
Ingen fara högt
Linbanan är säker
fast på en lina
stor kompakt vagn
Ert läge skriker fara
avvund, hat, ilskor
Ni är där nere,
tänker "vilken dåre"
Saken är den att
jag vill bara imponera
Ingen fara högt
Linbanan är säker
fast på en lina
stor kompakt vagn
Ert läge skriker fara
avvund, hat, ilskor
Allt jag häruppe slipper
Högt är jag säker
slipper vardagliga faror
som ni skapar, spelar ut
Högt är jag säker
slipper vardagliga faror
som ni skapar, spelar ut
FAME has you
Now that we're here again
RE: Personal Jesus
Är du min personliga Jesus?
Det verkar inte som du hör min bön
Bryr du dig verkligen?
Om du är min personliga Jesus,
varför lyckas jag aldrig?
Du verkar inte höra min bön!
Och din närvaro känns av,
fast på fel sätt
Jag känner mig ständigt övervakad
Snarare osäker än säker
Om du är min personliga Jesus,
varför lyckas jag aldrig?
Du verkar inte höra min bön!
Jag tror att ditt avstånd får mig
att känna mig bättre
Personligen tror jag inte du
gör något bättre
Jag tror jag behöver
större personlig sfär
Jesus må vara din persona
Men är du min personliga Jesus?
Det verkar inte som du hör min bön
Bryr du dig verkligen?
Om du är min personliga Jesus,
varför lyckas jag aldrig?
Du verkar inte höra min bön!
Och din närvaro känns av,
fast på fel sätt
Jag känner mig ständigt övervakad
Snarare osäker än säker
Om du är min personliga Jesus,
varför lyckas jag aldrig?
Du verkar inte höra min bön!
Jag tror att ditt avstånd får mig
att känna mig bättre
Personligen tror jag inte du
gör något bättre
Jag tror jag behöver
större personlig sfär
Jesus må vara din persona
Men är du min personliga Jesus?
Hittar vi, frågar du inte
Visa mig vägen
till närmsta whiskybar
Åh, fråga inte varför!
Ty om vi inte hittar
till närmsta whiskybar,
kommer vi att dö!
Att vissa personer ska vara så frågvisa
Du får tisdagarna med mig,
räcker inte de till?
För varje gång du ifrågasätter
mina klipska, impulsiva idéer,
växer mitt agg
Nästa gång blir det bara
månen och jag!
Skåda min rygg, du är ute
till närmsta whiskybar
Åh, fråga inte varför!
Ty om vi inte hittar
till närmsta whiskybar,
kommer vi att dö!
Att vissa personer ska vara så frågvisa
Du får tisdagarna med mig,
räcker inte de till?
För varje gång du ifrågasätter
mina klipska, impulsiva idéer,
växer mitt agg
Nästa gång blir det bara
månen och jag!
Skåda min rygg, du är ute
HELLO DAVE
Annika Norlin träffar mina svaga punkter
Säkert – Ditt Kvarter
Hello Saferide – The Quiz
Hello Saferide – My Best Friend
Säkert – Vi kommer att dö samtidigt
Säkert – Det kommer bara leda till ngt ont
Hello Saferide – Nothing Like You (When You're Gone)
Hello Saferide – I Wonder Who Is Like This One
Hello Saferide – RE: Always on my mind
Säkert – Någon gång måste du bli själv
Säkert – Dansa, fastän
Säkert – Fredrik
... och för att vara otroligt ytlig och djup måste jag erkänna att jag enkelt kan förstå hur folk kan bli kära i henne, speciellt efter att ha sett henne i Dom kallar oss artister. Hennes personlighet är i stort sett den felande länken i musikbranschen. Och så ser hon rätt bra ut...
Hello Saferide – The Quiz
Hello Saferide – My Best Friend
Säkert – Vi kommer att dö samtidigt
Säkert – Det kommer bara leda till ngt ont
Hello Saferide – Nothing Like You (When You're Gone)
Hello Saferide – I Wonder Who Is Like This One
Hello Saferide – RE: Always on my mind
Säkert – Någon gång måste du bli själv
Säkert – Dansa, fastän
Säkert – Fredrik
... och för att vara otroligt ytlig och djup måste jag erkänna att jag enkelt kan förstå hur folk kan bli kära i henne, speciellt efter att ha sett henne i Dom kallar oss artister. Hennes personlighet är i stort sett den felande länken i musikbranschen. Och så ser hon rätt bra ut...
Le salaire de la peur
Begrunda det för en sekund
I mina drömmar såg jag en kille, vars huvud blev mosat av ett piano. Så plötsligt. Bara huvudet, resten av kroppen förblev lika fin som stunden innan. Men inte huvudet. På mindre än en sekund blev det helt platt. Tänk dig, sekunden innan var det fyllt med spännande upplevelser, intressanta faktan, stora drömmar och fina känslor. Tänk dig vad han byggt upp där inne under hela sitt liv - som bara försvann på mindre än en sekund.
Han kanske var den där filosofen med svaren på hur vi skall stoppa världshungern. Eller så hade han kanske spenderat hela livet i skolan - fyllandes sitt från början blanka papper - stackaren. Upplysande, men onödigt om han aldrig fick chansen att använda kunskaperna han slukat. En känsla av hur ovärt allt faktiskt var kanske var det sista som blåste igenom honom.
Eller så var han kanske helt galen. En plågad själ instängd i en vacker, ung kropp. Väntades på det som han inte vågade göra själv. Han kanske kände en pust av lättnad i den sista sekunden. Riktigt synd i vilket fall som helst. Man kanske bör ta det försiktigare ute i livet? Till den grad att jag har någorlunda koll på var det flyger pianon räcker för mig.
Han kanske var den där filosofen med svaren på hur vi skall stoppa världshungern. Eller så hade han kanske spenderat hela livet i skolan - fyllandes sitt från början blanka papper - stackaren. Upplysande, men onödigt om han aldrig fick chansen att använda kunskaperna han slukat. En känsla av hur ovärt allt faktiskt var kanske var det sista som blåste igenom honom.
Eller så var han kanske helt galen. En plågad själ instängd i en vacker, ung kropp. Väntades på det som han inte vågade göra själv. Han kanske kände en pust av lättnad i den sista sekunden. Riktigt synd i vilket fall som helst. Man kanske bör ta det försiktigare ute i livet? Till den grad att jag har någorlunda koll på var det flyger pianon räcker för mig.
Snacka om givande konversationer
Jaaaeae
Tomtar snor Aftonbladets rubriker, LÄS!
Jag är urusel på att skriva rubriker. Man ska försöka sammanfatta hela texten i en mening, eller skriva något som utmärker texten? Men tjena. Mina texter är sällan sammanhängande. Att sammanfatta en av mina texter i EN mening är som att bestämma vilken färg regnbågen har.
Rubriksättare på Aftonbladet är då inget för mig /sarkasm. Inte för att klanka ner på Aftonbladet (inte för att Aftonbladet är en bra tidning, den suger), men rubrikerna de sätter ut fungerar inte ens som fällor för människor. De är inte ens lite missledande för att få fler läsare. De är bara urusla och dumma.
Aftonbladet är bra om man vill veta något fort, i snabba drag. Inte fan sätter jag mig och läser igenom en hel artikel skriven av någon på Aftonbladet. Sen har de vissa bra krönikörer som är värda att läsa, men Aftonbladets sätt att förmelda nyheter är inte at föredra. Visst, allt handlar om pengar. Är jag jävligt naiv som tror att lite ärlighet kan dra in pengar? Varför inte citera käre Cornelis?
Jag tycker så synd om Aftonbladet
De lider av mörkblå starr
De skriver precis som vissa vill ha det
Ja jävlar i min...
Men vad de ska skriva det skriver de sällan
Så hut går med möda hem
De har ett slags sällskapslek sinsemellan
Som kallas partimedlem
Ibland önskar jag att jag hade små rubriksättare som jobbade för mig. De ser ut som små grå tomtar (likt Rydbergs... inte jultomten) och sitter i datorn min med varsina skrivmaskiner. Så fort jag postar ett inlägg brainstormar de i tio sekunder och sätter en rubrik. De skulle veta hur jag vill ha det, för de är mina tomtar. Jag skulle mata dem och ge dem bättre betalt än stackarna på Aftonbladet. Rubriker är inte min grej. Men mina tomtar skulle greja det, det vet jag.
Rubriksättare på Aftonbladet är då inget för mig /sarkasm. Inte för att klanka ner på Aftonbladet (inte för att Aftonbladet är en bra tidning, den suger), men rubrikerna de sätter ut fungerar inte ens som fällor för människor. De är inte ens lite missledande för att få fler läsare. De är bara urusla och dumma.
Aftonbladet är bra om man vill veta något fort, i snabba drag. Inte fan sätter jag mig och läser igenom en hel artikel skriven av någon på Aftonbladet. Sen har de vissa bra krönikörer som är värda att läsa, men Aftonbladets sätt att förmelda nyheter är inte at föredra. Visst, allt handlar om pengar. Är jag jävligt naiv som tror att lite ärlighet kan dra in pengar? Varför inte citera käre Cornelis?
Jag tycker så synd om Aftonbladet
De lider av mörkblå starr
De skriver precis som vissa vill ha det
Ja jävlar i min...
Men vad de ska skriva det skriver de sällan
Så hut går med möda hem
De har ett slags sällskapslek sinsemellan
Som kallas partimedlem
Ibland önskar jag att jag hade små rubriksättare som jobbade för mig. De ser ut som små grå tomtar (likt Rydbergs... inte jultomten) och sitter i datorn min med varsina skrivmaskiner. Så fort jag postar ett inlägg brainstormar de i tio sekunder och sätter en rubrik. De skulle veta hur jag vill ha det, för de är mina tomtar. Jag skulle mata dem och ge dem bättre betalt än stackarna på Aftonbladet. Rubriker är inte min grej. Men mina tomtar skulle greja det, det vet jag.
Samtidigt, i en värld jag skulle trivas i
Fin intervju med en av årets svenska värdar för Oscarsgalan.
Möjligtvis gudomligt
Lyssnar på fin musik. The Divine Comedy - intressant namnt, inte sant? Boken med namnet har jag länge haft på min, någonlunda luddiga att läsa-lista. Den kommer att läsas, åtminstone innan jag dör - och jag har inga planer på att leva mycket längre än tjugofem. Sen fastnar jag säkert likt alla andra fiskar i trålarens nät, kallat 'livet'.
Jag är livrädd för att bli gammal, så att inte ha planerat för mer än ytterligare sju, åtta år är väl okej? För det finns väl inget värre en fördomsfulla, rynkiga, rasistiska, gamla tanter och farbröder med hörapparater och tussar till hår? Snälla gamlingar är fint, men är de bittra så är de hemska.
I alla fall, The Divine Comedy. Stötte på veckans, nej månadens, bästa rim i deras låt Down In The Street Below:
Knocking back mojitos at the cocktail bar
Talking 'bout burritos and conceptual art
Jag älskar det! Underbart enkelt och roligt. The Divine Comedy är mysiga. Stötte på dem av en riktig slump: genom en spellista med låtar Nigel Godrich har producerat. Den innehåller bland andra Radiohead, Air, Beck och The Divine Comedy. Verkar som en fin kille. Nu tipsar jag i alla fall dig om dem. Lyssna på:
Note To Self
Neapolitan Girl
Les Jours Tristes (Instrumental)
Our Mutual Friend
Down In The Street Below
At The Indie Disco
The Complete Banker m.m.
Kramar och löften om att jag återkommer med mer fin musik
Jag är livrädd för att bli gammal, så att inte ha planerat för mer än ytterligare sju, åtta år är väl okej? För det finns väl inget värre en fördomsfulla, rynkiga, rasistiska, gamla tanter och farbröder med hörapparater och tussar till hår? Snälla gamlingar är fint, men är de bittra så är de hemska.
I alla fall, The Divine Comedy. Stötte på veckans, nej månadens, bästa rim i deras låt Down In The Street Below:
Knocking back mojitos at the cocktail bar
Talking 'bout burritos and conceptual art
Jag älskar det! Underbart enkelt och roligt. The Divine Comedy är mysiga. Stötte på dem av en riktig slump: genom en spellista med låtar Nigel Godrich har producerat. Den innehåller bland andra Radiohead, Air, Beck och The Divine Comedy. Verkar som en fin kille. Nu tipsar jag i alla fall dig om dem. Lyssna på:
Note To Self
Neapolitan Girl
Les Jours Tristes (Instrumental)
Our Mutual Friend
Down In The Street Below
At The Indie Disco
The Complete Banker m.m.
Kramar och löften om att jag återkommer med mer fin musik
Sprickorna i din vägg / jag är inte händig
Vi missade förmodligen målingen för att vi aldrig gick igenom Sixtinska kapellet tillsammans. Målaren var självklart Michelangelo.
Fint. Kramar
Pinnipedia
Saknar dig. Du är vad som får mig att uppskatta snön.
Puss
(avlägset mummel)
Låt oss omfamnas
Här sitter jag och längtar efter att kliva ut i ett liv utan kyla. Jag längtar efter det som kommer när snön töat. Efter påsklovet. Bekymmersfria sommarkvällar. Jag längtar så mycket att jag glömmer bort att uppskatta samtiden. Vad sägs om en gruppkram? Framtidsvisionerna, nuet, historian, du och jag?
På varsin sida av Atlantis
Jag frågar varför den här meningen inte räknas som en fråga. Ingen svarar. Jag ser folk som inte bryr sig ett dugg om vad som händer. Att inte välja sida är också ett ställningstagande, det är ni medvetna om, eller hur? Du myser med rakhyvlar, eld och knivar. Jag upplyser dig om faran. Du välkomnar den med ett leende likt clownen i mina drömmar.
En fragil ballong var sluten runt oss. När jag såg ditt sanna leende, dina vassa tänder och röda näsa kom bekräftelsen för hur fragil vår ballong faktiskt var. Nu sitter vi i en taggbuske. Båda vet vi att ingen av oss talar i lösgörelsens öra och blir vi fast för alltid, har vi alltid våra skillnader att trösta oss med.
Fast i våra olikheter, likt det gamla paret på ett svartvitt foto. Från ramarnas insida får vi aldrig permission. Ditt helvete är och förblir mitt Atlantis.
En fragil ballong var sluten runt oss. När jag såg ditt sanna leende, dina vassa tänder och röda näsa kom bekräftelsen för hur fragil vår ballong faktiskt var. Nu sitter vi i en taggbuske. Båda vet vi att ingen av oss talar i lösgörelsens öra och blir vi fast för alltid, har vi alltid våra skillnader att trösta oss med.
Fast i våra olikheter, likt det gamla paret på ett svartvitt foto. Från ramarnas insida får vi aldrig permission. Ditt helvete är och förblir mitt Atlantis.
Såsom i en spegel
Tillfällen då jag blir besviken på min bror
När han säger att han uppskattar Transfomers mer än Bröderna Lejonhjärta.
#@?!@!?#! Vad fan? Jag är besviken. Trodde jag visat honom bättre filmer.
Jag tänker kyla ner min besvikenhet med en vinterkvällspromenad, för att sedan värma upp mig med en kopp kaffe och spendera resten av kvällen med två av mina favoritsvenskar: Cornelis Vreeswijk och Ingmar Bergman. Fredspipor och kramar
#@?!@!?#! Vad fan? Jag är besviken. Trodde jag visat honom bättre filmer.
Jag tänker kyla ner min besvikenhet med en vinterkvällspromenad, för att sedan värma upp mig med en kopp kaffe och spendera resten av kvällen med två av mina favoritsvenskar: Cornelis Vreeswijk och Ingmar Bergman. Fredspipor och kramar
Han drack sitt guld och andades på oss
Jag hoppas du inte har fuffens för mig
För vad jag än gör förmodar du aldrig sanningen
Läser du mina brev blir jag intet ond,
men om du mina tankar läser blir jag ond
I mina brev - bara konkrethet av ointresse,
men tankarna mina gestaltas av telningen i min själ
Det enda han i själva verket vill är väl,
fastän han uttrycker det medelst enbart skavanker
När min tanke slog dig mest egendomligt,
svarade du till mitt kött och jag kände
Ur mitt ”aj” skiljdes vi åt för aldrig
och kom varandra närmare än någonsin
Alta
Hör min 19-27-14-7
Likt non varje dag krossar nån
ställer sig siffror över ord
Och tillslut talar vi inte utan
sjunger 22-1-4 13-5-14-1-18
10-1-7 13-5-4 4-5-20-20-1?
11-1-14-19-11-5 22-9-12-12
10-1-7 2-12-9 12-9-11-20
4-5-20-20-1, 4-5-3-8-9-6-6-18-5-18-1-4?
ställer sig siffror över ord
Och tillslut talar vi inte utan
sjunger 22-1-4 13-5-14-1-18
10-1-7 13-5-4 4-5-20-20-1?
11-1-14-19-11-5 22-9-12-12
10-1-7 2-12-9 12-9-11-20
4-5-20-20-1, 4-5-3-8-9-6-6-18-5-18-1-4?
Den du kastar visar allt du döljer
Tankar med ögonlock som sakta glider ihop
Den som springer tillräckligt fort kan med tur till och med undfly pesten. När hunden hälsade på mig ville jag springa, men jag sprang in i mig själv och skakade hand med vad som visade sig inte alls vara en best. Min mottaglighet har hela tiden legat på minus och den inte så kungliga kungens Cujo har förblindat mig. Jag har helt klart tagit min rädslas tjur vid hornen. Eller åtminstone gått ett par dussin steg i rätt vädersträck. Nu återstår bara fragment av detta och sedan min coulrofobi. Sedan kanske jag står resten av mitt liv utan rädsla - skulle inte det vara något?
Sedan borde jag umgås med fler av mina namnar. Enbart därför att en egoistisk sida av mig själv speglas när folk tilltalar mig vid mitt förnamn – vilket är en känsla av gottfinnande. Egoism är förmodligen beroendeframkallande, så jag ska inte kika alldeles för djupt ner i brunnen.
Cover amour
Roger McGuinn – It's Alright Ma (I'm Only Bleeding)
Jimi Hendrix Experience – All Along The Watchtower
Janis Joplin – Me And Bobby McGee/Cornelis Vreeswijk – Jag Och Bosse Liden
Elvis Presley – Always On My Mind
Joy Division – Sister Ray
Seu Jorge – Life On Mars?/Frida – Liv på Mars?
The Doors – Back Door Man
Norah Jones – Love Me Tender
Johnny Cash – Personal Jesus
Låthaglet är endast för ögats skull, jag har självklart satt ihop en spellista med samtliga låtar.
Jimi Hendrix Experience – All Along The Watchtower
Janis Joplin – Me And Bobby McGee/Cornelis Vreeswijk – Jag Och Bosse Liden
Elvis Presley – Always On My Mind
Joy Division – Sister Ray
Seu Jorge – Life On Mars?/Frida – Liv på Mars?
The Doors – Back Door Man
Norah Jones – Love Me Tender
Johnny Cash – Personal Jesus
Låthaglet är endast för ögats skull, jag har självklart satt ihop en spellista med samtliga låtar.
Isn't it cold out in the depths of space, Bowie?
Företeelsen att David Bowies relaterade artister motsvarar
noll är lika självklar som hans oberäknelighet. Hans unika
förmåga att fynda i säregenhetens skattkista och vända det
till sitt eget är en gåva. Puss på mannen.
Jag vaknade i någon annans dröm inatt
Tänkte kyssa en groda en dag,
tills jag kom på att det är sagan jag vill åt
- ingen jävla prins.
tills jag kom på att det är sagan jag vill åt
- ingen jävla prins.
Parkerar i sängen ett par timmar
Just nu ligger jag under min osynlighetsmantel och lyssnar på the Doors i ett par FETA stereohörlurar. Egentligen är det ingen osynlighetsmantel, utan en helt vanlig filt i en väldigt gäll färg. Men, så länge jag inte ser att någon ser mig (ser bara halva mig under filten, inte den vackra världen som ständigt är smältande mot skönare dagar utanför), så ser ingen mig, eller hur? Osynligt. Här ska jag ligga och lära mig livet genom musiken så länge som jag känner för det. Sedan ska jag plocka upp min nya må bra-bok Blåskägg och läsa. Rekommenderas. Kramar och peace.
Dagens soundtrack
Låtar jag lyssnat på idag,
men även låtar jag kopplat till särskilda händelser...
Joy Division - Warsaw
The Velvet Underground - All Tomorrow's Parties
The Beatles - For No One
Patti Smith - Dancing Barefoot
The Cure - Inbetween Days
Beck - Ramona
Van Morrison - Browned Eyed Girl
The Doors - Black Train Song
Led Zeppelin - Kashmir
Radiohead - Bodysnatchers
The Clash - Rudie Can't Fail
men även låtar jag kopplat till särskilda händelser...
Joy Division - Warsaw
The Velvet Underground - All Tomorrow's Parties
The Beatles - For No One
Patti Smith - Dancing Barefoot
The Cure - Inbetween Days
Beck - Ramona
Van Morrison - Browned Eyed Girl
The Doors - Black Train Song
Led Zeppelin - Kashmir
Radiohead - Bodysnatchers
The Clash - Rudie Can't Fail
Somliga går i använda skor
Jag täljde en gång en barkbåt
Sjösatte den, en vindens kväll
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?
Jag hade en gång en vän
Som jag trodde skulle vara
Så vände han mig ryggen och försvann
Svara mig du
Var är han nu?
Jag bara undrar… Var är han nu?
Det fanns en gång en tanke
Om en ljusare värld
Så formades tanken ond; och tynade bort
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?
-
Jag vill erkänna att jag aldrig har provat på något lugnande,
men att lyssna på Cornelis, inspireras och skriva funkar alltid.
Sjösatte den, en vindens kväll
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?
Jag hade en gång en vän
Som jag trodde skulle vara
Så vände han mig ryggen och försvann
Svara mig du
Var är han nu?
Jag bara undrar… Var är han nu?
Det fanns en gång en tanke
Om en ljusare värld
Så formades tanken ond; och tynade bort
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar… Var är den nu?
-
Jag vill erkänna att jag aldrig har provat på något lugnande,
men att lyssna på Cornelis, inspireras och skriva funkar alltid.
Den självlärde
För få alternativ. Mina tankar svalt. Utvecklingens blomma planterades aldrig. Inuti bar jag samma kläder jag gjort sen jag var barn. Jag avundades ränderna jag kunde se på alla andra. Varför fick inte jag ha dem?
Bland folk kände jag mig som en studsboll av glas. Normer, ironi och deras skämt var grekiska för mig.
Bland folk kände jag mig som en studsboll av glas. Normer, ironi och deras skämt var grekiska för mig.
Akustiskt nervstillande riff
Fatalitet
Hoppas du får ett gott hjärta, eller nåt i den stilen
Mina ögon gör faktiskt jävligt ont. Så vi avslutar kvällen och alla hjärtans dag med det
bästa Kent någonsin producerat. Möjligtvis den enda Kent-låt jag gillar. Den stämmer.
Jag är otroligt sugen på choklad
I snabba drag passerade livet
lite likt den vän man alltid tagit för givet
”Schack matt” spelade du
och jag såg min enda chans som nu
Dagen i ära (ja, ingen kan väl ha missat vad det är för dag?) tänkte jag låna Don Juan på biblioteket. Åtminstone. Tills. Jag. Upptäckte: Boken är på över sjuhundra sidor. Hoppas jag såg fel, så kanske jag läser den någon annan gång.
Jag hade i alla fall tänkt att den skulle passa att läsa på Alla hjärtans dag - inte för att han verkar vara så mycket för kärlek, utan just för att han inte verkar vara det. Att läsa om något annat än riktig kärlek en dag på året då allt handlar om kärlek kändes väldigt mig. Misstolka mig inte. Det är bara så att ibland kan det vara så skönt att inte tänka på något som har med kärlek att göra. Speciellt idag.
lite likt den vän man alltid tagit för givet
”Schack matt” spelade du
och jag såg min enda chans som nu
Dagen i ära (ja, ingen kan väl ha missat vad det är för dag?) tänkte jag låna Don Juan på biblioteket. Åtminstone. Tills. Jag. Upptäckte: Boken är på över sjuhundra sidor. Hoppas jag såg fel, så kanske jag läser den någon annan gång.
Jag hade i alla fall tänkt att den skulle passa att läsa på Alla hjärtans dag - inte för att han verkar vara så mycket för kärlek, utan just för att han inte verkar vara det. Att läsa om något annat än riktig kärlek en dag på året då allt handlar om kärlek kändes väldigt mig. Misstolka mig inte. Det är bara så att ibland kan det vara så skönt att inte tänka på något som har med kärlek att göra. Speciellt idag.
En plan i huvudet jag smitt
att kärleken för en dag bli kvitt
The King of Limbs
Ge mig!
Höll faktiskt på att skriva någon sorts recension av "In Rainbows" häromdagen,
när jag mötte detta.
Höll faktiskt på att skriva någon sorts recension av "In Rainbows" häromdagen,
när jag mötte detta.
Hunky
Dory
It's all about James Dean, baby
Analyserar musten ur den svenska renässansen
Saken är den att man kan missbruka kaffe, men inte plugg. Det borde vara tvärtom.
Jefferson Airplane-spellista, perfekt att plugga till när man är sjuk.
Puss peace
Jefferson Airplane-spellista, perfekt att plugga till när man är sjuk.
Puss peace
Jag har knäckt koden
Om du har ett svensk ord som du vill för-franska sätter du helt enkelt "le" (uttals typ "lö") framför. Vill du till exempel ha ett franskt papper så säger du helt enkelt "le papper" (uttala r-et lite som en som inte kan uttala r så bra skulle). Vill du sedan göra pappret spanskt är det jättelätt. Vänd bara "le" till "el" och lägg till ett -o på slutet av ordet. Ett spanskt papper blir alltså: "el pappero". Så enkelt. Tänk all jobbig grammatik du slipper.
/ontihalsen- och nästanfeberironi.
/ontihalsen- och nästanfeberironi.
Kom igen
Du som säger att det finns en gud och att han har skapat oss, svara då på frågan:
Varför gav han oss inte vingar?
Det är ungefär så djupt satir-filosofisk jag orkar vara just nu, fast - mitt mellan filmer, febersjuka och skolarbeten. Jag ska inte försöka skriva mer, kommer bara råka radera det jag tidigare åstadkommit. Ska däremot fördjupa mig i renässansen och kanske om jag orkar, se Jungfrukällan.
Varför gav han oss inte vingar?
Det är ungefär så djupt satir-filosofisk jag orkar vara just nu, fast - mitt mellan filmer, febersjuka och skolarbeten. Jag ska inte försöka skriva mer, kommer bara råka radera det jag tidigare åstadkommit. Ska däremot fördjupa mig i renässansen och kanske om jag orkar, se Jungfrukällan.
Länge leve kameran
Stod och kollade på gamla familjefoton och drömde mig bort idag. Folk borde fota mer. Och framkalla lika mycket foton som för tio, tjugo, trettio år sedan. Gamla foton är en perfekt portal till en annan värld - för oftast är de fångade stunderna, på något sätt, lyckliga. Och den där ljuvligt kittlande, romantiska, drömlika känslan kallad nostalgi. Sen är foton också en perfekt förlängning till dina minnen.
Tillfällen då jag känner mig jävlig kulturell
- När jag och en kompis sitter i skolbiblioteket och diskuterar filosofi samtidigt som vi läser
- När jag byter ut min lunch mot en stor svart kaffe och talar om den som svart som himlen en månlös natt
- När jag högläser ur Singoalla för att demonstrera Rydbergs sköna språkbruk
- När jag ryser av att läsa på baksidan till min nyhemkomna The Island of Dr. Moreau
- När jag föreslår Bergman-maraton för en filmkväll
- När jag högläser ur Faust för att skryta med mitt tyska uttal
- När jag får höra att mina skämt är jävligt psykedeliska (tar jag som en komplimang)
- När jag läser första meningen ur Kafkas Das Urteil och förstår den
- När jag argumenterar om varför papper och penna klår datorer i undervisning med hästlängder
- När jag vandrar den mörka gatan hem och sjunger med Patti Smith
- När jag har tråkigt och bestämmer mig för att se på Vargtimmen
- När jag uppskattar och gapskrattar åt brittisk humor
- När jag får höra att jag ska vara stolt över att vara släkt med Anckarström (ja, seriöst, jag är det!)
Damer och herrar: den talangfulle Sid Vicious
Lyssna på Lou Reed och skriv lite till mig
(Bom-bom-bom) I saw the satellite of love
It kept my feelings busy, just for a little while
I wish all my memories of you
could float up in the skies
Like the satellite of love
Satellite Of Love
Efter att han varit stilig med VU blev han söt, sen såg han ut som
Frankensteins monster under en period, sen blev han gammal och
rynkig. Gissa vem. Tips: han gillade att sticka nålar i armen och
skriva musik. Som en riktig gud.
It kept my feelings busy, just for a little while
I wish all my memories of you
could float up in the skies
Like the satellite of love
Satellite Of Love
Efter att han varit stilig med VU blev han söt, sen såg han ut som
Frankensteins monster under en period, sen blev han gammal och
rynkig. Gissa vem. Tips: han gillade att sticka nålar i armen och
skriva musik. Som en riktig gud.
Jag gjorde mig ett Eiffeltorn-halsband idag
Det såg ut ungefär såhär, fast tornet är guldfärgat och kedjan silverfärgad.
Tankar kring Bergmans "Persona"
Först och främst måste jag bara börja med att prisa den här filmen för dess foto. Helt klart en av dem mest estetiskt tilltalande filmer jag sett. Fastän filmens gråtonade infallsvinklar så bär den stora mängder färg, som man i och för sig inte ser genom fotot, utan snarare genom Bergmans ständigt slående dialoger (eller i denna films fall – oftast monologer) som kan berätta mer än en bok.
Filmens handling låter vid första åhörandet riktigt tråkig. En stum skådespelerska (ett av de värsta problemen för hennes yrkesklass…) vid namn Elisabeth Vogler, får hjälp av en alldeles för pratglad sjuksköterska, vid namn Alma, som på ytan är hennes motpol, då de båda flyttar ut till en stuga på en udde någonstans i det sommarvackra Sverige. Sjuksköterskan känner en ovanlig och oförklarlig beundran och dragning till skådespelerskan. På Elisabeths doktors (och Almas chef?) beordran spelar Alma med i Elisabeths skådespel. Deras vistelse är även att ses som en tillfriskningssemester, som de faktiskt spenderar i doktorns sommarstuga.
Jag kan inte undvika att jämföra filmen med senare verk (som jag sett tidigare än Persona). Att dra paralleller till boken Fight Club, och självklart – filmen, skulle vara farligt avslöjande för folk som inte upplevt något av dessa konstverk. Men jag kan säga att de spelar på liknande teman, fast på helt olika nivåer och i helt olika samhällen – vilket ger oss som sett/läst båda en mer nyanserad och verklighetstrogen insyn i det psykologiska dramat som spelar ut i de båda.
Sen finner jag liknelser i ännu en film jag vågar kalla konstverk: David Lynchs ”Mulholland Drive”. Båda huvudkaraktärerna är kvinnor, en som känt, skådespelerska. I båda filmerna har en av kvinnorna upplevt ett traumatiskt drama som chockat dem: den ena har i en bilkrasch förlorat minnet och den andra har, av skäl som studsar mellan Elisabeth och Alma och till slut avslöjas, blivit tillfälligt stum. Båda filmerna ger oss äventyr, om än på helt olika nivåer, som sammanflätar och samtidigt separerar dem känslomässigt. Ju närmare de kommer varandra, desto mer vill de dras ifrån varandra, likt motpoler.
Båda filmerna har det psykologiska innehållet där en av karaktärerna söker efter sin riktiga personlighet, även om det skildras mycket svagare men djupare i Persona. Mulholland Drive svävar ständigt utanför Bergmans någorlunda konkreta ramar, men även Persona lutar lite mot vad drömmar är gjorda av. Jag har läst någonstans (och såklart tappat källan…) att Lynch sagt sig ha varit inspirerad av Persona när han gjorde Mulholland Drive, vilket märks. För övrigt var Mulholland Drive planerad som TV-serie från början.
Fastän att Persona knappt har mer än två rollkaraktärer och att endast en av dessa talar, lever filmen, tack vare historierna och de djupa tankarna Bergman har placerat i hennes repliker, fotot och den mycket angenäma twisten, när en av karaktärerna till slut tar av sig masken av personlighetskris (persona är latin för mask) - som avslöjas på ett riktigt vackert visuellt sett, för dem som inte redan förstått. Det här är helt klart en av Bergmans bästa, om inte den bästa, filmer. Den är som mannens andra filmer väldigt enkelt svår. Något finns här för alla att förstå!
Filmens handling låter vid första åhörandet riktigt tråkig. En stum skådespelerska (ett av de värsta problemen för hennes yrkesklass…) vid namn Elisabeth Vogler, får hjälp av en alldeles för pratglad sjuksköterska, vid namn Alma, som på ytan är hennes motpol, då de båda flyttar ut till en stuga på en udde någonstans i det sommarvackra Sverige. Sjuksköterskan känner en ovanlig och oförklarlig beundran och dragning till skådespelerskan. På Elisabeths doktors (och Almas chef?) beordran spelar Alma med i Elisabeths skådespel. Deras vistelse är även att ses som en tillfriskningssemester, som de faktiskt spenderar i doktorns sommarstuga.
Jag kan inte undvika att jämföra filmen med senare verk (som jag sett tidigare än Persona). Att dra paralleller till boken Fight Club, och självklart – filmen, skulle vara farligt avslöjande för folk som inte upplevt något av dessa konstverk. Men jag kan säga att de spelar på liknande teman, fast på helt olika nivåer och i helt olika samhällen – vilket ger oss som sett/läst båda en mer nyanserad och verklighetstrogen insyn i det psykologiska dramat som spelar ut i de båda.
Sen finner jag liknelser i ännu en film jag vågar kalla konstverk: David Lynchs ”Mulholland Drive”. Båda huvudkaraktärerna är kvinnor, en som känt, skådespelerska. I båda filmerna har en av kvinnorna upplevt ett traumatiskt drama som chockat dem: den ena har i en bilkrasch förlorat minnet och den andra har, av skäl som studsar mellan Elisabeth och Alma och till slut avslöjas, blivit tillfälligt stum. Båda filmerna ger oss äventyr, om än på helt olika nivåer, som sammanflätar och samtidigt separerar dem känslomässigt. Ju närmare de kommer varandra, desto mer vill de dras ifrån varandra, likt motpoler.
Båda filmerna har det psykologiska innehållet där en av karaktärerna söker efter sin riktiga personlighet, även om det skildras mycket svagare men djupare i Persona. Mulholland Drive svävar ständigt utanför Bergmans någorlunda konkreta ramar, men även Persona lutar lite mot vad drömmar är gjorda av. Jag har läst någonstans (och såklart tappat källan…) att Lynch sagt sig ha varit inspirerad av Persona när han gjorde Mulholland Drive, vilket märks. För övrigt var Mulholland Drive planerad som TV-serie från början.
Fastän att Persona knappt har mer än två rollkaraktärer och att endast en av dessa talar, lever filmen, tack vare historierna och de djupa tankarna Bergman har placerat i hennes repliker, fotot och den mycket angenäma twisten, när en av karaktärerna till slut tar av sig masken av personlighetskris (persona är latin för mask) - som avslöjas på ett riktigt vackert visuellt sett, för dem som inte redan förstått. Det här är helt klart en av Bergmans bästa, om inte den bästa, filmer. Den är som mannens andra filmer väldigt enkelt svår. Något finns här för alla att förstå!
Drömmar
Stumfilm: fantastiskt övertydligt, levande glatt
Måla med dina känslor
Det spelar ingen roll vilken färg dina ord har, så länge du uttrycker något djupt eller känslomässigt av hög igenkänningsfaktor, så lär folk runt hela klotet förstå både din mening och syfte.
Du glömde hur man uttrycker sig fritt
Du har en egen vilja,
men den låste de in
för flera år sedan
De trampar på dig
låter dig inte göra
vad du vill
Men se,
vägen till nyckeln
är enkel
Se dem i ögonen
ge dem fingret
Stå upp
Berätta sanningen
allt du inte vågat
Då får du och din vilja
ett kärt återseende
men den låste de in
för flera år sedan
De trampar på dig
låter dig inte göra
vad du vill
Men se,
vägen till nyckeln
är enkel
Se dem i ögonen
ge dem fingret
Stå upp
Berätta sanningen
allt du inte vågat
Då får du och din vilja
ett kärt återseende
Ett godhjärtat försök att krossa stereotypen 'bloggare'
Fast min grej är lite den att jag inte har en aning om vad bloggare skriver om. Jag läser aldrig bloggar. Jag håller mig helt vid sidan av från normen (eller gör jag det, jag vet inte hur normen ser ut... typ dagens outfit osv?) och kör min egen grej. Jag gillar förresten inte ordet blogg. Eller jo, etymologin i ordet är fin - webb och logg (eng. web, log). Men betydelsen ordet blogg har fått gillar jag inte. Jag ser inte det här som "min blogg". Det här är en hemsida, där jag lägger upp egna texter (mest för min egen skull), tipsar om musik, film och litteratur (mest för andras skull) och visar annat jag gillar. Jag ser det som en dagbok utan lås som, för att hänga med i digitaliseringen, jag skriver på nätet.
Oj. Det lät värre än jag planerat. Puss
Oj. Det lät värre än jag planerat. Puss
Fränder i ränder / randiga rötter
Du ser dig själv i ränderna på tigern
och undrar
om du är något udda, annorlunda
bland annat som i överlag är normalt
Du vet din plats, du har en proper stil
men bara på ytan
Egentligen vill du inte synas, därav
det svarta
Att gömma sig är inget alternativ
då du sticker ut ordentligt
i kontrast mot alla andra
Men du har hört, likaväl som jag
att en tigers ränder aldrig ändras
och undrar
om du är något udda, annorlunda
bland annat som i överlag är normalt
Du vet din plats, du har en proper stil
men bara på ytan
Egentligen vill du inte synas, därav
det svarta
Att gömma sig är inget alternativ
då du sticker ut ordentligt
i kontrast mot alla andra
Men du har hört, likaväl som jag
att en tigers ränder aldrig ändras
Min paranoida dagbok: uppd. 4
Jag dricker mycket vatten. Jag har fått för mig att det ska vara en bra barriär mot tankekontroll.
"Karloff? Sidekick? FUCK YOU!"
Underbar scen från en av både Tim Burton och Johnny Depps bästa filmer.
"Ed Wood" - har du inte redan sett den så gör det.
