En spökstad

Lyssnar på fin musik. The Divine Comedy - intressant namnt, inte sant? Boken med namnet har jag länge haft på min, någonlunda luddiga att läsa-lista. Den kommer att läsas, åtminstone innan jag dör - och jag har inga planer på att leva mycket längre än tjugofem. Sen fastnar jag säkert likt alla andra fiskar i trålarens nät, kallat 'livet'.

Jag är livrädd för att bli gammal, så att inte ha planerat för mer än ytterligare sju, åtta år är väl okej? För det finns väl inget värre en fördomsfulla, rynkiga, rasistiska, gamla tanter och farbröder med hörapparater och tussar till hår? Snälla gamlingar är fint, men är de bittra så är de hemska. 

I alla fall, The Divine Comedy. Stötte på veckans, nej månadens, bästa rim i deras låt Down In The Street Below:

Knocking back mojitos at the cocktail bar
Talking 'bout burritos and conceptual art

Jag älskar det! Underbart enkelt och roligt. The Divine Comedy är mysiga. Stötte på dem av en riktig slump: genom en spellista med låtar Nigel Godrich har producerat. Den innehåller bland andra Radiohead, Air, Beck och The Divine Comedy. Verkar som en fin kille. Nu tipsar jag i alla fall dig om dem. Lyssna på:

Note To Self
Neapolitan Girl
Les Jours Tristes (Instrumental)
Our Mutual Friend
Down In The Street Below
At The Indie Disco
The Complete Banker m.m.

Kramar och löften om att jag återkommer med mer fin musik