En spökstad

Jag diggar Alex Schulman. Mestadels är han tråkig och mig ovidkommande, men när han rör om i grytan gör han det ordentligt. Han är underhållande och provocerande på ett framgångsrikt sätt, just för att han vågar slänga sig på cykeln utan bromsar i en nedförsbacke. Sen om det ligger något värde i hans uttalande intresserar mig föga, men den vredes våg han har satt igång bevisar att det förmodligen gör det.
Sen kan man väl fråga sig vem han är att kritisera dessa småflickor i sitt rikemansliv. Medans de visar vad de klätt sig i för dagen, visar han vad han har ätit och vilket kändisar han minglat med. Eller? Men debatter är alltid intressanta, för det finns personer som är så urusla på att föra sin talan, vilket jag faktiskt fick bevis på idag. Det är underhållande och jag kan inte rå för det. Ibland är jag så elak. Puss

Jag är urusel på att skriva rubriker. Man ska försöka sammanfatta hela texten i en mening, eller skriva något som utmärker texten? Men tjena. Mina texter är sällan sammanhängande. Att sammanfatta en av mina texter i EN mening är som att bestämma vilken färg regnbågen har.

Rubriksättare på Aftonbladet är då inget för mig /sarkasm. Inte för att klanka ner på Aftonbladet (inte för att Aftonbladet är en bra tidning, den suger), men rubrikerna de sätter ut fungerar inte ens som fällor för människor. De är inte ens lite missledande för att få fler läsare. De är bara urusla och dumma. 

Aftonbladet är bra om man vill veta något fort, i snabba drag. Inte fan sätter jag mig och läser igenom en hel artikel skriven av någon på Aftonbladet. Sen har de vissa bra krönikörer som är värda att läsa, men Aftonbladets sätt att förmelda nyheter är inte at föredra. Visst, allt handlar om pengar. Är jag jävligt naiv som tror att lite ärlighet kan dra in pengar? Varför inte citera käre Cornelis?

Jag tycker så synd om Aftonbladet
De lider av mörkblå starr
De skriver precis som vissa vill ha det
Ja jävlar i min...

Men vad de ska skriva det skriver de sällan
Så hut går med möda hem
De har ett slags sällskapslek sinsemellan
Som kallas partimedlem

Ibland önskar jag att jag hade små rubriksättare som jobbade för mig. De ser ut som små grå tomtar (likt Rydbergs... inte jultomten) och sitter i datorn min med varsina skrivmaskiner. Så fort jag postar ett inlägg brainstormar de i tio sekunder och sätter en rubrik. De skulle veta hur jag vill ha det, för de är mina tomtar. Jag skulle mata dem och ge dem bättre betalt än stackarna på Aftonbladet. Rubriker är inte min grej. Men mina tomtar skulle greja det, det vet jag.

Körsbärs-
Valnöts-
Banan-
Ananas-
Persiko-
Hallon-
Citron-
Jordgubbs-

Jag vill ha PAJ!

"Du är konstig" med lite negativ klang är jag säkert inte ensam om att ha fått höra. Visst fan är jag konstig! Vad ska man vara normal för? Jag är aningen paradoxal när jag anser att det är konstigt att vara normal. Det är i alla fall tråkigt. En konstig person är väl en som avviker från normen, eller är jag helt ute och cyklar? Normen är tyvärr så vag så att den innebär att bete sig som alla andra. 

Titta bara på musikbranschen. För att göra sig hörd idag och vinna status måste man stå ut, göra något konstigt som skiljer sig från normen. Det är ett underbart urval, men på samma gång synd om dem som inte har det där lilla extra men ändå vill etablera sig i musikbranschen. Nej, men det finns väl lyssnare för allt? Men för att bli kända och ihågkomna måste man nästa göra något nytt.

Men varför har då konstig en negativ klang i köttsliga sammanhang? Jag ser inte felet med att inte vilja vara som alla andra, det är väl en av de främsta friheterna vi människor (tyvärr inte alla stackare) har? Och att bli kallad "konstig" av någon med ett lurigt, positivt leende på läpparna är bland det bästa som finns. Peace

Likt naturresurserna sakta håller på att kramas ur jorden tror jag att jordens befolknings fördomar, ideal, rasism och överdrivet hat sakta försvinner. Jag tror på en bättre framtid för människans medvetande, men inte för naturen. För att naturen ska kunna få sin räddning krävs det att människan blir medvetande.

Grammis-nomineringarna sög i år. Okej. Karin Winther gjorde däremot ett riktigt bra jobb, och även de flesta prisutdelarna. Lite synd att Markus Krunegård inte kammade hem något pris (men det har vi väl P3 Guld till, right?). Däremot förtjänade Fibes Oh Fibes! verkligen sitt pris. Maria Anderssons (Sahara Hotnights) lilla "utbrott" var helt fantastiskt. Speciellt gillade jag hennes åsikt om att juryn ska utse vinnare. Undrar om det var spel? Jag gillade det i alla fall.