På varsin sida av Atlantis
Jag frågar varför den här meningen inte räknas som en fråga. Ingen svarar. Jag ser folk som inte bryr sig ett dugg om vad som händer. Att inte välja sida är också ett ställningstagande, det är ni medvetna om, eller hur? Du myser med rakhyvlar, eld och knivar. Jag upplyser dig om faran. Du välkomnar den med ett leende likt clownen i mina drömmar.
En fragil ballong var sluten runt oss. När jag såg ditt sanna leende, dina vassa tänder och röda näsa kom bekräftelsen för hur fragil vår ballong faktiskt var. Nu sitter vi i en taggbuske. Båda vet vi att ingen av oss talar i lösgörelsens öra och blir vi fast för alltid, har vi alltid våra skillnader att trösta oss med.
Fast i våra olikheter, likt det gamla paret på ett svartvitt foto. Från ramarnas insida får vi aldrig permission. Ditt helvete är och förblir mitt Atlantis.
En fragil ballong var sluten runt oss. När jag såg ditt sanna leende, dina vassa tänder och röda näsa kom bekräftelsen för hur fragil vår ballong faktiskt var. Nu sitter vi i en taggbuske. Båda vet vi att ingen av oss talar i lösgörelsens öra och blir vi fast för alltid, har vi alltid våra skillnader att trösta oss med.
Fast i våra olikheter, likt det gamla paret på ett svartvitt foto. Från ramarnas insida får vi aldrig permission. Ditt helvete är och förblir mitt Atlantis.
Kommentarer
Trackback
