Den självlärde

För få alternativ. Mina tankar svalt. Utvecklingens blomma planterades aldrig. Inuti bar jag samma kläder jag gjort sen jag var barn. Jag avundades ränderna jag kunde se på alla andra. Varför fick inte jag ha dem?

Bland folk kände jag mig som en studsboll av glas. Normer, ironi och deras skämt var grekiska för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0