KONSENSUS
Jag ser mer av mig själv i de affischer, tidningsurklipp, foton och diverse annat som klär mina väggar. Jag rycker ner foton, speglar mig och sätter upp dem någon annanstans i takt till youuuu Got 2 Know. Men, ack, vad jag önskar att jag hade mer plats på väggarna. Plats för min vackra Jim Morrison-tygaffisch. Den är annars kul att använda som mantel: det är jag som är Jim Morrison-man! Jag kom till jorden med ett kristallskepp när jag bara var barnet.
Annan materia som gjort mig glädje idag är min nyhemkomna Ingmar Bergman:[PM], The Sun Also Rises och ett Kulturhistorieprov jag lyckades bra med. Får se om Bergman-boken håller någon vidare kvalitet, den var på bokrean och jag kände mig oerhört dragen till den. Jörn Donner som skrivit den. Han verkar intressant, fast han är lite finsk. Boken gör mig nog till lags.
Provet jag nämnde har glatt mig något enormt de sista dagarna. Bland allt annat som inte gått fullt så bra som jag hoppats i skolan lyckades jag verkligen med det. Jag fick fullpott på analysfrågan tack vare min jämförelse av epoken Romantiken och dagens kärleksromaner. Motiveringen ”Fastfrusen i de naiva, känslomässiga dramer som en gång Romantiken satt namn på” gav responsen ”Briljant”. Jag är glad. Pusssssch
Gimme some more pbj in spotify
Trött på att inte uppskattas?
Saker är inte lätt nu för tiden. Att skriva en text som uppskattas är mycket svårare. Nu räcker det inte med en(eller ingen alls) baktanke eller idé bakom texten. Det finns sju faktorer att räkna in när du ska knappa ihop något:
- Du måste räkna in humor. Lyckas du inte få det att rycka i mungiporna på läsaren har du ingen chans. Helst ska humorn beröra på ett seriöst sätt. Din läsare ska le, eller rentav skratta, för att sedan tänka ”oj, det stämmer verkligen!”.
- Efter texten ska du ha en svartvit bild. Den ska föreställa en kulturellt betydelsefull person, med en cigg i handen eller i munnen. Den här punkten är lite suddig, då det också fungerar med ett slumpmässigt abstrakt konstverk eller helt enkelt bara en sofistikerad bild. Klokt citat av en kulturgubbe fungerar också.
- Sen måste du ha ett varierat ordförråd. Personligen gillar jag att fylla ut mitt förjävliga ordförråd med svordomar och dylikt. Vissa gillar att använda sig av uttryck som ”typ”, ”såhär”, ”liksom” och ”alltså”. Det uppskattas inte skriftligt, man måste vara beredd att använda sig av uttryck som ”ekumenisk”, ”dekolletage”, ”blamage” eller ”kutym”.
- Du måste börja vid födelsen och sluta vid döden. Du kan alltså inte utföra en Tarantino i textform. Inga röda trådar hit och dit, då tappar folk bort sig. En röd tråd.
- Interpunktioner, som i de flesta fall skall följas av versaler. Självklart måste du också tänka på dispositionen. Ingen orkar läsa ett stycka på femhundra ord.
- Allt har tyvärr i dagens samhälle blivit väldigt strikt. Antingen svart eller vitt. Väljer du att skriva subjektivt, måste du genomföra allt extremt subjektiv. Skriv inifrån. Har du utgått ifrån att vara objektiv så måste du vara det till sista ordet. Inga åsikter här inte, bara fakta. Det finns inget mellanläge för att bli uppskattad, antingen eller.
- Inget storhetsvansinne. Tänk dig att den du skriver till är någon du evinnerligt respekterar. Typ Kungen, eller han som grundade SF.
I vissa fall är det möjligt att komma undan en av dessa grundidéer med interpunktioner och versaler och ändå bli uppskattad. Dock är det en konst att lyckas med det och det sker oftast i kombination med bilder på dina välmarkerade kindknotor, din slimmade mage eller ditt dekolletage. Vissa verkar tro att de får mer sagt om de skriver det i en enda meningen. Ingen väg att rekommendera, då alla kritiker kommer kalla dig ytlig.
Musiktips
Ett språk jag skulle vilja behärska
Slowly we unfurl, as lotus flowers
Mina näsborrar i stående ovationer när väl sommaren kommer
Hur ska jag kunna påverka något som inte är beroende av mina åsikter?
Ansiktet
Värme välkomnas
Detta kommer reta några av oss så enormt att de börjar hoppa, skrika och attackera snön. De av oss med lite bättre temperament kommer se det roliga i det här och hänga på dem, för nöjes skull. Folk runtomkring, förbivandrande eller fönsteråskådare kommer komma ner och hjälpa till. Vissa tar med sig hinkar med varmt vatten. Efter en timme kommer snön vara borta. Och jag kan äntligen ta ett djupt andetag och andas in våren.
Stränge herren Döden bjuder dem till dans
Urets visare smeka timmen
då vi falla in i trans
över tolvans ömma lynne
hetsas ut i jävelns dans
när som var hettan stiga
kolen våra fötter glödga
ingen av oss kan då tiga
med satan dansa skråla gråta
alla i ett galet koma
kommer gud oss alls förlåta?
Du kan nog lista ut det, du som är så smart
Jag och en vän läste en text tillsammans. Efter att vi båda läst, såg vi förvånade men med ett nöjt sinne på varandra.
– Jag förstår inte riktigt vad de talar om.
– Inte jag heller. Kanske det som är meningen?
– Det skulle väl kunna vara vad som helst som är jobbigt.
Vi hade inga, men samtidigt ett tjugotal aningar om vad det kunde röra sig om. Fega som vi var vågade vi inte gissa oss till handlingen, så som det ofta kan bli när flera olika tankar marscherar runt i huvudet. Tänka sig pinsamheten som skulle kunna uppståom någon av oss analyserat något så heligt som detta fel.
– Spelar det någon roll vad det är de dricker? Har det något med saken att göra?
– Jag vet inte. Vad de dricker, intressanta iakttagelser av omgivningen och deras diskussion är nästan allt vi får. Det kan ha något med saken att göra.
– Jo, fast, jag vet inte. Har vi tänkt på några undermedvetna symboler?
– Jag tänker att bergens färg kan ha något med oskuldsfullhet att göra.
– Mycket rimligt. Jag tror det ligger något i att de är på en tågstation. Lite fast på en tågstation, med bara två val. Det norrgående tåget, eller det sydgående. Vi får ju inte veta vilket de tar…
– Okej, så de står inför ett dilemma. Som är svårt, så mycket har vi kommit fram till.
– Det känns som att resten borde falla självklart för oss. Eller så är det helt enkelt för svårt?
– Jo, ska vi ge upp för ikväll?
– Det låter som en god idé. God natt på dig. Den som löst det hela först av oss imorgon bjuder den andre på en öl, deal?
– Fint. God natt!
På vägen hem grubblade jag inte mycket mer över det. Inte heller var jag sur för att vi inte löst det. Jag tänkte däremot på hur fint det var skrivet. Handlingen som ligger någonstans mellan raderna är förmodligen väldigt känslig. När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa den än en gång. Jag måste erkänna att ingen mer än vad vi tidigare kommit fram till spontant slog mig. Jag la mig för att sova.
Nästa morgon vaknade jag fortfarande ovetande. Men jag måste ha drömt något relaterat till texten. Eller så arbetar min hjärna på mystiska sätt. För det började gå upp lite för mig. Jag skumläste den en sista gång och insåg vad den handlade om. Så enkelt det var att se det mellan raderna, när man nu visste! Ölen skulle bli min ikväll. Jag var glad. Jag mådde bra. Inga fel här inte.
Movits! - Ut ur min skalle
Movits! har förtrollat mig ännu en gång. För knappt två år sen introducerade de jazz- och swing-soundet för mig. Och det tackar jag dem för, då det öppnat flera portar. Att de spelar på samma sound, även om det inte är i lika hög grad, på sitt andra album är tacksamt. Och att de sedan blandar det med hiphop är så otroligt nyskapande. Jag vet inte vad det bästa med Movits! är. Antingen deras jazziga sound, eller deras politisk skarpa texter fullproppade med referenser till klassiska musiker.
Det de gör när de nämner artister som till exempel Sammy Davis, Jr. är att väcka ett intresse. Det är förmodligen väldigt individuellt men mig presenterar de då för nya artister med i stort sätt varje spår. Och musikslukare som jag är måste jag kolla upp artister som inspirerat dem. Och jag förstår vad de menar.
Stark högerkritik är ett återkommande ämne i vissa låttexter. Jag lyssnar förmodligen på väldigt lite svensk hiphop, så kanske det är i all svensk hiphop? Jag kan inte säga att jag sympatiserar med deras åsikter i alla frågor, men stor respekt ska de ha för sitt finurliga sätt att uttrycka politiska åsikter. Bättre än en hel del politiker.
Det märks också att pågarna är skolade i den svenska litteraturen när de refererar till Strindberg – eller så är det jag som är så obildad att jag direkt kopplar höganäskrus till Strindberg. Gästartisten Zacke lyckas även dra referens till en Pär Lagerkvist-dikt med raden ”ångest är vår arvedel”. Såhär bildade musiker har vi allt för få av inom den svenska musikbranschen.
De personliga favoritspåren på skivan är ”Balaclavaboogie” med Promoe och Timbuktu(som jag annars inte brukar vara så mycket för, men båda gör sig riktigt bra här), ”Vad dom än säger” och ”Skjut mig i huvudet”. Movits! är bra, för de är bildade och de bildar mig, förbereder mig för annan musik att upptäcka. De är som en riktigt lyckad förfest. Svenska stoltheter som kommer skriva historia? Det tror jag faktiskt. Om de fortsätter i samma spår.
Mördar-Anders är grym. Samma gäller låten han fått sitt namn ifrån.
Movits! – Ut ur min skalle
Så tragiskt att det komiska kommer ikapp slutet
Flyg fula fluga för fan
Jag håller med om det mystiska
Gymnasiet är ungdomsårens bästa tid
Måste erkänna att min studieplan för år tre är nästintill älskvärd. Jag kommer att läsa: filosofi a, filmkunskap, staden och framtiden, psykologi a, religionskunskap a+b, litteratur och litteraturvetenskap (!), svenska c, förhoppningsvis engelska c och tyvärr naturkunskap b. Utanför min linje, eller främst inriktning så finns så mycket annat som bidrar till min lycka. Sen är väl frågan hur ljus framtiden för en vek kulturarbetar-aspirant är. Det gäller att tänka i lösningar redan innan man hamnat i problem. Fint. Pussch
En liten saga från helvetet
Runt dem elden brinner. Den borstar sina skälvande hårstrån och röken lyfter sin väg. Mitt i röken möts Herr Dömdtillevigplåga 19V och den unge pojken Dömdtillevigplåga 269S. Den vanliga inledaren i interaktioner likt denna är ”Vad är du dömd till evig plåga för?”. Självklart används denna, men eftersom Herr Dömdtillevigplåga 19V känner sig extra fin idag, i ett lite subtilare anförande:
– Vad har den späde herrn begått, som ments av Gud ego varit en sådan strong olydnad, att den gjort honom förtjänt av tidlös plågan?
– Åh. Tackar som frågar, tackar som frågar. Inget av allvarliga höjder. Jag är blott en simpel tjuv. Tio små pärlhalsband och ett försökt bankrån satte mig här. Inte kan väl det mäta sig med herrns ohyggliga bravader?
– Verkligen inte. Vilket straff satt ni på nu igen, sa ni?
– Jasså. Jag sitter här och trär ulltråd på en spinnrock. Inte blir det godkänt förrän jag spänt tråden tillräckligt hårt tills den gått av, och blir tvungen att trä på en ny tråd. Jag har en timmes rast om dagen, just nu, och permission en dag för varje månad som passerar.
– Det var det värsta! Inte ska väl vi ha samma straff? Jag, som var en riktig värsting under mina levnadsår våldtog en stackars flicka. Det är väl då värre än er stöld! Jag funderar på om det ens är en synd, är det?
– Jo, en synd är det allt. Men inte är den väl lika grov som din? Det här gör mig upprörd. Jag kräver vedergällning och ett mildare straff. Säg mig, varför är det såhär? Varför ska vi som begått brott på helt olika nivåer avtjäna samma straff?
Djävulens öga
- Den nordiska kvinnan är sällan medveten om sin kvinnlighet. Därför är hon lättfångad.
- Hennes moraluppfattning däremot är outgrundlig, därför är hon svår att behålla.
ack
Nytt!
Ord under min markeringspenna
Förmodligen bara för ikväll och de senaste kvällarna, och faktumet att jag skriver det här är tämligen motsägelsefullt. Men det är kul att känna sig viktigt för en sekund. Så, jag har inte tid. Jag är upptagen. Jag har annat för mig.
När jag vill kvittra som en lärka
Sakta gled jag först ner på stan för att köpa något litet (...det är tanken som räknas) till mor som fyller år idag. Grattis. Sakta gled jag vidare. Lycklig, men pank som jag är, lyckades jag skramla ihop tio enkronor. Med nostalgin svallande i hela kroppen, begav jag mig, upprymd som ett litet barn, till närmsta godisaffär. Sötsugen och nere går hand i hand.
Nostalgin låg i, när jag som barn samlade ihop de mynt jag kunde få tag på och gick för att köpa det godis jag hade råd med. För tio kronor fick man mycket mer för tio år sen. Nu fick jag en Plopp-chokladkaka (snacka om kulturell choklad...). Plopp har aldrig smakat så gott som den kakan gjorde. Sakta gled jag hemåt, ätandes min chokladkaka. Fortfarande var jag lite inne i känslan av att vara ett barn, så jag gick och log (jag lyckades stänga av melakonlin briljant) och gled fram över isen, släpade fötterna och kände mig lagom nere på marken och mottaglig för sådant barn är. Jag kände mig allmänt bekymmersfri när jag gled fram genom vintern och lyssnade på Jónsi.
Väl hemma upptäckte jag att jag inte hade något att vara nere för. Jag avrundade kvällen med Jungfrukällan. Och åh. Jag insåg att min ångerkänsla bara var enbart en liten sticka av det stora träd av ånger Max von Sydows karaktär i filmen lutar sig emot. Jungfrukällan, se den. Riktigt starkt och fint av Bergman. Den förmedlar känslan. Intensivare än jag sett förut.
Därför att spillt hat har en mer pikant smak
Ian and all his heart's joy
Alliteration at its greatest
Karma är en hora
- Hur mycket kostar karma/timme?
och isåfall, är det värt det? - Vad gör man med karma?
- Bör man skydda sig?
- Finns det speciella karma-pimpar?
Tom Waits - Circus
Nu är det så att det finns en riktigt bra låt som jag avgudar men den är inte barntillåten så jag var tvungen att ändra lite i den för att posta den här, för att jag är så jävla pk.
I don't know just where I'm going
But I'm gonna try for the kingdom, if I can
'Cause it makes me feel like I'm a man
When I spin the wheels on my bike
And I'll tell ya, things aren't quite the same
When I'm rushing on the road
And I feel just like Jesus' son
And I guess that I just don't know
And I guess that I just don't know
I have made the big decision
I'm gonna try to nullify my life
'Cause when the speed begins to build
When my hair blows in the wind
When I'm trampling in on death
And you can't help me not, you guys
And all you sweet girls with all your sweet talk
You can all go take a walk
And I guess that I just don't know
And I guess that I just don't know
I wish that I was born a thousand years ago
I wish that I'd cycle round the world
On a great big tandem bike
Going from this land here to that
In a helmet and some gloves
Away from the big city
Where a man can not be free
Of all of the evils of this town
And of himself, and those around
Oh, and I guess that I just don't know
Oh, and I guess that I just don't know
Bicycling, be the death of me
Bicycling, it's my wife and it's my life
Because a simple little shift
Leads to more speed in my life
And then I'm better off than dead
Because when the speed begins to build
I really don't care anymore
About all the Jim-Jim's in this town
And all the politicians makin' busy sounds
And everybody puttin' everybody else down
And all the dead bodies piled up in mounds
'Cause when the speed begins to build
Then I really don't care anymore
Ah, when the speed is my delight
And that tempo is in my blood
Then thank God that I'm as good as dead
Then thank your God that I'm not aware
And thank God that I just don't care
And I guess I just don't know
And I guess I just don't know
Några visdomsord fyllda av tomhet
Jag drömmer aldrig om annat än detta
Stora provokatörer tänker lika
Sen kan man väl fråga sig vem han är att kritisera dessa småflickor i sitt rikemansliv. Medans de visar vad de klätt sig i för dagen, visar han vad han har ätit och vilket kändisar han minglat med. Eller? Men debatter är alltid intressanta, för det finns personer som är så urusla på att föra sin talan, vilket jag faktiskt fick bevis på idag. Det är underhållande och jag kan inte rå för det. Ibland är jag så elak. Puss
kändisars autografer, vilka de än är.
Konstnärligt berättande uttrycksform
akta dig, akta dig, akta dig för Sedgwick
Nu ska jag läsa Sapfo. Puss
Jag skriver skolarbeten som bäst om aftonen
P.S. Knappt fem veckor kvar till påsklovet! Jag längtar fortfarande något enormt. Storverk väntar.
Det gäller att erkänna dina defekter innan någon annan sniffar upp dem och skickar dig på hängning.
- Ena dagen klankar jag ner på folk som inte böjer sig för normer,
andra dagen försöker jag slå så många normer på näsan som möjligt. - Jag tycker ofta att religion är det mest imbecilla och löjligaste som finns, men ett tämligen intressant ämne och jag gillar att kalla mig själv agnostiker.
- Jag anser Ingmar Bergman vara den regissör jag håller av mest, ändå har jag inte erfarit, upplevt, skådat fler än sex av hans filmer, verk.
... att det inte finns fler punkter (punktlistor äger när man inte har någon tråd!) beror inte på att jag är själsligt perfekt förutom detta, om än nästan. Inte heller för att jag mår dåligt av att påpeka fel med mig, om något mår jag bättre av det, utan helt enkelt för att jag inte kommer på fler för tillfället. Men det här var kul och nyttigt, så fler lär det komma!
Dagens erkännande
Beck & co. är genier
Polyfemos, jag utmanar dig
P.S. Åh, fantisera dig tillbaka till den tiden då svordomar var helt tabu. Du var en busig rebell om du svor i media. För fint.
Jag ska ge mig ut på en resa för att hitta vad som idag motsvarar detta, följ med mig? Vi ska bryta gränser. Fyfan vad hardcore.
Sju själsliga trånader i midnatten
Och kvällen i ära har jag upptäckt att Sonic Youth är så mycket mer än bara Goo och Daydream Nation... och jag som avskyr stämplar älskar att kalla mig själv 'kulturare'... det kanske inte riktigt är en stämpel...? Fick ett mejl med gratis Spotify Premium häromdagen, visst är jag tacksam, men vetifan om jag förtjänat det... nu kan jag i alla fall lyssna på vad jag vill på vägen till skolan... och jag slutar skriva (måste klämma in en 'puss på er' för att jag är så glad idag) NU
Jag blev beroende av något som egentligen inte är till för folk som jag ∞
Hur förhåller sig livet för dig just nu?
För mig är det en dans på rosens törn, men jag är skapligt snabbfotad. Ömma fötter har väl ingen gått hädan av? Jag har börjat förstå hur man påverkar livets raka linjer, får dem att bli vågiga. Nu surfar jag för fullt. Eller visst, jag har en huvudvärk bakom pannbenet som har varit återkommande de senaste veckorna, men annars blommar allt fullt ut.
Tankar jag tänkt idag
Små rum är bättre än stora. Väggar som pressar dig in mot en annan vägg av kött. Att älska utan väggar är som att blotta sig i pornografi. Små rum, men inte för små, det irriterar min måttliga klaustrofobi.
Jag skulle ge upp en hel del för att få vara musikjournalist i New York under mitten av sjuttiotalet, typ för Punk. Att intervjuva Lou Reed på CBGB's under sjuttiotalet skulle ju inte sitta helt fel.
Jag hittade ett tämligen avskärmat rum för några veckor sen. Det hyrs av Tage Danielsson och jag har besökt det flera gånger de senaste veckorna. Lånade två Tankar från roten-böcker idag. Det är med på min top-tio-rum-lista.
Should've, could've
Jag förknippar Lous röst med frihet, okey?
Snacka om övermänniska
Haha. Är det ingen som fattar att han drar en Joaquin Phoenix? Sheen är duktig. "I am on a drug. It's called Charlie Sheen."
En riktig citatmaskin, och en äkta mansgris. Perfekt för rollen.
Dagens soundtrack
Lou Reed – The Gun ∞ Anna Von Hausswolff – Old Beauty, Du Kan Nu Dö
Kraftwerk – Pocket Calculator ∞ Talking Heads – Road To Nowhere
The Doors – The Crystal Ship ∞ Cream – Sunshine Of Your Love
Radiohead – Just ∞ Beck – Nausea ∞ The Human League – Don't You Want Me
Patti Smith Group – Ghost Dance ∞ Jimmy Page – Stairway To Heaven
New York Dolls – Trash ∞ Tricky – UK Jamaican ∞ Bob Dylan – Forever Young
Eldkvarn – Gatan fram ∞ The Divine Comedy – Down In The Street Below
Jónsi – Go Do ∞ David Bowie – Warszawa ∞ The Stooges – T.V. Eye
Tic tac-smaker jag vill testa
- Cinnamon
- Honeycomb
- Exotic Cherry CHILL
- Taste Melons
- Coconut and Pineapple
Ting som tilltalar lilla mig
Det är tur att det finns musik tycker jag, annars skulle man inte vara lycklig
jag gillar verkligen Control
Tiden är knapp
Tiden är knapp till att lövet är ett av alla andra bortglömda tankar nere på marken, vissna och fula.
Tiden är knapp och jag har inte ens hunnit berätta vad jag alltid velat säga dig.
Tiden är knapp för att jag väntat, månad efter månad har jag sett lövet växa, utan minsta lilla tanke på att det skulle vissna om jag inte stoppade det.
Tiden är knapp för att jag såg det troligare att en blomma skulle slå ut på vårt löv, än att det skulle lossna och falla till marken.
Tiden är knapp och jag förstår att inget håller för evigt. Så fort ett sinne avdunstar från jordens yta, försvinner alla dess djupt gömda tankar och känslor.
Tiden är knapp och jag förstår att skriva ner precis allt är min sista räddning.
Vilka meriter!
och dansa kan han
Suffragetter, rebeller, andar och hjältar
Låt oss dansa med berömmelse och diamanthundar
And the Spiders from Mars
Jag spetsade med kryddnejlika
dr dröm
Declare the pennies on your eyes. man
ibland är han fin
Cygne noir II
Idag lärde vi oss att använda bindeord
så
vill jag fortfarande ha The King of Limbs!
puss
Satir på hög nivå
"Stjärnorna som i evig tystnad vandra på himmelen, universum som rullar ur intighet i kosmiska cykler, vad frågar de efter en stackars ensam liten idrottsmänniska som jag? Och ändå - är inte varje varelse i sin outgrundliga rikedom fri, fri att förvalta denna sin outgrundliga rikedom, exempelvis i Schweiz? Jorden är till för oss alla, och även om boxaremänniska kan ha något väsentligt att säga om tillvaron, när han återfår medvetandet.
Må profanum vulgus orda om det skandalösa i att en man som fått en underbar styrka i sina muskler bär hand på sin nästa, må hopen skria att den inte vill se blod - för mig är den explosiva manifestationen i livets repomgärdade ring ett sine qua non. Det står ju skrivet att "vad du gör, gör fullt och helt, och icke styckevis och delt" - då är det väl klart att man tar i så mycket man orkar? Morsning!"
O, så underbart. Ni tillhörande profanum vulgus, ta reda på vem Ingemar "Ingo" Johansson var för att kunna uppskatta det roliga. När ni ändå håller på kan ni kolla upp vem Tage Danielsson var, och även Harry Martinsson. Kolla också upp vad en spökskrivare gör, när du ändå håller på, vettja. Och varför inte vad profanum vulgus, eftersom du onekligen hör dit, betyder? Fast det har du kanske redan gjort!
Har länge tänkt att jag ska bli bra på att vika origami och nu är klockan mycket, dags att låta litteraturen vagga mig in i sömnen
fina Cornelis
Balladen om hurusom Don Quiote gick på en blåsning
eller varför inte
min fina Ballader och grimascher-spellista?
Deutsch Elektronische Musik & Synthie-pop
Men... Visste ni att:
- Tyskland har den största scenen för elektronisk musik i världen?
- Tyskland har gett uppsåt till hemska artister såsom Scooter och Rammstein?
- Kraftwerk (i mitt hjärta) var ett av de första band i världen att göra musik på enbart elektroniska instrument?
- Det knappt finns någon pop/rock på tyska som låter bra? Med undantag för Falco – Rock Me Amadeus, Dschinghis Khan – Dschinghis Khan och
Nena – 99 Luftballons. - Mina tre favoriter bland tysk film, musik och litteratur är: Fritz Lang, Kraftwerk och Franz Kafka(-endast språkmässigt)?
Tschüss und Kuss
The Darko Family at Dinner
The bums are not what they seem
Du som tvekar skulle sett hans skägg. Det exakta gudaskägget jag föreställt mig under mina sjutton, snart att bli arton, år i kristendomens skugga. Jag avstår från att kalla det en religiös upplevelse, men om en gud av något slag skulle finnas är det förmodligen en lik min uteliggare. Precis som en vanlig människa, fast med lite mer insikt: hans språkbruk på skylten var ju banne mig kyrkligt!
Jag föredrar att falla in i drömmen
Basen hoppar,
i takt med att jag
benen i marken doppar
Benen slipper smällen, men i stället slår jag i medvetandet. In i drömmen bryts strömmen och jag förlorar benen. När drömmens klocka tickar på i en livstid motsvarar det en sjättedel i timmens glas.
I drömmen märker jag hur mycket man går miste om som benlös, men hur mycket jag med ben hade missat i livet. Även om flertalet stängs av så öppnas ett nytt, helt outforskat perspektiv. I mina drömmar fick jag sakta, år efter år, successivt tillbaka benen. För varje år som gick fick jag mer och mer känsel tillbaka.
I slutet, som gammal man fylld med erfarenhet kunde jag gå. Då tog jag steget in i medvetandet. Här på marken, med vänner runt mig, ruskar mig, har panik. Jag säger "det är lugnt" och berättar vad jag upplevt. De tittar på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar "kan du gå?". Jakande svarar jag, lägger till och med till ett "perfekt", utan att ens känna efter.
Religiösa rysningar
Fan
Formen som framhäver motivet
Att kunna en massa tjusiga ord som inte är för alla kanske inger en viss respekt, men när ingen riktigt förstår vad du menar, är det värt det då? En fin formulering (där en lite annorlunda ordföljd är pricken över i:et) slår komplicerade ord med typ en hästlängd multiplicerad med ett jättekast. Så jobba med formuleringen istället för att sitta och dregla över din ordbok.
Jag tänker, alltså gör jag mig till.
Jag hade ingen påse, så på vägen hem bar jag den med största omsorg. Det var även lite kallt (fast inte för kallt, jag provade min nygamla vårjacka idag!) så jag kramade om den. Jag var nära på att erbjuda den min jacka då det var lite kallt, men ångrade mig: det fick duga med att låna ut halsduken till den. Inte ska små böcker behöva frysa. Ska spendera resten av kvällen med att läsa ut den och kanske se på "Nattvardsgästerna" som jag aldrig hann igår. Mycket mer än så har jag varken lust eller ork att hitta på ikväll. Fina kramar
Lyckans röst
Nattvardsgästerna
Lutetia
Ursäkta formuleringen, men; staden du skådar är en så att säga stad
jag inte skulle tveka till att idka älskog med om möjligheten fanns
På tal om
I julas försökte jag mig på att vara en liten suris-krönikör. Snarare söt än sur blev utkomman. Utgår vi från att vad jag vill åstadkomma och vad jag faktiskt åstadkommer är vad som definierar mig, så kan jag definieras som sötsur sås i det här fallet. Yesh. Fast jag är rätt bra på att vara sur annars. Tyvärr är jag glad för ofta... eller något i den stilen. Ilska och liknande känslor måste upplevas av oss vanliga människor för att kunna beskrivas. Lyckas man beskriva känslan ändå, kanske man är av högre rang.
Det är förresten vad jag tycker människan borde rangordnas efter, om den verkligen skall behöva rangordnas. Förmågan att uttrycka känslor. Inte fan är du bättre än någon för att du har skjutit ihjäl ett tiotal personer. Eller för att du kan lösa ekvationer ingen annan kan. Eller för att du kan putta i en golfboll på färre slag än någon annan. Visst ska du vara förman inom ditt område, men inte inom mänskligheten i helhet. Där tycker jag att förmågan att uttrycka känslor är viktigare. Helst genom att regissera fina filmer, måla levande tavlor, skriva realistiska och inspirerande texter som berör, gå in helt i en roll eller skriva musikstycken. w
Steampunk
Dystopifrosseri
Idag har jag:
- Varit tämligen låg på livet, men hög på tanken av att andra känner sig ännu lägre. Gud vilken hemsk människa jag är ibland - men alla har sina sätt att må sämre än bra men bättre än dåligt på.
- Varit förvirrad till tusen. Vad är verkligheten, vad är fantasin? Ofta kan de vara svårare att skilja åt än vad man kan tro. Drömmen jag drömde inatt tog jag för verklighet, ända tills jag stannade upp och kom på att den bara var en dröm.
- Varit öppen för nya ljud och vidgat min hörselbank något enormt.
- Insett hur fixerad jag blivit av satiriska verk jag blivit på sistone. Min humor ser ner på er, nedrans clowner!
- Formulerat mig formellt. Även formgivit tankar att skriva ner, klistrat upp dem på mentala post-its och otroligt nog faktiskt minnts dem!
- Letat efter böcker skrivna av Tage Danielsson på stan. Sorgligt nog hittade jag inte en enda. Är sjukligt sugen på att läsa något av honom. Får bli en sväng förbi stadsbiblioteket efter skolan imorgon.
- Upplevt en fantastiskt fin konsert med stort talangflöde. Insåg samtidigt hur enormt inspirerande instrumental musik är. Specielt klassisk musik och jazz.
Tonerna erinrar
MGMT – Indie Rokkers
Ibland kan musik räcka ut en hjälpande hand, plocka upp något du tappat bort, glömt. Vipps så besitter du förlorad kunskap återigen. Till musiken ser jag nyckeln flyga i takt, för att öppna de låsta minnena.
Och jag minns. Vad minns du? Och av vad minns du?
Mörksinnad marodör
makaber metamorfos
muterad metafysik
med munkabel
maskopi med mardröm
menas myteri?
Tro det eller ej:
HAN BLEV BEST
Nya runor
A Spaniard in the Works
Eclipse of the hour hand
My lack of tolerance is playing tricks on me
My hair, fingernails are growing backwards
What year is it? For how long have I been lying here?
And, more importantly:
How long have you been lying to me?
All the answers lies in the past,
which is the only place I'm not allowed to visit
Inne på nyöppnade Pizza Hut i Norrköping:
Två arbetarklassmän i femtioårsåldern delar en dubbelpizza. De sitter i mitten av restaurangen. Båda har de efter en tvist med hårets gudinna åldrats in i flintskalligheten. De bär matchande arbetarjackor. Böjda över borden sitter de, deras blickar möts inte för en sekund. ”Gott.” ”Mm.” är det enda förutom små grymtanden som hörs från deras bord. De låter helt enkelt maten tysta mun.
På ena kortsidan av restaurangen finner vi två par på någon sorts dubbelmiddag. De är ”unga” fyrtioåringar. Männen sitter och skryter om sina glansdagar i Sveriges alla skidorter för kvinnorna, som sitter med varsitt glas vin. En av männen anser att trehundra kronor per person absolut inte är mycket för en onsdagsmiddag.
På restaurangens fria långsida sitter singelpappan i fyrtioårsåldern. Han sitter med sin iPhone i högsta hugg, när han inte har seriösa konversationer med sina sex- respektiver åttaåriga söner. De har precis varit på fotbollsträning, att döma efter träningskläderna och fotbollsskorna. När ungarna springer iväg för att fylla sina bägare med efterrättsglass tittar ser han ut genom fönstret med en olycklig blick, för att sedan återgå till sin iPhone.
På restaurangens upphöjning, nästan i mitten sitter ett gäng hipsterungdomar. Här äter de mest för att kunna synas – tyvärr faller deras försök platt då det inte är mycket folk här. De är högljudda och viftar med sina flaggor av stolthet som om det vore nationaldagen. Kanske är de gänget som avbetar alla nyöppnade restauranger i staden varje kväll i veckan? Inte kan man äta inne en onsdagskväll i alla fall!
I ett hörn, med utsikt över hela restaurangen sitter jag, min far och min bror. När man upplever en väntetid på trettio minuter för snabbmat hinner man göra sådana iakttagelser jag gjort. Trots pizzornas brist på storlek gillade jag dem – alla olika fräscha smaker och de underbart tjocka kanterna kompenserar. Mozzarella, kyckling, ananas, jalapeño och bacon var några av smaksättarna som klädde min pizza. De har fattat det där med hur man blandar smaker som höjer varandra. Att använda termen ”smakexplosion” känns klyschigt, men det var fan i mig en äkta smaklökarnas tillfredsställare.
Dramats imitatör: James Franco
och musik
Början i slutet, lyckan i mitten
Den viktigaste delen av grunden till murarens livsverk var längtans tegelsten. Längtan murade i hans huvud upp, med hjälp av tankarnas cement, vad han med sitt liv ville åstadkomma. Det som gav honom idén att bli murare från första början får vi aldrig reda på. Man kan ju fundera. Han trodde inte på något, hade inget hopp om något, hade ingen familj till sitt stöd, ingen inspiration. Inte längtade han heller efter att bli murare.
Soundcheck microphone
