Jag föredrar att falla in i drömmen
På taket jag sitter
Basen hoppar,
i takt med att jag
benen i marken doppar
Benen slipper smällen, men i stället slår jag i medvetandet. In i drömmen bryts strömmen och jag förlorar benen. När drömmens klocka tickar på i en livstid motsvarar det en sjättedel i timmens glas.
I drömmen märker jag hur mycket man går miste om som benlös, men hur mycket jag med ben hade missat i livet. Även om flertalet stängs av så öppnas ett nytt, helt outforskat perspektiv. I mina drömmar fick jag sakta, år efter år, successivt tillbaka benen. För varje år som gick fick jag mer och mer känsel tillbaka.
I slutet, som gammal man fylld med erfarenhet kunde jag gå. Då tog jag steget in i medvetandet. Här på marken, med vänner runt mig, ruskar mig, har panik. Jag säger "det är lugnt" och berättar vad jag upplevt. De tittar på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar "kan du gå?". Jakande svarar jag, lägger till och med till ett "perfekt", utan att ens känna efter.
Basen hoppar,
i takt med att jag
benen i marken doppar
Benen slipper smällen, men i stället slår jag i medvetandet. In i drömmen bryts strömmen och jag förlorar benen. När drömmens klocka tickar på i en livstid motsvarar det en sjättedel i timmens glas.
I drömmen märker jag hur mycket man går miste om som benlös, men hur mycket jag med ben hade missat i livet. Även om flertalet stängs av så öppnas ett nytt, helt outforskat perspektiv. I mina drömmar fick jag sakta, år efter år, successivt tillbaka benen. För varje år som gick fick jag mer och mer känsel tillbaka.
I slutet, som gammal man fylld med erfarenhet kunde jag gå. Då tog jag steget in i medvetandet. Här på marken, med vänner runt mig, ruskar mig, har panik. Jag säger "det är lugnt" och berättar vad jag upplevt. De tittar på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar "kan du gå?". Jakande svarar jag, lägger till och med till ett "perfekt", utan att ens känna efter.
Kommentarer
Trackback
