Du kan nog lista ut det, du som är så smart
Jag och en vän läste en text tillsammans. Efter att vi båda läst, såg vi förvånade men med ett nöjt sinne på varandra.
– Jag förstår inte riktigt vad de talar om.
– Inte jag heller. Kanske det som är meningen?
– Det skulle väl kunna vara vad som helst som är jobbigt.
Vi hade inga, men samtidigt ett tjugotal aningar om vad det kunde röra sig om. Fega som vi var vågade vi inte gissa oss till handlingen, så som det ofta kan bli när flera olika tankar marscherar runt i huvudet. Tänka sig pinsamheten som skulle kunna uppståom någon av oss analyserat något så heligt som detta fel.
– Spelar det någon roll vad det är de dricker? Har det något med saken att göra?
– Jag vet inte. Vad de dricker, intressanta iakttagelser av omgivningen och deras diskussion är nästan allt vi får. Det kan ha något med saken att göra.
– Jo, fast, jag vet inte. Har vi tänkt på några undermedvetna symboler?
– Jag tänker att bergens färg kan ha något med oskuldsfullhet att göra.
– Mycket rimligt. Jag tror det ligger något i att de är på en tågstation. Lite fast på en tågstation, med bara två val. Det norrgående tåget, eller det sydgående. Vi får ju inte veta vilket de tar…
– Okej, så de står inför ett dilemma. Som är svårt, så mycket har vi kommit fram till.
– Det känns som att resten borde falla självklart för oss. Eller så är det helt enkelt för svårt?
– Jo, ska vi ge upp för ikväll?
– Det låter som en god idé. God natt på dig. Den som löst det hela först av oss imorgon bjuder den andre på en öl, deal?
– Fint. God natt!
På vägen hem grubblade jag inte mycket mer över det. Inte heller var jag sur för att vi inte löst det. Jag tänkte däremot på hur fint det var skrivet. Handlingen som ligger någonstans mellan raderna är förmodligen väldigt känslig. När jag kom hem bestämde jag mig för att läsa den än en gång. Jag måste erkänna att ingen mer än vad vi tidigare kommit fram till spontant slog mig. Jag la mig för att sova.
Nästa morgon vaknade jag fortfarande ovetande. Men jag måste ha drömt något relaterat till texten. Eller så arbetar min hjärna på mystiska sätt. För det började gå upp lite för mig. Jag skumläste den en sista gång och insåg vad den handlade om. Så enkelt det var att se det mellan raderna, när man nu visste! Ölen skulle bli min ikväll. Jag var glad. Jag mådde bra. Inga fel här inte.
