En spökstad

http://www.nt.se/ungnt/artikel.aspx?articleid=6487809

I julas försökte jag mig på att vara en liten suris-krönikör. Snarare söt än sur blev utkomman. Utgår vi från att vad jag vill åstadkomma och vad jag faktiskt åstadkommer är vad som definierar mig, så kan jag definieras som sötsur sås i det här fallet. Yesh. Fast jag är rätt bra på att vara sur annars. Tyvärr är jag glad för ofta... eller något i den stilen. Ilska och liknande känslor måste upplevas av oss vanliga människor för att kunna beskrivas. Lyckas man beskriva känslan ändå, kanske man är av högre rang.

Det är förresten vad jag tycker människan borde rangordnas efter, om den verkligen skall behöva rangordnas. Förmågan att uttrycka känslor. Inte fan är du bättre än någon för att du har skjutit ihjäl ett tiotal personer. Eller för att du kan lösa ekvationer ingen annan kan. Eller för att du kan putta i en golfboll på färre slag än någon annan. Visst ska du vara förman inom ditt område, men inte inom mänskligheten i helhet. Där tycker jag att förmågan att uttrycka känslor är viktigare. Helst genom att regissera fina filmer, måla levande tavlor, skriva realistiska och inspirerande texter som berör, gå in helt i en roll eller skriva musikstycken. w