En spökstad

Runt dem elden brinner. Den borstar sina skälvande hårstrån och röken lyfter sin väg. Mitt i röken möts Herr Dömdtillevigplåga 19V och den unge pojken Dömdtillevigplåga 269S. Den vanliga inledaren i interaktioner likt denna är ”Vad är du dömd till evig plåga för?”. Självklart används denna, men eftersom Herr Dömdtillevigplåga 19V känner sig extra fin idag, i ett lite subtilare anförande:

– Vad har den späde herrn begått, som ments av Gud ego varit en sådan strong olydnad, att den gjort honom förtjänt av tidlös plågan?

– Åh. Tackar som frågar, tackar som frågar. Inget av allvarliga höjder. Jag är blott en simpel tjuv. Tio små pärlhalsband och ett försökt bankrån satte mig här. Inte kan väl det mäta sig med herrns ohyggliga bravader?

– Verkligen inte. Vilket straff satt ni på nu igen, sa ni?

– Jasså. Jag sitter här och trär ulltråd på en spinnrock. Inte blir det godkänt förrän jag spänt tråden tillräckligt hårt tills den gått av, och blir tvungen att trä på en ny tråd. Jag har en timmes rast om dagen, just nu, och permission en dag för varje månad som passerar.

– Det var det värsta! Inte ska väl vi ha samma straff? Jag, som var en riktig värsting under mina levnadsår våldtog en stackars flicka. Det är väl då värre än er stöld! Jag funderar på om det ens är en synd, är det?

– Jo, en synd är det allt. Men inte är den väl lika grov som din? Det här gör mig upprörd. Jag kräver vedergällning och ett mildare straff. Säg mig, varför är det såhär? Varför ska vi som begått brott på helt olika nivåer avtjäna samma straff?