Finputsning, ja tack
Förkylningar är som de där smutsfläckarna på glasögonglasen som inte går att putsa bort. Det sitter ivägen mellan dig och alla dagens fantastiska upplevelser. Det gör allt lite suddigt, jobbigt att se, därför har du inte tillgång till förmågan att uppskatta allt som händer. Det kan bero på att delar av din fokus går till att, ansträngant, se igenom. När glasögonen väl är rena kommer du lite närmare det hela stora och lär dig uppskatta varenda upplevelse, om minimalt lite, mer än tidigare.
Cygne noir / Chimiste Café
Du sitter på andra sidan bordet och skriker ut dina ord i viskningar till mig. Mitt på bordet, mellan oss, står en stor kopp kaffe. Kaffet är svart, lika svart som den natten vi för första gången såg varandra i ögonen. Ångan från kaffet svävar sakta uppåt, med stil. Dina skrikande viskningar för med sig lite os. Trots den starka, distinkta doften är oset, i kombination med dina ord, mer uppfriskande än en vind under en olidligt varm sommardag.
Dina ord lydde "varsin klunk tills botten av koppen syns". Varje klunk jag tog försökte jag göra mindre än den förra, så att stunden skulle vara så länge den kunde. Jag har ingen aning om hur du gjorde det, men jag förstår att du tänkte likt mig, för efter varje klunk du tagit fanns det mer kaffe än innan. För varje klunk du drack fann sig två nya i koppen. Jag hade ingen lust att förundra mig över dina konster just då, eftersom viljan för att stunden skulle vara längre var starkare än all världens arméer.
Dina ord lydde "varsin klunk tills botten av koppen syns". Varje klunk jag tog försökte jag göra mindre än den förra, så att stunden skulle vara så länge den kunde. Jag har ingen aning om hur du gjorde det, men jag förstår att du tänkte likt mig, för efter varje klunk du tagit fanns det mer kaffe än innan. För varje klunk du drack fann sig två nya i koppen. Jag hade ingen lust att förundra mig över dina konster just då, eftersom viljan för att stunden skulle vara längre var starkare än all världens arméer.
Samma gamla dröm
Punkdrömmar om Lou Reed och heroin drömmer jag i stort sett varje natt, men jag hade glömt bort hur bra och vågat ärlig (för att vara svensk musik... fan svensk musik är jävligt mesig) den här låten faktiskt är.
Den andra sidan
I din spegelbild bor jag (var natt och dag)
När du inte ser
är det jag som ler
Skuggan du kastar
är kroppen i jag lastar
Allt du varken ser eller hör
är alla de små saker jag gör
Bakom dig, under dig
det är där jag gömmer mig
Dina omedvetna handlingar
sker under mina förvandlingar
När du blundar, jag tittar
allt du gömmer, jag hittar
Men vi kommer aldrig sitta på samma stol,
för jag är din sanna motpol
När du inte ser
är det jag som ler
Skuggan du kastar
är kroppen i jag lastar
Allt du varken ser eller hör
är alla de små saker jag gör
Bakom dig, under dig
det är där jag gömmer mig
Dina omedvetna handlingar
sker under mina förvandlingar
När du blundar, jag tittar
allt du gömmer, jag hittar
Men vi kommer aldrig sitta på samma stol,
för jag är din sanna motpol
Vi ses under trädet
Lignum scientiae boni et mali
Vad vi har alldeles för lite av i Sverige
Körsbärs-
Valnöts-
Banan-
Ananas-
Persiko-
Hallon-
Citron-
Jordgubbs-
Jag vill ha PAJ!
Valnöts-
Banan-
Ananas-
Persiko-
Hallon-
Citron-
Jordgubbs-
Jag vill ha PAJ!
Bedragaren
En svindlare i finskor
det är vad jag är
Där jag inte hör hemma
bor viljan min
När ingen annan skådar
klär jag mig i bågar
Äter upp litteratur
känner intellektet flöda
I motvind flyger flugan
som är jag i ett rätt fel
Alla blickar på mig ser
allt de ser är mask jag bär
Icke engelskspråkig film
Inspiration för dig, som har blivit lika terroriserad och Hollywood-blind som jag har under min uppväxt:
Empire: The 100 Best Films Of World Cinema
Empire: The 100 Best Films Of World Cinema
Mitt godis tog precis slut, oturligt nog. Har du något?
Idag har jag svävat på mitt eget moln bland ovanligt fixerade människor. Skolan dukade upp filmer, pannkakor och latinsk grammatik. För att göra det här om mer osammanhängande: idag har jag blandat mig själv en ovanligt god kaffe-drink (jag använde kanel!). Sen träffade jag en rolig farbror med misstänkt andedräkt på antikvariatet:
- Är du en bokfantast?
- Ja... jo det är jag väl!
- Okej, för det är inte jag, hehehe, jag är en musikfantast.
Trevlig gubbe. Han hade tydligen bandat i stort sett hela åttiotalet.
För övrigt har jag använt veckan till att hamstra för helgen:
Ett nummer av Uncut med fylliga Clash-intervjuer, tjugo kronor på Vaxkupan.
Singoalla av Viktor Rydberg, lånad på stadsbiblioteket.
En diktantologi "Kärlek vin och sång", tjugo kronor på Röda korset.
Twin Peaks - Laura Palmers hemliga dagbok, fyrtio kronor på det stora antikvariatet.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, lånad på skolbiblioteket.
- Är du en bokfantast?
- Ja... jo det är jag väl!
- Okej, för det är inte jag, hehehe, jag är en musikfantast.
Trevlig gubbe. Han hade tydligen bandat i stort sett hela åttiotalet.
För övrigt har jag använt veckan till att hamstra för helgen:
Ett nummer av Uncut med fylliga Clash-intervjuer, tjugo kronor på Vaxkupan.
Singoalla av Viktor Rydberg, lånad på stadsbiblioteket.
En diktantologi "Kärlek vin och sång", tjugo kronor på Röda korset.
Twin Peaks - Laura Palmers hemliga dagbok, fyrtio kronor på det stora antikvariatet.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, lånad på skolbiblioteket.
Mr. Johnny Thunders
Johnny Thunders – You Can't Put Your Arms Round A Memory
New York Dolls – Chatterbox
The Heartbreakers – Born To Lose
Min paranoida dagbok: uppd. 3
Jag hörde steg bakom mig, på vägen hem idag, vände mig om, för att se att ingen efter mig gick. Är bilden av sig själv möjlig att dölja?
Min själ andades ut dessa ord
Andedräkten är ej
själen som talar ut
genom mig
Om anden är själen
så borde min kropp
vara dräkten för den
själen som talar ut
genom mig
Om anden är själen
så borde min kropp
vara dräkten för den
Och inte kan man se på min kropp
huruvida jag te
eller kaffe druckit ur min kopp
Och du kan ej
döma ord efter hur
de luktar för dig
huruvida jag te
eller kaffe druckit ur min kopp
Och du kan ej
döma ord efter hur
de luktar för dig
Hur du ska gå till väga, eller till målet
Jag vill flyga med egna vingar
Jag vill på åktur med James Dean i hans bil
Jag vill simma under ytan och andas
Jag vill rimma med Jim Morrison
Jag vill bli ihågkommen.
Det enda möjliga i den här världen är det sistnämnda. Därför är det vad jag kommer ägna mina tankar åt. Att bli ihågkommen är självklart inte så brett att varenda person kan veta vem du är, var (jag är inte den som anpassar mig för din skull). En skandal behöver inte vara negativ. Och att får beröm av finare, högt uppsatta människor behöver inte vara positivt. För att bli ihågkommen i ett fint minne måste man tänka: Nyskapande/stilbildande, rebelliskt - ej revolutionärt, och på samma gång göra sin egen grej, inte böja sig för någon annan - då har man förmodligen sålt sig.
Du måste lägga ner din själ i ditt skäl, men inte sälja den till onda makter för att bli sponsrad av djävulen. Målet och vägen är oskiljaktiga. Du bygger upp din väg efter ditt, bara ditt mål. Och för att nå ditt mål måste du gå din väg till mål, inga genvägar. Har du bara vägen lär du inse målet på vägen, eller så står du helt plötsligt där. Har du bara målet så är vägen något du alltid gått på, men vet, innerst inne, utan kompass, exakt när målet är där. De är oskiljaktiga.
Att bli ihågkommen är inte att synas på löpsedeln några veckor i rad. Det är, för att nämna ett exempel: att om hundra, eller kanske rentav femtio år ingå i studieplanen för skolelever. Lär man sig om dig i skolan har du uträttat något värt att minnas för. Det såklart exempel på minnesvärda människor i världshistorien som uträttat onda dåd, men det är inte vägen varken du eller jag skall gå.
Jag vill på åktur med James Dean i hans bil
Jag vill simma under ytan och andas
Jag vill rimma med Jim Morrison
Jag vill bli ihågkommen.
Det enda möjliga i den här världen är det sistnämnda. Därför är det vad jag kommer ägna mina tankar åt. Att bli ihågkommen är självklart inte så brett att varenda person kan veta vem du är, var (jag är inte den som anpassar mig för din skull). En skandal behöver inte vara negativ. Och att får beröm av finare, högt uppsatta människor behöver inte vara positivt. För att bli ihågkommen i ett fint minne måste man tänka: Nyskapande/stilbildande, rebelliskt - ej revolutionärt, och på samma gång göra sin egen grej, inte böja sig för någon annan - då har man förmodligen sålt sig.
Du måste lägga ner din själ i ditt skäl, men inte sälja den till onda makter för att bli sponsrad av djävulen. Målet och vägen är oskiljaktiga. Du bygger upp din väg efter ditt, bara ditt mål. Och för att nå ditt mål måste du gå din väg till mål, inga genvägar. Har du bara vägen lär du inse målet på vägen, eller så står du helt plötsligt där. Har du bara målet så är vägen något du alltid gått på, men vet, innerst inne, utan kompass, exakt när målet är där. De är oskiljaktiga.
Att bli ihågkommen är inte att synas på löpsedeln några veckor i rad. Det är, för att nämna ett exempel: att om hundra, eller kanske rentav femtio år ingå i studieplanen för skolelever. Lär man sig om dig i skolan har du uträttat något värt att minnas för. Det såklart exempel på minnesvärda människor i världshistorien som uträttat onda dåd, men det är inte vägen varken du eller jag skall gå.
Rädslan för den obefintliga rädslan
Giljotien skrämmer mig allt
Visst ångrar jag mig idag,
om än försent
Vem förtjänar denna grymhet,
om inte jag?
Jag är elakheten,
grymheten personifierad
En djävuls avkomma äro jag
Som står inför sitt straff idag
Rädslan är jag kapabel att känna,
men ångern sätter sig ej i denna
Jag ryser till tanken av mitt straff
Du ryser till ljudet av mitt skratt
Jag skrattar utan tanken varför,
bara för att det höjer
bilden av den psykopat jag är
till skyarna
Nu när alla fruktar mig är jag redo
att gå vidare
Dock retar en sak
mig fortfarande:
De verkade inte ens rädda
Något jag skrev en sen kväll, stark inspirerad av Cornelis Vreeswijk – Mördar-Anders. (Tror ärligt talat att jag blev lite hetsad av Misfits också!)
En gång gjorde jag en spellista med den ovannämnda mannens bästa låtar. Ballader och grimascher.
Peace
Visst ångrar jag mig idag,
om än försent
Vem förtjänar denna grymhet,
om inte jag?
Jag är elakheten,
grymheten personifierad
En djävuls avkomma äro jag
Som står inför sitt straff idag
Rädslan är jag kapabel att känna,
men ångern sätter sig ej i denna
Jag ryser till tanken av mitt straff
Du ryser till ljudet av mitt skratt
Jag skrattar utan tanken varför,
bara för att det höjer
bilden av den psykopat jag är
till skyarna
Nu när alla fruktar mig är jag redo
att gå vidare
Dock retar en sak
mig fortfarande:
De verkade inte ens rädda
Något jag skrev en sen kväll, stark inspirerad av Cornelis Vreeswijk – Mördar-Anders. (Tror ärligt talat att jag blev lite hetsad av Misfits också!)
En gång gjorde jag en spellista med den ovannämnda mannens bästa låtar. Ballader och grimascher.
Peace
Jag skulle kunna chiffrera mera
Tänk dig de oändliga möjligheterna jag skulle kunna uppnå om jag hade den här! Ännu färre folk skulle förstå mig! Förmodligen skulle de sista som faktiskt förstår vad jag skriver försvinna. Inte kul. Men fler utmaningar för er och mer kul för mig! Alla vinner på det. Den är från 1500-talet förresten! Puss
Min paranoida dagbok: uppd. 2
... Borde skaffa ögon i nacken. Har hört att det ska vara bra att ha. Då ser jag om någon följer efter mig. Och så kan jag se mig själv i spegeln, bakifrån!
Min paranoida dagbok: uppd. 1
Jag misstänker att någon har börjat byta ut mitt kaffepulver mot koffeinfritt kaffepulver på daglig basis. Vad har denna elaking i åtanke? Vill han/hon få mig att somna på lektioner? Jag tror inte det är en handling av ett gott hjärta, som vill få mig att trappa ner på koffeinet, det är någon som vill se mig göra bort mig.
Myntad
Varje dag tar man in nya saker, något roligt jag lärde mig idag var att verbet "myntade" heter "coined" på engelska. Det tycker jag var kul. Någon dag när jag orkar måste jag slå upp det i en etymologisk ordbok, företrädesvis på engelska.
NOW, I WANNA ADORE THIS INTERPRETATION
Bevis på att Twin Peaks-manuskriptet är genialiskt:
27. INT. SHERIFF'S OFFICE - NIGHT
Doc Hayward enters. Dwayne Milford and Truman are seated.
HAYWARD
I've got the autopsy results. Dwayne, Dougie died of
natural causes. Heart attack. No evidence of foul play.
DWAYNE
Did you check him for witchcraft?
HAYWARD
That's not the kind of thing that would show up in an
(more)
(CONTINUED)
Revised 11-6-90, GREEN
#2.012.1
31.
27. CONTINUED:
HAYWARD (continued)
autopsy.
DWAYNE
(to Truman)
I want to press charges.
TRUMAN
Dwayne, I can't press charges if there hasn't been a crime.
DWAYNE
She killed him with sex! How much clearer does it have
to be?
TRUMAN
Dwayne, it's been a long, hard day. Why don't you go
home and get some rest -
DWAYNE
Rest?! You expect me to sleep?! Not until that
murderous hussy is behind bars where she belongs. I'll
sue, I'll bring civil suits, she'll never get her hands on
Dougie's money, not as long as I draw breath, NOT
ONE RED CENT!!
27. INT. SHERIFF'S OFFICE - NIGHT
Doc Hayward enters. Dwayne Milford and Truman are seated.
HAYWARD
I've got the autopsy results. Dwayne, Dougie died of
natural causes. Heart attack. No evidence of foul play.
DWAYNE
Did you check him for witchcraft?
HAYWARD
That's not the kind of thing that would show up in an autopsy.
DWAYNE
(to Truman)
I want to press charges.
TRUMAN
Dwayne, I can't press charges if there hasn't been a crime.
DWAYNE
She killed him with sex! How much clearer does it have
to be?
TRUMAN
Dwayne, it's been a long, hard day. Why don't you go
home and get some rest -
DWAYNE
Rest?! You expect me to sleep?! Not until that
murderous hussy is behind bars where she belongs. I'll
sue, I'll bring civil suits, she'll never get her hands on
Dougie's money, not as long as I draw breath, NOT
ONE RED CENT!!
En låda
Jag är hur ohändig som helst, men en gång i slöjden gjorde jag en fin brun låda. I den stoppade jag alla mina tankar. Ibland får jag lust att öppna den. Då kan det hända att en tanke hamnar här. Det här är ingen pakt med djävulen eller så, bara med min lilla bruna låda. Jag kan varken såga, borra, eller slipa fint, men jag tycker om att skriva. Alla kan inte allt, acceptera det och gör din sak.
"High as a kite" - fantastiskt uttryck
Högt, över marken
Där flyger draken
Draken har ett hem
när den inte sover
Himlen kallas detta
och skiftar färg
Från dag till natt
Natt till dag
Fast på ett snöre
men fri som få
Flyger draken stolt
över oss små
Jag, du och Oscar
Oscarsnomineringarna 2011
Jag måste erkänna att jag ligger långt efter. 2010 var året då jag såg fler filmer gjorda före sextio-talet än filmer gjorda 2010. Jag har sett en av årets nominerade filmer, Inception. Jag vill inte säga att jag gillade den skarpt, men skarp var den. Den var bra. Och en rejäl hjärngympa-lektion. Sådant gillar jag, men förutom det, lite action och ännu mer komplexa saker var den inte mycket mer. Nolan kan bättre. Jag talar om Memento, Batman Begins (jag är ingen stor beundrare av TDK, visst Ledger var fin - men se bortom det, vad var filmen värd då?) och The Prestige.
Så förutom just Inception ligger jag ett jättekast efter. De filmer jag missat men faktiskt är riktigt sugen på är 127 Hours, The Social Network, Toy Story 3, True Grit, The Fighter och Black Swan. Sen är nomineringarna för bästa utländska film (ack, USA, varför kan inte de få tävla bland bästa film?) också intressanta. Så... någon med själen insvept i samma silkeslena tyg av filmintresse som jag därute?
Se dessa filmer med mig, och gärna Oscars-galan! Nej, men alltid kul att diskutera filmen med en vän efteråt, eller, en dålig vana jag har är att diskutera filmen under filmens gång. Jag har studerat ansikten, och vissa uppskattar att reda ut saker under filmens gång, andra hyschar med ögonen men säger vad de tror. Jaja, förlåt mig, alla jag någonsin stört under en film! Puss
Jag måste erkänna att jag ligger långt efter. 2010 var året då jag såg fler filmer gjorda före sextio-talet än filmer gjorda 2010. Jag har sett en av årets nominerade filmer, Inception. Jag vill inte säga att jag gillade den skarpt, men skarp var den. Den var bra. Och en rejäl hjärngympa-lektion. Sådant gillar jag, men förutom det, lite action och ännu mer komplexa saker var den inte mycket mer. Nolan kan bättre. Jag talar om Memento, Batman Begins (jag är ingen stor beundrare av TDK, visst Ledger var fin - men se bortom det, vad var filmen värd då?) och The Prestige.
Så förutom just Inception ligger jag ett jättekast efter. De filmer jag missat men faktiskt är riktigt sugen på är 127 Hours, The Social Network, Toy Story 3, True Grit, The Fighter och Black Swan. Sen är nomineringarna för bästa utländska film (ack, USA, varför kan inte de få tävla bland bästa film?) också intressanta. Så... någon med själen insvept i samma silkeslena tyg av filmintresse som jag därute?
Se dessa filmer med mig, och gärna Oscars-galan! Nej, men alltid kul att diskutera filmen med en vän efteråt, eller, en dålig vana jag har är att diskutera filmen under filmens gång. Jag har studerat ansikten, och vissa uppskattar att reda ut saker under filmens gång, andra hyschar med ögonen men säger vad de tror. Jaja, förlåt mig, alla jag någonsin stört under en film! Puss
pyssligt
Konstig
"Du är konstig" med lite negativ klang är jag säkert inte ensam om att ha fått höra. Visst fan är jag konstig! Vad ska man vara normal för? Jag är aningen paradoxal när jag anser att det är konstigt att vara normal. Det är i alla fall tråkigt. En konstig person är väl en som avviker från normen, eller är jag helt ute och cyklar? Normen är tyvärr så vag så att den innebär att bete sig som alla andra.
Titta bara på musikbranschen. För att göra sig hörd idag och vinna status måste man stå ut, göra något konstigt som skiljer sig från normen. Det är ett underbart urval, men på samma gång synd om dem som inte har det där lilla extra men ändå vill etablera sig i musikbranschen. Nej, men det finns väl lyssnare för allt? Men för att bli kända och ihågkomna måste man nästa göra något nytt.
Men varför har då konstig en negativ klang i köttsliga sammanhang? Jag ser inte felet med att inte vilja vara som alla andra, det är väl en av de främsta friheterna vi människor (tyvärr inte alla stackare) har? Och att bli kallad "konstig" av någon med ett lurigt, positivt leende på läpparna är bland det bästa som finns. Peace
Titta bara på musikbranschen. För att göra sig hörd idag och vinna status måste man stå ut, göra något konstigt som skiljer sig från normen. Det är ett underbart urval, men på samma gång synd om dem som inte har det där lilla extra men ändå vill etablera sig i musikbranschen. Nej, men det finns väl lyssnare för allt? Men för att bli kända och ihågkomna måste man nästa göra något nytt.
Men varför har då konstig en negativ klang i köttsliga sammanhang? Jag ser inte felet med att inte vilja vara som alla andra, det är väl en av de främsta friheterna vi människor (tyvärr inte alla stackare) har? Och att bli kallad "konstig" av någon med ett lurigt, positivt leende på läpparna är bland det bästa som finns. Peace
Jag har skaffat husdjur
När jag fick veta att hon var namnlös var valet av namn självklart: Madame Rassi. Hon är i skumgummi och klädd i ett enkelt, men vackert blommönstrat tyg. Nackdelen med detta djur är självklart att hon tar upp så mycket plats, hon är för fan längre än jag med sina 1.90 meter! Annars är fördelarna helt klart övervägande. Hon är framför allt mysig som få! Med en filt och ett par kuddar och en bok kan man ha det mysigt med henne flera timmar i sträck! Sen är de billiga! Du kan få tag på en för runt 250:-! Sen finns det såklart dyrare versionen, de där blå- och vitrutiga(de är inte ens snygga, varför betalar folk mer för?). Jag förstår mig verkligen inte på folk som skaffar hundar och katter! Vad är grejen? Denna behöver du inte mata! Den är inte sällskapssjuk, ni myser på dina villkor! Den skäller inte!
Just nu är det lite trångt, men vi älskar varandra, så det gör inget.
Just nu är det lite trångt, men vi älskar varandra, så det gör inget.
Måste nog ta det på engelska, annars börjar jag grina
The envy can light the fiery wrath in one man,
that later burns out in to a smoke of deadly vengefulness.
I've seen it all. Envy can make man kill man,
but mostly it makes man kill himself.
When somehow, magically, two melts in to one,
a third wheel smeared in gasoline
is all that it takes to light that envy.
"Come on baby,
light my fire!"
that later burns out in to a smoke of deadly vengefulness.
I've seen it all. Envy can make man kill man,
but mostly it makes man kill himself.
When somehow, magically, two melts in to one,
a third wheel smeared in gasoline
is all that it takes to light that envy.
"Come on baby,
light my fire!"
Med tankar som hoppar, likt delfinen i havet
Delfinen dyker djupt
Tänk djupare
Skrapar i sanden
på botten
Fenan ristar in
livet i djupet
För varje ny
ström av vatten
den lite blod spiller
Tänk djupare
Skrapar i sanden
på botten
Fenan ristar in
livet i djupet
För varje ny
ström av vatten
den lite blod spiller
Hängiven, envis
Livet i djupet
för en delfin
består åter och åter
av nya havsströmmar
Likt våra drömmar
delfinen inte drömmer,
dock snarare upplever
Alla havsströmmar
vår delfin upplevt
börjar ta sig i sanden
I takt blir vår delfin slö
Innan den saktar ner
för gott
beundrar den sitt verk
Sin historia i konst
Tydlig
"Advertising is legalized lying."
- H.G. Wells
Blickstammunition
Familj
Min far upplyste mig synnerligen kortfattat om att hans mormor hade en bror som hette Bror. Han stack ut huvudet genom dörröppningen och sa: "Min mormor hade en bror som hette Bror. Hejdå." Det var efter att min bror och jag diskuterat huruvida man kunde kalla sina närmaste killkompisar för "bror". Min bror ansåg att jag var hans bror. Och sist, men inte minst: min mor som anser att jag kommer att bli förstörd av att kolla på Twin Peaks (det är mina förhoppningar med, men jag nämnde inte det för henne). Intressant familj jag har. Peace
Filmtips
Musiktips
Min spegelvända knytnäve: flykt
De röda fläckarna på min tröja
berättar historien hur
Den spruckna läppen
berättar historien när
Smutsen under mina kängor
berättar historien var
Men varför?
Verkligheten väger mer än vad man tror
Det hänger tyngder på mina axlar
som plågar mig dagarna i ända
Är jag blåögd som undrar
varför endast du orkar lyfta dem?
Är jag kär som hoppas
att du hängt dem där?
Och varför lättar tanken på dig
vikten så märkbart?
Hjälp mig, bär mig, säg mig:
tycker vi om varandra?
Åttiotalet
Tänkte bara visa kontrasten mellan olika åttiotals-låtar (låtar om åttio-talet, duh). Jämför den här med mr Pontiak. På tal om åttio-talet (eller inte?) så läste jag ut 1984 häromveckan. Fantastiskt, vilken bok!
Killing Joke – Eighties
Killing Joke – Eighties
Utomordentlig antenn
Jag somnade, till någon annans glädje
Ovetande låg jag på min mobiltelefon
Tvekade var det minsta jag gjorde
när jag såg vad min samtalslista visade
Min sömn hade haft telefonkonversation
med Gud, min verklighet blev dröm
Med agnostiska fingrar ringde jag upp
-bara brus, som jag tolkade:
Något finns, ej personifierat
Finns i behov, busring ger brus
Ovetande låg jag på min mobiltelefon
Tvekade var det minsta jag gjorde
när jag såg vad min samtalslista visade
Min sömn hade haft telefonkonversation
med Gud, min verklighet blev dröm
Med agnostiska fingrar ringde jag upp
-bara brus, som jag tolkade:
Något finns, ej personifierat
Finns i behov, busring ger brus
Mannen som gjorde sig bäst i trikåer i världshistorien
Framtiden
Jag trädde in i tiden och varvade den genom ett övermänskligt steg.
Jag öppnade mina slutna ögon och såg framtiden.
Den log mot mig. Jag log tillbaka. Jag tog ett steg tillbaka.
Väl i mitt presens kysste jag förutsättning att förutspå min lycka.
Jag gick i dem spår framtiden slutade i. Motgång.
Här, och jag ångrar att det inte var tidigare, insåg jag att framtiden inte finns skriven någonstans.
Vet jag vad som kommer att hända påverkar mina färgade val utfallet och det ändras.
Efter den insikten förstod jag att min framtidssyn inte var vad den verkade.
Den var endast en syn av fantasi.
Framtiden påverkas av fantasin mer än vad fantasin påverkas av framtiden.
Ärligt talat så är jag väldigt färgad, guld i mina ögon, av H.G. Wells för närvarande. Jag kom över Tidsmaskinen (ja, på svenska!) för någon månad sen på ett mysigt antikvariat. Den har jag inte läst än, men däremot har jag läst flera noveller och påbörjat The Invisible Man. Jag älskar mannen. Och hur de så fint uttrycker hans genre i förorden till Tidsmaskinen: vetenskapliga fabler. Uttrycket är fantastiskt! Han skriver väl inte fabler? tänker du. Nej, inte direkt. De syftar bland annat på det moraliska objektet i hans sagor, och hur han visar människans djuriska sidor i science fiction-form. Jag har aldrig gillat science fiction, varken i bok eller film-form. Men H.G. Wells ger det en sådan verklig form, som samtidigt är otroligt mycket mer intressant än någon annan åt samma håll.
Nu ska jag drömma drömmar om framtiden och plugga latin, tyska och svenska(!!!!). Puss
Ytterst tilltalande film-affisch för filmen jag ska se efter jag läst boken.
Jag öppnade mina slutna ögon och såg framtiden.
Den log mot mig. Jag log tillbaka. Jag tog ett steg tillbaka.
Väl i mitt presens kysste jag förutsättning att förutspå min lycka.
Jag gick i dem spår framtiden slutade i. Motgång.
Här, och jag ångrar att det inte var tidigare, insåg jag att framtiden inte finns skriven någonstans.
Vet jag vad som kommer att hända påverkar mina färgade val utfallet och det ändras.
Efter den insikten förstod jag att min framtidssyn inte var vad den verkade.
Den var endast en syn av fantasi.
Framtiden påverkas av fantasin mer än vad fantasin påverkas av framtiden.
Ärligt talat så är jag väldigt färgad, guld i mina ögon, av H.G. Wells för närvarande. Jag kom över Tidsmaskinen (ja, på svenska!) för någon månad sen på ett mysigt antikvariat. Den har jag inte läst än, men däremot har jag läst flera noveller och påbörjat The Invisible Man. Jag älskar mannen. Och hur de så fint uttrycker hans genre i förorden till Tidsmaskinen: vetenskapliga fabler. Uttrycket är fantastiskt! Han skriver väl inte fabler? tänker du. Nej, inte direkt. De syftar bland annat på det moraliska objektet i hans sagor, och hur han visar människans djuriska sidor i science fiction-form. Jag har aldrig gillat science fiction, varken i bok eller film-form. Men H.G. Wells ger det en sådan verklig form, som samtidigt är otroligt mycket mer intressant än någon annan åt samma håll.
Nu ska jag drömma drömmar om framtiden och plugga latin, tyska och svenska(!!!!). Puss
Ytterst tilltalande film-affisch för filmen jag ska se efter jag läst boken.
Mr. Mojo Risin'
GÅTA
Jag hatar vapen
Skulle jag tvingas sätta ihop en spellista med MÅNGA bra låtar, under pistolhot, så tror jag inte jag skulle göra så bra ifrån mig. Därför har jag idag satt ihop en lista av MÅNGA bra låtar som jag kommer på utan pistolen. För den dagen jag hamnar där under pistolhot och tvingas sätta ihop en spellista med MÅNGA bra låtar så vill jag inte prestera dåligt, bli skjuten. Därför presenterar jag Musik under pistolhot. Puss peace
There you go
James Newell Osterberg, Jr:
'I am a world's forgotten boy.'
'Nobody understands me, I'm really sensitive.'
'If I don't terrorize, I'm not Pop.' 'I like music that's more offensive. I like it to sound like nails on a blackboard, get me wild.'
Apparently someone is watching us right now
Låt inte mig rekommendera hur du ska göra
Jag hatar "best of"-skivor. Vems favoriter är det här? De låtar som har spelats mest av lyssnarna? Ett gäng hängivna gubb-fans till bandet som funnits med sedan urminnes tider? Bandets egna? (Vilket i och för sig skulle vara en bra idé...) Att lyssna på en best of-skiva som introduktion till ett band du är riktigt sugen på är bland de dummaste misstag du kan begå. Låt mig berätta varför:
Föreställ dig ett stort rum fullt med något du gillar (jag använder böcker i mitt exempel nu hehehe). Dörren till rummet är stängd framför dig, men du har hört mycket om det här rummet, folk har rekommenderat det, så du vet lite vad som väntar dig. Du vet såklart att det är något likt andra saker du gillar, men du vet såklart inte om du kommer att gilla vad du hittar innanför dörren. När du öppnar dörren och kliver in i rummet ligger det fem böcker i en monter, centralt i rummet. Resten av rummet är tomt. Du förstår att böckerna är något speciella, eftersom de ser professionellt handvalda ut. Du sätter dig sisådär en månad i rummet och läser ut alla böcker. De var riktigt bra, verkligen. Men det är något som saknas.
Spola tillbaka. Bläddra tillbaka varje blad ett efter ett. Tillbaka ut genom dörren. Så, öppna dörren igen. Du kliver in i ett rum fyllt med böcker. Rummet är inte stort, men böckerna är många. Varje vägg är fylld med tvåmeters-höga bokhyllor. Böckerna är sorterade perfekt, så du kan börja var du vill utan att tappa bort dig. Du känner total frihet. Du har helt fritt rum, och du börjar med att läsa en bok. Sen hoppar du på en annan som verkar intressant. Sen nästa, nästa och den första igen, bara för att du fann den så otroligt stimulerande, intressant. Du känner att du verkligen älskar rummet, eftersom innehållet verkligen talar till dig, och eftersom du har haft möjligheten att utforska all dess innehåll själv.
Jag antar att du förstår att första gången du gick in i rummet så lyssnade du på en best of-skiva. Efter att vi spolat tillbaka tiden, och du gick in i rummet igen så fick du tillgång till hela bandets/artistens bibliotek - du utforskade det helt själv - kronologisk ordning inte nödvändig (personligen brukar jag gilla att börja bak i den valda musikens historia och arbeta mig framåt, men det är en smaksak). Best of-skivor tar bort friheten. Därför är de inte ett dugg bra att använda som första introduktion till ett band. Du ska kunna utforska det själv, inte lyssna på vad någon annan valt ut åt dig. Se rekommendationen som pengar till tågbiljetten. Sen använder du pengarna hur du vill, och rutten för din tågluff bestämmer du själv. Du måste få en chans (och ge bandet en chans såklart) att lyssna på allt de kan, och till slut välja dina egna favoritlåtar. Det här är så fint, för det ligger något magiskt i att kunna upptäcka och älska nya låtar (av ett band du älskar) varje dag. Peace
Föreställ dig ett stort rum fullt med något du gillar (jag använder böcker i mitt exempel nu hehehe). Dörren till rummet är stängd framför dig, men du har hört mycket om det här rummet, folk har rekommenderat det, så du vet lite vad som väntar dig. Du vet såklart att det är något likt andra saker du gillar, men du vet såklart inte om du kommer att gilla vad du hittar innanför dörren. När du öppnar dörren och kliver in i rummet ligger det fem böcker i en monter, centralt i rummet. Resten av rummet är tomt. Du förstår att böckerna är något speciella, eftersom de ser professionellt handvalda ut. Du sätter dig sisådär en månad i rummet och läser ut alla böcker. De var riktigt bra, verkligen. Men det är något som saknas.
Spola tillbaka. Bläddra tillbaka varje blad ett efter ett. Tillbaka ut genom dörren. Så, öppna dörren igen. Du kliver in i ett rum fyllt med böcker. Rummet är inte stort, men böckerna är många. Varje vägg är fylld med tvåmeters-höga bokhyllor. Böckerna är sorterade perfekt, så du kan börja var du vill utan att tappa bort dig. Du känner total frihet. Du har helt fritt rum, och du börjar med att läsa en bok. Sen hoppar du på en annan som verkar intressant. Sen nästa, nästa och den första igen, bara för att du fann den så otroligt stimulerande, intressant. Du känner att du verkligen älskar rummet, eftersom innehållet verkligen talar till dig, och eftersom du har haft möjligheten att utforska all dess innehåll själv.
Jag antar att du förstår att första gången du gick in i rummet så lyssnade du på en best of-skiva. Efter att vi spolat tillbaka tiden, och du gick in i rummet igen så fick du tillgång till hela bandets/artistens bibliotek - du utforskade det helt själv - kronologisk ordning inte nödvändig (personligen brukar jag gilla att börja bak i den valda musikens historia och arbeta mig framåt, men det är en smaksak). Best of-skivor tar bort friheten. Därför är de inte ett dugg bra att använda som första introduktion till ett band. Du ska kunna utforska det själv, inte lyssna på vad någon annan valt ut åt dig. Se rekommendationen som pengar till tågbiljetten. Sen använder du pengarna hur du vill, och rutten för din tågluff bestämmer du själv. Du måste få en chans (och ge bandet en chans såklart) att lyssna på allt de kan, och till slut välja dina egna favoritlåtar. Det här är så fint, för det ligger något magiskt i att kunna upptäcka och älska nya låtar (av ett band du älskar) varje dag. Peace
Mitt sätt att säga att jag äntligen är frisk
När man ligger i sjukdom går dagarna som långsammast. När man är på förbättringsvägen går de något snabbare. När man till slut är frisk går dagarna som en bil klockan fyra på en vardag, i den trånga trafiken när alla just har slutat. Inte ett dugg snabbare än när man var frisk alltså. Fast, notera att gaspedalen motsvarar din egen vilja och motivation. Och mängden skratt. Skratt brukar oftast förkorta tråkiga stunder avsevärt. Fast sen förlänger väl just samma skratt livet? Motsägelsefullt? Inte så värst.
Jag ser på film
Jag försöker skriva på engelska/kom inte så långt
I drag my finger across my upperlip
and in that sweep my mustasch becomes my wing tip
I slowly drag my finger across my stiff upperlip
and in that sweep my mustasch becomes a wingtip
And I fly away
And I fly away
En febersjuks klagan
Eftersom jag oftast brukar beklaga mig över själsliga smärtor är det idag dags att vara lite kroppslig. De senaste två dagarna har jag spenderat inomhus i nästintill oändlig tristess. Min kroppstemperatur har överstigit trettionio grader. Jag har upplevt en huvudsmärta som närmast kan liknas till de smärtor jag kände, när jag förra våren gav upp kaffe, när abstinensen hade stört mig i ungefär en vecka. Mina knäskålar böjer sig för vart hundrafyrtioandre steg. Ligger eller sitter jag i samma position i mer än en kvart får jag ont i ryggen. Värktabletter är det bästa som finns. Jag saknar skolan - sanning. Jag saknar sanningen - fast det är förmodligen för att jag läst för mycket av 1984 de senaste dagarna. Mängder av honung, te och faktiskt nyponsoppa (bara för att hög vätskeomsättning är viktig och att det är sjukligt gott!) flyter genom min kropp. Dock saknar jag hallisar. Skulle kunna vara kul.
Min odör består denna vecka av
dålig uppmärksamhet i ett eldhav
Så, ge mig uppmärksamhet,
jag blir kanske frisk - vem vet?
Min odör består denna vecka av
dålig uppmärksamhet i ett eldhav
Så, ge mig uppmärksamhet,
jag blir kanske frisk - vem vet?
Gissa vad jag läser/bilden är mitt eget alster
MMX
2010 var ett bra år. Jag insåg hur äckligt årsresuméer och dylika listor smakar. Jag upptäckte en helt ny musikgenre, kom djupare in på en annan och insåg att en tredje inte var så värst bra. Genren trip-hop står för den nya upptäckten. Upptäckten för djupet står i och för sig inte för enbart en genre, men flera som går att knytas ihop: Protopunk, glamrock, punk, postpunk. Sen har jag märkt att Stockholms-pop inte håller i längden. Jag har läst åtskilliga många böcker. Bra böcker. Ännu fler filmer därtill.
Det här var också i stort sett året jag vände mina ögon bakåt och slutade tycka så högt om ny musik, litteratur och film (misstro mig inte, det finns underbara kvaliteter där med). Jag har också ökat min förmåga att skriva och producerat säkert fyra gånger så mycket som tidigare år. Eftersom jag håller mig inom en någorlunda kulturell ram här finns det väl inte mycket annat att nämna förutom hur många nya människor jag lärt uppskatta. Och känna. Jo förresten, Paris-trippen i värmen är värd att nämnas. Och alla trevliga nätter jag inte kunnat sova. Puss
Det här var också i stort sett året jag vände mina ögon bakåt och slutade tycka så högt om ny musik, litteratur och film (misstro mig inte, det finns underbara kvaliteter där med). Jag har också ökat min förmåga att skriva och producerat säkert fyra gånger så mycket som tidigare år. Eftersom jag håller mig inom en någorlunda kulturell ram här finns det väl inte mycket annat att nämna förutom hur många nya människor jag lärt uppskatta. Och känna. Jo förresten, Paris-trippen i värmen är värd att nämnas. Och alla trevliga nätter jag inte kunnat sova. Puss
Arg var jag. Var jag vad jag var? Jag var arg.
Jag försökte skrika,
men såklart skulle jag mig själv svika
Innan min ilska hade flutit ut i ett oljud så tunt,
hade insikten slagit mig runt
Insikten om att mitt självtillit var lika klent
som glaset jag drack rent
Jag hade inte hälften av modet eftertraktat
för risken att ha någon på ont kontaktat
Då. Just då, och inte tidigare, kom jag till en ny insikt: det är inte utåt jag vill vända min ilska. Det är på mig själv, inåt, jag ska vara arg. Resten av världens stackare i sin dvala ska jag inte störa.
Ilskan som skjutit dig, ska du inte spegla ut, i en rikoschett, över andra.
men såklart skulle jag mig själv svika
Innan min ilska hade flutit ut i ett oljud så tunt,
hade insikten slagit mig runt
Insikten om att mitt självtillit var lika klent
som glaset jag drack rent
Jag hade inte hälften av modet eftertraktat
för risken att ha någon på ont kontaktat
Då. Just då, och inte tidigare, kom jag till en ny insikt: det är inte utåt jag vill vända min ilska. Det är på mig själv, inåt, jag ska vara arg. Resten av världens stackare i sin dvala ska jag inte störa.
Ilskan som skjutit dig, ska du inte spegla ut, i en rikoschett, över andra.
Jag har ändå aldrig förstått var det roliga i ett skjutvapen ligger. Jag må vara konstig, men inte ser jag underhållningen i ett mordvapen. Tro mig, spännande underhållning finns på så många andra håll. Puss
Fuck u
"Fuck you" har sällan, kanske aldrig, yttrats lika taktfullt, finkänsligt eller ärligt. "Fuck you" får helt plötsligt mening och den det är skrivet mot borde, trots de fula orden, känna sig aningen ärad, med tanke på hur han arbetat fram det så vackert. Att en text som framställer något så fult kan vara så vacker är ett ett exempel på en av nutida poetisk musik.
Med det här inlägget vill jag också slå ett slag för bandet Archives (som klassas som en blandning av elektroniskt, progressiv rock, trip-hop, avant-garde och post-rock - hur grym blandning är inte det?!) resterande musik och framför allt den bortglömda och undangömda genren trip-hop. Fina beats här. Förutom Archive så representerar min fina lista bland andra Portishead, Massive Attack, UNKLE, Infected Mushroom, Tricky, lite Thom Yorke, Björk, PJ Harvey och Deadmau5. Till och med lite Gorillaz, vågat va? Listan är inte hundra procent trip-hop, men lutar i alla fall åt det hållet. Puss
Med det här inlägget vill jag också slå ett slag för bandet Archives (som klassas som en blandning av elektroniskt, progressiv rock, trip-hop, avant-garde och post-rock - hur grym blandning är inte det?!) resterande musik och framför allt den bortglömda och undangömda genren trip-hop. Fina beats här. Förutom Archive så representerar min fina lista bland andra Portishead, Massive Attack, UNKLE, Infected Mushroom, Tricky, lite Thom Yorke, Björk, PJ Harvey och Deadmau5. Till och med lite Gorillaz, vågat va? Listan är inte hundra procent trip-hop, men lutar i alla fall åt det hållet. Puss
J.P.
Det är underbart hur han faktiskt är bättre än majoriteten av Amerikas seriösa rappare. Eller så är det bara jag som älskar Joaquin så mycket. Likt en mytomspunnen fågel phoenix har han nu rest sig ur askan. Tyvärr kanske inte Hollywood är lika öppet för honom längre, men kom igen, vad gör det?
Verum rhythmo
Jag brände tungan drickandes ditt förtrollade te,
men till skillnad från bränt barn hungrade jag efter mer
Vad du än har att till mig ge,
vet du att det aldrig kommer slå när du ler
-
Jag vet vad jag behöver för att dyrka ditt lås,
men till skillnad från bränt barn hungrade jag efter mer
Vad du än har att till mig ge,
vet du att det aldrig kommer slå när du ler
-
Jag vet vad jag behöver för att dyrka ditt lås,
medan min jakt på det fortskrider, kan jag ej nås
Varför var musiken så mycket bättre förr?
"Oh, you know, vicious, like I hit you with a flower."
Det var Andy Warhols definition av det engelska ordet "vicious", efter att han uppmanat Lou Reed att skriva en låt om en person av den naturen. Därav låten "Vicious" på Lou Reeds andra soloplatta, den underbara "Transformer".
Andy Warhol och Lou Reed
De två producenterna bakom Transformer, David Bowie och Mick Ronson
Det var Andy Warhols definition av det engelska ordet "vicious", efter att han uppmanat Lou Reed att skriva en låt om en person av den naturen. Därav låten "Vicious" på Lou Reeds andra soloplatta, den underbara "Transformer".
Andy Warhol och Lou Reed
De två producenterna bakom Transformer, David Bowie och Mick Ronson
Jag och min vän diskuterar något så djupt som döden
H: Du, jag, gud och döden
L: Okej, vad trevligt
Vem är gud och vem är döden?
H: Döden är han som kommer och hämtar oss efter att vi har tvivlat på gud som vi inte trodde på, right?
L: Okej, det låter rimligt, antar jag
Vad mysigt för oss
H: Nej alltså, vet inte, min tolkning
L: De verkar som ett skönt par
Trevliga varelser
H: De är inget par!
Förresten, döden går ju att personifiera
-typ liemannen?
Men gud går ju inte
L: Okej
Men jag gjorde bara ett tappert försök att beskriva dem som något konkret
Misslyckades
H: Döden personifierad borde väl vara konkret?
Eller så är han bara själslig, som man möter när ens själ lämnar kroppen? Så nej inte så konkret!
Kom igen, det här är intressant, diskutera med mig!
Jag tror det är så här:
Om man är rädd för döden, då möter han upp en för att skrämma en, för då tror man ju trots allt på något plan på honom eftersom man är rädd för döden. Om man har accepterat döden så försvinner man bara när man dör, allt blir svart bara
L: Mm, det kan nog stämma
H: En dis… nej monolog om döden för du säger ju inget
L: Men jag tror att det finns en "fortsättning" även för dem som inte är rädda för döden,
det kan ju inte bara bli svart och sen försvinner man helt och hållet?
H: Jo visst, men inte samma väg till fortsättningen?
L: Joho, nu gjorde jag det!
Nej troligtvis inte
H: Jag tror att de bara vaknar upp någon annanstans
L: Jag tror att vägarna är väldigt olika, för alla
H: Mm!
L: Nja
Jo kanske
Eller fast inte
Tror att livet på något sett fortsätter,
fast annorlunda
H: Nej inte "livet"
Men döden behöver ju inte vara slutet, right?
Jag tror på något sätt att livet är en bubbla
och när den spricker (enbart för den som dör för tillfället) så blir man mycket friare och kan sväva var man vill - fast inte på det sättet så att det symboliserar livet som ett lidande, utan bara att döden är upplysning
L: Nej men vi kan kalla det livet så länge
Orkade inte hitta på något nytt konkret ord
H: Efterlivet?
L: Tror inte heller att det livet vi lever nu fortsätter
Ja, typ
H: Nej precis, min bubbla?
L: Det är så att man inte är död fast man har dött
Typ eller något, så ja efterlivet
Ja typ, fast jag tror inte man kan sväva helt fritt heller
H: Mm, fast vi kanske står utanför uttrycket död, och att det betyder så mycket mer än "inte levande”? Det kanske betyder "högre än levande"
L: Mm, kanske
Jo, jag tror att det liv vi känner till tar slut, men att en ny "nivå" av "livet" uppstår eller något
H: Mm precis
L: Kanske inte högre, eller bättre, eller lyxigare
-bara mer vetande
H: Mm exakt…
… vad jag sa? -Menade i alla fall
L: Okej
Då menar vi samma sak?
L: Så fortsätter det så i all evighet
Man dör och lever och dör...
Och varje gång kommer man till en ny "värld" eller vad man ska säga
H: Men, om du menar att döden är bättre, får då de som syndat i sitt första liv vara döda kortare tid (som straff?) och återfödas tidigare?
L: Hm nej
De som varit "dåliga" kommer ju till en annan väg än de som är "bra" och får då en annan upplevelse av "samma nivå"
H: En och samma nivå kan ha olika vägar?
För olika personer
Ja okej, jag förstår
L: Varje person får sin egen väg, men alla är på en och samma nivå?
Så finns det fler nivåer? Men man får bygga sin egen väg typ efter hur man är och lever?
H: Men är vägarna indelade i nivåer då?
L: Hm man dör
Så kommer man till en ny nivå, och på den har man sin egen väg,
när man dör där kommer man till en ny nivå, men med en annan personlig väg?
H: Mm visst
L: Så alla "genomgår" samma "världar" men får ut olika saker ur dem?
På grund av vägarna
H: Yes det låter vettigt! Döden är en duktig schemaläggare
L: Hm jo kanske
Så man får olika ont på olika sett av döden
Den är till för att få vetskap och sin rätt?
H: Jag ser inte döden som ett lidande, inte fysiskt i alla fall
L: Nej mer psykiskt
Det är ju inte kroppen som lever vidare
H: "Ont" kan kanske vara att man får återuppleva sina synder i dödens biograf
Precis!
L: Det är mer din "själ” finns den?
H: Ja såklart!
L: Okej
Tänkte om det var tankarna och psyket som lever vidare?
Mer än en själv
H: Det är ju själen i min tolkning
Sömnlöshetens bot
Klockan är 02:55. Jag har inte kunnat sova när jag vill på hela veckan. Så varför försöka nu? Jag skulle bara spendera kommande timmar i sömnlöshet. Därför ska jag spendera kommande en timme och trettiosju minuter med att se på "Det sjunde inseglet". Något, och jag kan inte riktigt sätta på fingret på vad, gav mig en enorm lust att se den filmen. Min sömnlöshet är inte kul förresten. Eftersom jag inte har somnat förrän cirkus fyra de senaste nätterna har jag sovit alldeles för länge. Och blä. Men det finns ett bot för sömnlöshet och det heter Ingmar Bergman-filmer. Gjorde samma sak med Smultronstället för några veckor sedan, och den älskade jag förövrigt. Nu blir det jag och Bergman. Puss
Den enkla estetiken i filmens bild är överdrivet lockande, vacker.
Den enkla estetiken i filmens bild är överdrivet lockande, vacker.
Hjälp mig drömma
Jag eftersöker något. Jag vet egentligen inte var det är. Det kan vara en filosofi, religion, ideologi, någon slags konspirationsteori eller bara en tro. Det jag söker gå i alla fall ut på att vad vi lever var dag inte är verklighet, utan att våra drömmar är verkligheten och att resten av vad vi upplever är drömmar. Jag skulle vara djupt tacksam om någon kunde sätta ett namn på fenomenet som, tro mig, har irriterat mig i över en vecka då jag inte hittat något på ämnet. Ännu bättre skulle vara om någon kunde bidra med ett lästips i ämnet eller bara någon webbsida om det.
"Dreams are illustrations... from the book your soul is writing about you."
- Marsha Norman
Djupet i den här teorin är helt enkelt enormt lockande och intressantare än de flesta religioner jag har någorlunda koll på. Eller kanske är det alla recensioner och bottenlösa tolkningar jag läst om Inception som lockat mig hit. Men seriöst, tänk på det, möjligheterna i dina drömmar är nästintill oändliga. Och du lär dig minst lika mycket av att göra bort dig i en dröm som i verkligheten. Du kan åtminstone se dina drömmar som ett perfekt, om något surrealistiskt, skissblock. Tack på förhand.
"Dreams are illustrations... from the book your soul is writing about you."
- Marsha Norman
Djupet i den här teorin är helt enkelt enormt lockande och intressantare än de flesta religioner jag har någorlunda koll på. Eller kanske är det alla recensioner och bottenlösa tolkningar jag läst om Inception som lockat mig hit. Men seriöst, tänk på det, möjligheterna i dina drömmar är nästintill oändliga. Och du lär dig minst lika mycket av att göra bort dig i en dröm som i verkligheten. Du kan åtminstone se dina drömmar som ett perfekt, om något surrealistiskt, skissblock. Tack på förhand.
Puss
"La reproduction interdite" av René Magritte.
Härligt surrealistisk, drömlik. Påminner om en dröm jag haft, fast (har jag fått för mig)
jag sett tavlan innan jag drömde.
"La reproduction interdite" av René Magritte.
Härligt surrealistisk, drömlik. Påminner om en dröm jag haft, fast (har jag fått för mig)
jag sett tavlan innan jag drömde.
Musiktips
Detsamma
Vad är himmelen så eftertraktad för? Högt där uppe i skyn är molnen precis lika elaka mot varandra som vi människor här nere på jorden är.
Naiv
Likt naturresurserna sakta håller på att kramas ur jorden tror jag att jordens befolknings fördomar, ideal, rasism och överdrivet hat sakta försvinner. Jag tror på en bättre framtid för människans medvetande, men inte för naturen. För att naturen ska kunna få sin räddning krävs det att människan blir medvetande.
Genom linsen i min tristess
Kråkfötterna uppmanar dig att gissa filmen.
Hur många ögon krävs för att kunna se tio fingrar om dina två armar är utsträckta
i fågelskrämmeposition?
Lite ficklitteratur
Hatten på sned som Hemingway
Jag blev, helt spontant, jättesugen på att läsa Hemingway. Antingen "For Whom he Bell Tolls" eller "A Farewell to Arms". Ska jag vara ärlig så har jag bara läst "The Old Man and the Sea" och ett halvdussin noveller. Jag tror det är efter att vi fick i uppgift på förra årets sista engelsklektion att skriva ett brev från tomten till någon. Jag valde (aningen pretentiöst) att skriva till unge Hemingway som hade skrivit brev till tomten och önskat sig en skrivmaskin. Tomten tyckte att han skrev fint och sa åt honom att fortsätta skriva, för att han såg en framtid i det...
Nu ska jag i alla fall kasta mig in i Angel. Jag hittade hela första säsongen för nittionio kronor idag! Det osar barndomsnostalgi om det så jag måste dra mig nu. Till det lite Häagen-Dazs. Jag föredrar ärligt talat Häagen-Dazs över Ben & Jerry's vilken dag i veckan som helst. Eller lite te kanske? Jag har börjat dricka kopiösa mängder te för mig själv på sistone. Gott.
Nu ska jag i alla fall kasta mig in i Angel. Jag hittade hela första säsongen för nittionio kronor idag! Det osar barndomsnostalgi om det så jag måste dra mig nu. Till det lite Häagen-Dazs. Jag föredrar ärligt talat Häagen-Dazs över Ben & Jerry's vilken dag i veckan som helst. Eller lite te kanske? Jag har börjat dricka kopiösa mängder te för mig själv på sistone. Gott.
Puss
Ett mytologiskt försök
Han är på jakt igen. Han smider planer. Han jagar inte henne den här gången. För henne anser han sig vara osynlig. Trots variationen jordens arsenaler erbjuder är han på jakt efter något så simpelt som en pilbåge med tillhörande pilar.
En anonym källa har nu tipsat om att bågen och pilarna inte är vilka som helst. Det är nämligen Amors pilar och båge han är ute efter.
Planen gick i verket. Nu sitter han och putsar bågen, han har precis vässat pilarna. Symboliskt för att visa hur vass hans vilja att omvandla hennes vilja, faktiskt är. Det verkar som min tidigare prekognition var fel, det är henne han jagar, trots allt. Vinglös, men med lugnet av två valium-tabletter sätter han del två av planen i rullning. Jag ska visa henne vad kärlek är, tänker han för sig själv. Jag ska visa henne vem jag är. Mot vad han tror vara kärleken riktar han sin kompass och smyger iväg.
Hans tanke om osynligheten var inte ömsesidig. Hon känner igen honom, när han smyger bakom henne. Hallå vad håller du på med… får hon fram precis innan hennes hjärta genomborras av den vassaste av vassa pilar. Pilen går rakt igenom henne. Du… har… dödat… mig, kväker hon fram. Jag förstår inte, säger han till sig själv. Chocken och olyckan över att hans plan inte fungerat får honom att ta sitt liv. Hon reser sig upp, som om ingenting har hänt och säger till hans lik: Det du dödade var inte mig, utan min fria vilja. När ditt blod spilldes pånyttföddes min fria vilja.
Amor, som stilla har bevakat allt från stölden till döden tar nu tillbaka sin båge och sina pilar, obemärkt. Att inte ingripa är, som välkänt också ett ställningstagande, i det här fallet: för att visa att de odödligas magi inte är ämnade för de dödligas.
Jag gjorde det
Vi trotsar nattens kyla,
invirade i varandras halsdukar
Med tunga kängor tar vi de första
stegen tillsammans ut i allt
Vi stannar och pratar, som om vi alltid känt varann,
men också som om vi nyss lärt känna varann
Kylan kastar en skugga efter mina ord,
i form av imma på dina ögon
Där, i kylan, står du och jag i evigheter
invirade i varandras halsdukar
Med tunga kängor tar vi de första
stegen tillsammans ut i allt
Vi stannar och pratar, som om vi alltid känt varann,
men också som om vi nyss lärt känna varann
Kylan kastar en skugga efter mina ord,
i form av imma på dina ögon
Där, i kylan, står du och jag i evigheter
och värmer varandra med våra ord
Du kastar en snöboll på mig
och kriget är igång
Medan vårt snöbollskrig
blir ett vattenkrig
Springer vi plötsligt barfota
runt i allt
Du kastar en snöboll på mig
och kriget är igång
Medan vårt snöbollskrig
blir ett vattenkrig
Springer vi plötsligt barfota
runt i allt
