En spökstad

Jag somnade, till någon annans glädje
Ovetande låg jag på min mobiltelefon

Tvekade var det minsta jag gjorde
när jag såg vad min samtalslista visade

Min sömn hade haft telefonkonversation 
med Gud, min verklighet blev dröm

Med agnostiska fingrar ringde jag upp
-bara brus, som jag tolkade:

Något finns, ej personifierat 
Finns i behov, busring ger brus