Jag och min vän diskuterar något så djupt som döden
H: Du, jag, gud och döden
L: Okej, vad trevligt
Vem är gud och vem är döden?
H: Döden är han som kommer och hämtar oss efter att vi har tvivlat på gud som vi inte trodde på, right?
L: Okej, det låter rimligt, antar jag
Vad mysigt för oss
H: Nej alltså, vet inte, min tolkning
L: De verkar som ett skönt par
Trevliga varelser
H: De är inget par!
Förresten, döden går ju att personifiera
-typ liemannen?
Men gud går ju inte
L: Okej
Men jag gjorde bara ett tappert försök att beskriva dem som något konkret
Misslyckades
H: Döden personifierad borde väl vara konkret?
Eller så är han bara själslig, som man möter när ens själ lämnar kroppen? Så nej inte så konkret!
Kom igen, det här är intressant, diskutera med mig!
Jag tror det är så här:
Om man är rädd för döden, då möter han upp en för att skrämma en, för då tror man ju trots allt på något plan på honom eftersom man är rädd för döden. Om man har accepterat döden så försvinner man bara när man dör, allt blir svart bara
L: Mm, det kan nog stämma
H: En dis… nej monolog om döden för du säger ju inget
L: Men jag tror att det finns en "fortsättning" även för dem som inte är rädda för döden,
det kan ju inte bara bli svart och sen försvinner man helt och hållet?
H: Jo visst, men inte samma väg till fortsättningen?
L: Joho, nu gjorde jag det!
Nej troligtvis inte
H: Jag tror att de bara vaknar upp någon annanstans
L: Jag tror att vägarna är väldigt olika, för alla
H: Mm!
L: Nja
Jo kanske
Eller fast inte
Tror att livet på något sett fortsätter,
fast annorlunda
H: Nej inte "livet"
Men döden behöver ju inte vara slutet, right?
Jag tror på något sätt att livet är en bubbla
och när den spricker (enbart för den som dör för tillfället) så blir man mycket friare och kan sväva var man vill - fast inte på det sättet så att det symboliserar livet som ett lidande, utan bara att döden är upplysning
L: Nej men vi kan kalla det livet så länge
Orkade inte hitta på något nytt konkret ord
H: Efterlivet?
L: Tror inte heller att det livet vi lever nu fortsätter
Ja, typ
H: Nej precis, min bubbla?
L: Det är så att man inte är död fast man har dött
Typ eller något, så ja efterlivet
Ja typ, fast jag tror inte man kan sväva helt fritt heller
H: Mm, fast vi kanske står utanför uttrycket död, och att det betyder så mycket mer än "inte levande”? Det kanske betyder "högre än levande"
L: Mm, kanske
Jo, jag tror att det liv vi känner till tar slut, men att en ny "nivå" av "livet" uppstår eller något
H: Mm precis
L: Kanske inte högre, eller bättre, eller lyxigare
-bara mer vetande
H: Mm exakt…
… vad jag sa? -Menade i alla fall
L: Okej
Då menar vi samma sak?
L: Så fortsätter det så i all evighet
Man dör och lever och dör...
Och varje gång kommer man till en ny "värld" eller vad man ska säga
H: Men, om du menar att döden är bättre, får då de som syndat i sitt första liv vara döda kortare tid (som straff?) och återfödas tidigare?
L: Hm nej
De som varit "dåliga" kommer ju till en annan väg än de som är "bra" och får då en annan upplevelse av "samma nivå"
H: En och samma nivå kan ha olika vägar?
För olika personer
Ja okej, jag förstår
L: Varje person får sin egen väg, men alla är på en och samma nivå?
Så finns det fler nivåer? Men man får bygga sin egen väg typ efter hur man är och lever?
H: Men är vägarna indelade i nivåer då?
L: Hm man dör
Så kommer man till en ny nivå, och på den har man sin egen väg,
när man dör där kommer man till en ny nivå, men med en annan personlig väg?
H: Mm visst
L: Så alla "genomgår" samma "världar" men får ut olika saker ur dem?
På grund av vägarna
H: Yes det låter vettigt! Döden är en duktig schemaläggare
L: Hm jo kanske
Så man får olika ont på olika sett av döden
Den är till för att få vetskap och sin rätt?
H: Jag ser inte döden som ett lidande, inte fysiskt i alla fall
L: Nej mer psykiskt
Det är ju inte kroppen som lever vidare
H: "Ont" kan kanske vara att man får återuppleva sina synder i dödens biograf
Precis!
L: Det är mer din "själ” finns den?
H: Ja såklart!
L: Okej
Tänkte om det var tankarna och psyket som lever vidare?
Mer än en själv
H: Det är ju själen i min tolkning
