Rädslan för den obefintliga rädslan

Giljotien skrämmer mig allt
Visst ångrar jag mig idag,
om än försent
Vem förtjänar denna grymhet,
om inte jag?

Jag är elakheten,
grymheten personifierad
En djävuls avkomma äro jag
Som står inför sitt straff idag

Rädslan är jag kapabel att känna,
men ångern sätter sig ej i denna
Jag ryser till tanken av mitt straff
Du ryser till ljudet av mitt skratt

Jag skrattar utan tanken varför,
bara för att det höjer
bilden av den psykopat jag är
till skyarna

Nu när alla fruktar mig är jag redo
att gå vidare
Dock retar en sak
mig fortfarande:
De verkade inte ens rädda


Något jag skrev en sen kväll, stark inspirerad av Cornelis Vreeswijk – Mördar-Anders. (Tror ärligt talat att jag blev lite hetsad av Misfits också!)

En gång gjorde jag en spellista med den ovannämnda mannens bästa låtar. Ballader och grimascher.
Peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0