En spökstad

The envy can light the fiery wrath in one man,
that later burns out in to a smoke of deadly vengefulness. 
I've seen it all. Envy can make man kill man,
but mostly it makes man kill himself.
When somehow, magically, two melts in to one,
a third wheel smeared in gasoline
is all that it takes to light that envy. 

"Come on baby,
light my fire!"

Delfinen dyker djupt
Tänk djupare
Skrapar i sanden
på botten
Fenan ristar in
livet i djupet
För varje ny
ström av vatten
den lite blod spiller

"Advertising is legalized lying."
- H.G. Wells

De röda fläckarna på min tröja
berättar historien hur

Den spruckna läppen 
berättar historien när

Smutsen under mina kängor
berättar historien var

Men varför?

Det hänger tyngder på mina axlar
som plågar mig dagarna i ända

Är jag blåögd som undrar
varför endast du orkar lyfta dem?

Är jag kär som hoppas
att du hängt dem där?

Och varför lättar tanken på dig
vikten så märkbart?

Hjälp mig, bär mig, säg mig:
tycker vi om varandra?

Jag somnade, till någon annans glädje
Ovetande låg jag på min mobiltelefon

Tvekade var det minsta jag gjorde
när jag såg vad min samtalslista visade

Min sömn hade haft telefonkonversation 
med Gud, min verklighet blev dröm

Med agnostiska fingrar ringde jag upp
-bara brus, som jag tolkade:

Något finns, ej personifierat 
Finns i behov, busring ger brus

Jag trädde in i tiden och varvade den genom ett övermänskligt steg.
Jag öppnade mina slutna ögon och såg framtiden.
Den log mot mig. Jag log tillbaka. Jag tog ett steg tillbaka.
Väl i mitt presens kysste jag förutsättning att förutspå min lycka.
Jag gick i dem spår framtiden slutade i. Motgång.
Här, och jag ångrar att det inte var tidigare, insåg jag att framtiden inte finns skriven någonstans.
Vet jag vad som kommer att hända påverkar mina färgade val utfallet och det ändras.
Efter den insikten förstod jag att min framtidssyn inte var vad den verkade.
Den var endast en syn av fantasi. 
Framtiden påverkas av fantasin mer än vad fantasin påverkas av framtiden. 

Ärligt talat så är jag väldigt färgad, guld i mina ögon, av H.G. Wells för närvarande. Jag kom över Tidsmaskinen (ja, på svenska!) för någon månad sen på ett mysigt antikvariat. Den har jag inte läst än, men däremot har jag läst flera noveller och påbörjat The Invisible Man. Jag älskar mannen. Och hur de så fint uttrycker hans genre i förorden till Tidsmaskinen: vetenskapliga fabler. Uttrycket är fantastiskt! Han skriver väl inte fabler? tänker du. Nej, inte direkt. De syftar bland annat på det moraliska objektet i hans sagor, och hur han visar människans djuriska sidor i science fiction-form. Jag har aldrig gillat science fiction, varken i bok eller film-form. Men H.G. Wells ger det en sådan verklig form, som samtidigt är otroligt mycket mer intressant än någon annan åt samma håll.
Nu ska jag drömma drömmar om framtiden och plugga latin, tyska och svenska(!!!!). Puss


Ytterst tilltalande film-affisch för filmen jag ska se efter jag läst boken.

Skulle jag tvingas sätta ihop en spellista med MÅNGA bra låtar, under pistolhot, så tror jag inte jag skulle göra så bra ifrån mig. Därför har jag idag satt ihop en lista av MÅNGA bra låtar som jag kommer på utan pistolen. För den dagen jag hamnar där under pistolhot och tvingas sätta ihop en spellista med MÅNGA bra låtar så vill jag inte prestera dåligt, bli skjuten. Därför presenterar jag Musik under pistolhot. Puss peace

Jag hatar "best of"-skivor. Vems favoriter är det här? De låtar som har spelats mest av lyssnarna? Ett gäng hängivna gubb-fans till bandet som funnits med sedan urminnes tider? Bandets egna? (Vilket i och för sig skulle vara en bra idé...) Att lyssna på en best of-skiva som introduktion till ett band du är riktigt sugen på är bland de dummaste misstag du kan begå. Låt mig berätta varför: 

Föreställ dig ett stort rum fullt med något du gillar (jag använder böcker i mitt exempel nu hehehe). Dörren till rummet är stängd framför dig, men du har hört mycket om det här rummet, folk har rekommenderat det, så du vet lite vad som väntar dig. Du vet såklart att det är något likt andra saker du gillar, men du vet såklart inte om du kommer att gilla vad du hittar innanför dörren. När du öppnar dörren och kliver in i rummet ligger det fem böcker i en monter, centralt i rummet. Resten av rummet är tomt. Du förstår att böckerna är något speciella, eftersom de ser professionellt handvalda ut. Du sätter dig sisådär en månad i rummet och läser ut alla böcker. De var riktigt bra, verkligen. Men det är något som saknas.

Spola tillbaka. Bläddra tillbaka varje blad ett efter ett. Tillbaka ut genom dörren. Så, öppna dörren igen. Du kliver in i ett rum fyllt med böcker. Rummet är inte stort, men böckerna är många. Varje vägg är fylld med tvåmeters-höga bokhyllor. Böckerna är sorterade perfekt, så du kan börja var du vill utan att tappa bort dig. Du känner total frihet. Du har helt fritt rum, och du börjar med att läsa en bok. Sen hoppar du på en annan som verkar intressant. Sen nästa, nästa och den första igen, bara för att du fann den så otroligt stimulerande, intressant. Du känner att du verkligen älskar rummet, eftersom innehållet verkligen talar till dig, och eftersom du har haft möjligheten att utforska all dess innehåll själv. 

Jag antar att du förstår att första gången du gick in i rummet så lyssnade du på en best of-skiva. Efter att vi spolat tillbaka tiden, och du gick in i rummet igen så fick du tillgång till hela bandets/artistens bibliotek - du utforskade det helt själv - kronologisk ordning inte nödvändig (personligen brukar jag gilla att börja bak i den valda musikens historia och arbeta mig framåt, men det är en smaksak). Best of-skivor tar bort friheten. Därför är de inte ett dugg bra att använda som första introduktion till ett band. Du ska kunna utforska det själv, inte lyssna på vad någon annan valt ut åt dig. Se rekommendationen som pengar till tågbiljetten. Sen använder du pengarna hur du vill, och rutten för din tågluff bestämmer du själv. Du måste få en chans (och ge bandet en chans såklart) att lyssna på allt de kan, och till slut välja dina egna favoritlåtar. Det här är så fint, för det ligger något magiskt i att kunna upptäcka och älska nya låtar (av ett band du älskar) varje dag. Peace

När man ligger i sjukdom går dagarna som långsammast. När man är på förbättringsvägen går de något snabbare. När man till slut är frisk går dagarna som en bil klockan fyra på en vardag, i den trånga trafiken när alla just har slutat. Inte ett dugg snabbare än när man var frisk alltså. Fast, notera att gaspedalen motsvarar din egen vilja och motivation. Och mängden skratt. Skratt brukar oftast förkorta tråkiga stunder avsevärt. Fast sen förlänger väl just samma skratt livet? Motsägelsefullt? Inte så värst.

Eftersom jag oftast brukar beklaga mig över själsliga smärtor är det idag dags att vara lite kroppslig. De senaste två dagarna har jag spenderat inomhus i nästintill oändlig tristess. Min kroppstemperatur har överstigit trettionio grader. Jag har upplevt en huvudsmärta som närmast kan liknas till de smärtor jag kände, när jag förra våren gav upp kaffe, när abstinensen hade stört mig i ungefär en vecka. Mina knäskålar böjer sig för vart hundrafyrtioandre steg. Ligger eller sitter jag i samma position i mer än en kvart får jag ont i ryggen. Värktabletter är det bästa som finns. Jag saknar skolan - sanning. Jag saknar sanningen - fast det är förmodligen för att jag läst för mycket av 1984 de senaste dagarna. Mängder av honung, te och faktiskt nyponsoppa (bara för att hög vätskeomsättning är viktig och att det är sjukligt gott!) flyter genom min kropp. Dock saknar jag hallisar. Skulle kunna vara kul. 



Min odör består denna vecka av
dålig uppmärksamhet i ett eldhav
Så, ge mig uppmärksamhet, 
jag blir kanske frisk - vem vet?

2010 var ett bra år. Jag insåg hur äckligt årsresuméer och dylika listor smakar. Jag upptäckte en helt ny musikgenre, kom djupare in på en annan och insåg att en tredje inte var så värst bra. Genren trip-hop står för den nya upptäckten. Upptäckten för djupet står i och för sig inte för enbart en genre, men flera som går att knytas ihop: Protopunk, glamrock, punk, postpunk. Sen har jag märkt att Stockholms-pop inte håller i längden. Jag har läst åtskilliga många böcker. Bra böcker. Ännu fler filmer därtill.
Det här var också i stort sett året jag vände mina ögon bakåt och slutade tycka så högt om ny musik, litteratur och film (misstro mig inte, det finns underbara kvaliteter där med). Jag har också ökat min förmåga att skriva och producerat säkert fyra gånger så mycket som tidigare år. Eftersom jag håller mig inom en någorlunda kulturell ram här finns det väl inte mycket annat att nämna förutom hur många nya människor jag lärt uppskatta. Och känna. Jo förresten, Paris-trippen i värmen är värd att nämnas. Och alla trevliga nätter jag inte kunnat sova. Puss

Jag försökte skrika,
men såklart skulle jag mig själv svika
Innan min ilska hade flutit ut i ett oljud så tunt,
hade insikten slagit mig runt
Insikten om att mitt självtillit var lika klent
som glaset jag drack rent 
Jag hade inte hälften av modet eftertraktat
för risken att ha någon på ont kontaktat

Då. Just då, och inte tidigare, kom jag till en ny insikt: det är inte utåt jag vill vända min ilska. Det är på mig själv, inåt, jag ska vara arg. Resten av världens stackare i sin dvala ska jag inte störa.
Ilskan som skjutit dig, ska du inte spegla ut, i en rikoschett, över andra.