Drömmar


Måla med dina känslor

Det spelar ingen roll vilken färg dina ord har, så länge du uttrycker något djupt eller känslomässigt av hög igenkänningsfaktor, så lär folk runt hela klotet förstå både din mening och syfte. 

Du glömde hur man uttrycker sig fritt

Du har en egen vilja,
men den låste de in
för flera år sedan

De trampar på dig
låter dig inte göra 
vad du vill

Men se, 
vägen till nyckeln
är enkel

Se dem i ögonen
ge dem fingret
Stå upp 

Berätta sanningen
allt du inte vågat

Då får du och din vilja
ett kärt återseende

Ett godhjärtat försök att krossa stereotypen 'bloggare'

Fast min grej är lite den att jag inte har en aning om vad bloggare skriver om. Jag läser aldrig bloggar. Jag håller mig helt vid sidan av från normen (eller gör jag det, jag vet inte hur normen ser ut... typ dagens outfit osv?) och kör min egen grej. Jag gillar förresten inte ordet blogg. Eller jo, etymologin i ordet är fin - webb och logg (eng. web, log). Men betydelsen ordet blogg har fått gillar jag inte. Jag ser inte det här som "min blogg". Det här är en hemsida, där jag lägger upp egna texter (mest för min egen skull), tipsar om musik, film och litteratur (mest för andras skull) och visar annat jag gillar. Jag ser det som en dagbok utan lås som, för att hänga med i digitaliseringen, jag skriver på nätet.
Oj. Det lät värre än jag planerat. Puss

Fränder i ränder / randiga rötter

Du ser dig själv i ränderna på tigern
och undrar
om du är något udda, annorlunda
bland annat som i överlag är normalt

Du vet din plats, du har en proper stil
men bara på ytan
Egentligen vill du inte synas, därav 
det svarta

Att gömma sig är inget alternativ
då du sticker ut ordentligt
i kontrast mot alla andra

Men du har hört, likaväl som jag
att en tigers ränder aldrig ändras

Finputsning, ja tack

Förkylningar är som de där smutsfläckarna på glasögonglasen som inte går att putsa bort. Det sitter ivägen mellan dig och alla dagens fantastiska upplevelser. Det gör allt lite suddigt, jobbigt att se, därför har du inte tillgång till förmågan att uppskatta allt som händer. Det kan bero på att delar av din fokus går till att, ansträngant, se igenom. När glasögonen väl är rena kommer du lite närmare det hela stora och lär dig uppskatta varenda upplevelse, om minimalt lite, mer än tidigare.

Cygne noir / Chimiste Café

Du sitter på andra sidan bordet och skriker ut dina ord i viskningar till mig. Mitt på bordet, mellan oss, står en stor kopp kaffe. Kaffet är svart, lika svart som den natten vi för första gången såg varandra i ögonen. Ångan från kaffet svävar sakta uppåt, med stil. Dina skrikande viskningar för med sig lite os. Trots den starka, distinkta doften är oset, i kombination med dina ord, mer uppfriskande än en vind under en olidligt varm sommardag.
Dina ord lydde "varsin klunk tills botten av koppen syns". Varje klunk jag tog försökte jag göra mindre än den förra, så att stunden skulle vara så länge den kunde. Jag har ingen aning om hur du gjorde det, men jag förstår att du tänkte likt mig, för efter varje klunk du tagit fanns det mer kaffe än innan. För varje klunk du drack fann sig två nya i koppen. Jag hade ingen lust att förundra mig över dina konster just då, eftersom viljan för att stunden skulle vara längre var starkare än all världens arméer. 


Den andra sidan

I din spegelbild bor jag (var natt och dag)
När du inte ser
är det jag som ler

Skuggan du kastar
är kroppen i jag lastar

Allt du varken ser eller hör
är alla de små saker jag gör

Bakom dig, under dig
det är där jag gömmer mig

Dina omedvetna handlingar
sker under mina förvandlingar

När du blundar, jag tittar
allt du gömmer, jag hittar

Men vi kommer aldrig sitta på samma stol,
för jag är din sanna motpol

Vi ses under trädet



Lignum scientiae boni et mali

Bedragaren

En svindlare i finskor
det är vad jag är

Där jag inte hör hemma
bor viljan min

När ingen annan skådar
klär jag mig i bågar

Äter upp litteratur 
känner intellektet flöda

I motvind flyger flugan
som är jag i ett rätt fel

Alla blickar på mig ser
allt de ser är mask jag bär


Mitt godis tog precis slut, oturligt nog. Har du något?

Idag har jag svävat på mitt eget moln bland ovanligt fixerade människor. Skolan dukade upp filmer, pannkakor och latinsk grammatik. För att göra det här om mer osammanhängande: idag har jag blandat mig själv en ovanligt god kaffe-drink (jag använde kanel!). Sen träffade jag en rolig farbror med misstänkt andedräkt på antikvariatet:
- Är du en bokfantast? 
- Ja... jo det är jag väl!
- Okej, för det är inte jag, hehehe, jag är en musikfantast.
Trevlig gubbe. Han hade tydligen bandat i stort sett hela åttiotalet.
För övrigt har jag använt veckan till att hamstra för helgen:


Ett nummer av Uncut med fylliga Clash-intervjuer, tjugo kronor på Vaxkupan.
Singoalla av Viktor Rydberg, lånad på stadsbiblioteket.
En diktantologi "Kärlek vin och sång", tjugo kronor på Röda korset.
Twin Peaks - Laura Palmers hemliga dagbok, fyrtio kronor på det stora antikvariatet.
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg, lånad på skolbiblioteket.

Min själ andades ut dessa ord

Andedräkten är ej
själen som talar ut
genom mig

Om anden är själen
så borde min kropp
vara dräkten för den

Och inte kan man se på min kropp
huruvida jag te
eller kaffe druckit ur min kopp

Och du kan ej
döma ord efter hur
de luktar för dig


Hur du ska gå till väga, eller till målet

Jag vill flyga med egna vingar
Jag vill på åktur med James Dean i hans bil
Jag vill simma under ytan och andas
Jag vill rimma med Jim Morrison
Jag vill bli ihågkommen.

Det enda möjliga i den här världen är det sistnämnda. Därför är det vad jag kommer ägna mina tankar åt. Att bli ihågkommen är självklart inte så brett att varenda person kan veta vem du är, var (jag är inte den som anpassar mig för din skull). En skandal behöver inte vara negativ. Och att får beröm av finare, högt uppsatta människor behöver inte vara positivt. För att bli ihågkommen i ett fint minne måste man tänka: Nyskapande/stilbildande, rebelliskt - ej revolutionärt, och på samma gång göra sin egen grej, inte böja sig för någon annan - då har man förmodligen sålt sig.

Du måste lägga ner din själ i ditt skäl, men inte sälja den till onda makter för att bli sponsrad av djävulen. Målet och vägen är oskiljaktiga. Du bygger upp din väg efter ditt, bara ditt mål. Och för att nå ditt mål måste du gå din väg till mål, inga genvägar. Har du bara vägen lär du inse målet på vägen, eller så står du helt plötsligt där. Har du bara målet så är vägen något du alltid gått på, men vet, innerst inne, utan kompass, exakt när målet är där. De är oskiljaktiga.

Att bli ihågkommen är inte att synas på löpsedeln några veckor i rad. Det är, för att nämna ett exempel: att om hundra, eller kanske rentav femtio år ingå i studieplanen för skolelever. Lär man sig om dig i skolan har du uträttat något värt att minnas för. Det såklart exempel på minnesvärda människor i världshistorien som uträttat onda dåd, men det är inte vägen varken du eller jag skall gå.

Rädslan för den obefintliga rädslan

Giljotien skrämmer mig allt
Visst ångrar jag mig idag,
om än försent
Vem förtjänar denna grymhet,
om inte jag?

Jag är elakheten,
grymheten personifierad
En djävuls avkomma äro jag
Som står inför sitt straff idag

Rädslan är jag kapabel att känna,
men ångern sätter sig ej i denna
Jag ryser till tanken av mitt straff
Du ryser till ljudet av mitt skratt

Jag skrattar utan tanken varför,
bara för att det höjer
bilden av den psykopat jag är
till skyarna

Nu när alla fruktar mig är jag redo
att gå vidare
Dock retar en sak
mig fortfarande:
De verkade inte ens rädda


Något jag skrev en sen kväll, stark inspirerad av Cornelis Vreeswijk – Mördar-Anders. (Tror ärligt talat att jag blev lite hetsad av Misfits också!)

En gång gjorde jag en spellista med den ovannämnda mannens bästa låtar. Ballader och grimascher.
Peace

Jag skulle kunna chiffrera mera



Tänk dig de oändliga möjligheterna jag skulle kunna uppnå om jag hade den här! Ännu färre folk skulle förstå mig! Förmodligen skulle de sista som faktiskt förstår vad jag skriver försvinna. Inte kul. Men fler utmaningar för er och mer kul för mig! Alla vinner på det. Den är från 1500-talet förresten! Puss

Myntad

Varje dag tar man in nya saker, något roligt jag lärde mig idag var att verbet "myntade" heter "coined" på engelska. Det tycker jag var kul. Någon dag när jag orkar måste jag slå upp det i en etymologisk ordbok, företrädesvis på engelska.

En låda

Jag är hur ohändig som helst, men en gång i slöjden gjorde jag en fin brun låda. I den stoppade jag alla mina tankar. Ibland får jag lust att öppna den. Då kan det hända att en tanke hamnar här. Det här är ingen pakt med djävulen eller så, bara med min lilla bruna låda. Jag kan varken såga, borra, eller slipa fint, men jag tycker om att skriva. Alla kan inte allt, acceptera det och gör din sak.

"High as a kite" - fantastiskt uttryck

Högt, över marken
Där flyger draken
Draken har ett hem
när den inte sover
Himlen kallas detta
och skiftar färg
Från dag till natt
Natt till dag
Fast på ett snöre
men fri som få
Flyger draken stolt
över oss små



pyssligt


Jag har skaffat husdjur

När jag fick veta att hon var namnlös var valet av namn självklart: Madame Rassi. Hon är i skumgummi och klädd i ett enkelt, men vackert blommönstrat tyg. Nackdelen med detta djur är självklart att hon tar upp så mycket plats, hon är för fan längre än jag med sina 1.90 meter! Annars är fördelarna helt klart övervägande. Hon är framför allt mysig som få! Med en filt och ett par kuddar och en bok kan man ha det mysigt med henne flera timmar i sträck! Sen är de billiga! Du kan få tag på en för runt 250:-! Sen finns det såklart dyrare versionen, de där blå- och vitrutiga(de är inte ens snygga, varför betalar folk mer för?). Jag förstår mig verkligen inte på folk som skaffar hundar och katter! Vad är grejen? Denna behöver du inte mata! Den är inte sällskapssjuk, ni myser på dina villkor! Den skäller inte! 


Just nu är det lite trångt, men vi älskar varandra, så det gör inget.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0