En spökstad

Haha. Är det ingen som fattar att han drar en Joaquin Phoenix? Sheen är duktig. "I am on a drug. It's called Charlie Sheen."
En riktig citatmaskin, och en äkta mansgris. Perfekt för rollen.

Sakta börjar lövet falla ner från trädet. Likt något som en gång varit.
Tiden är knapp till att lövet är ett av alla andra bortglömda tankar nere på marken, vissna och fula.
Tiden är knapp och jag har inte ens hunnit berätta vad jag alltid velat säga dig.
Tiden är knapp för att jag väntat, månad efter månad har jag sett lövet växa, utan minsta lilla tanke på att det skulle vissna om jag inte stoppade det.
Tiden är knapp för att jag såg det troligare att en blomma skulle slå ut på vårt löv, än att det skulle lossna och falla till marken.
Tiden är knapp och jag förstår att inget håller för evigt. Så fort ett sinne avdunstar från jordens yta, försvinner alla dess djupt gömda tankar och känslor.
Tiden är knapp och jag förstår att skriva ner precis allt är min sista räddning.

Mannen som sålde världen spelar gurka
och dansa kan han

I flera minuter stod jag och försökte få ögonkontakt med en uteliggare för att säga godnatt, tills jag märkte att han sov djupt nere på botten. Frågan är denna; vem av oss var mest frånvarande? P.S. Jag tror han hade lösögonfransar. Han hade också en skylt, på vilken det stod "Gud äro jag, bidrag till kollekten i min hatt!".
Du som tvekar skulle sett hans skägg. Det exakta gudaskägget jag föreställt mig under mina sjutton, snart att bli arton, år i kristendomens skugga. Jag avstår från att kalla det en religiös upplevelse, men om en gud av något slag skulle finnas är det förmodligen en lik min uteliggare. Precis som en vanlig människa, fast med lite mer insikt: hans språkbruk på skylten var ju banne mig kyrkligt!

På taket jag sitter
Basen hoppar,
i takt med att jag
benen i marken doppar

Benen slipper smällen, men i stället slår jag i medvetandet. In i drömmen bryts strömmen och jag förlorar benen. När drömmens klocka tickar på i en livstid motsvarar det en sjättedel i timmens glas.
I drömmen märker jag hur mycket man går miste om som benlös, men hur mycket jag med ben hade missat i livet. Även om flertalet stängs av så öppnas ett nytt, helt outforskat perspektiv. I mina drömmar fick jag sakta, år efter år, successivt tillbaka benen. För varje år som gick fick jag mer och mer känsel tillbaka.
I slutet, som gammal man fylld med erfarenhet kunde jag gå. Då tog jag steget in i medvetandet. Här på marken, med vänner runt mig, ruskar mig, har panik. Jag säger "det är lugnt" och berättar vad jag upplevt. De tittar på mig som om jag var helt dum i huvudet och frågar "kan du gå?". Jakande svarar jag, lägger till och med till ett "perfekt", utan att ens känna efter.

Mina axlar gillar dubstep

När jag sitter i mitt eget lilla ordförråd och tänker, för mig själv, ser jag inte upp till dig. Visst, du kanske tror att du omges av ditt stora ordpalats, men jag ska berätta en sak för dig: Det är inte ditt svulstiga ordförråd som är det viktiga i ordens värld. Det är konsten att göra något av de ord du besitter, konsten att formulera dig.
Att kunna en massa tjusiga ord som inte är för alla kanske inger en viss respekt, men när ingen riktigt förstår vad du menar, är det värt det då? En fin formulering (där en lite annorlunda ordföljd är pricken över i:et) slår komplicerade ord med typ en hästlängd multiplicerad med ett jättekast. Så jobba med formuleringen istället för att sitta och dregla över din ordbok.

Spenderade förmiddagen på en riktigt fin konstutställning. Mycket lyckad, vilket nog kan grundas i hur originellt uställningens koncept är. Ta och kolla in den här eller här. Efteråt tog jag och en vän oss ner till stadsbiblioteket. Där fick vi bland annat bevis på hur otrevliga människor det finns. Men annars en trevlig stund. JAG FICK TAG PÅ "Tage Danielssons bok" ("Bok" av Tage Danielsson)! Efter bokens inledande mening förstod jag direkt att jag kommer att älska den! Det låter även lagom efterblivet och rolig att yttra meningen "jag läser Bok", som svar på frågan vad man läser. 

Jag hade ingen påse, så på vägen hem bar jag den med största omsorg. Det var även lite kallt (fast inte för kallt, jag provade min nygamla vårjacka idag!) så jag kramade om den. Jag var nära på att erbjuda den min jacka då det var lite kallt, men ångrade mig: det fick duga med att låna ut halsduken till den. Inte ska små böcker behöva frysa. Ska spendera resten av kvällen med att läsa ut den och kanske se på "Nattvardsgästerna" som jag aldrig hann igår. Mycket mer än så har jag varken lust eller ork att hitta på ikväll. Fina kramar

Det kan vara så att jag har förenat min längtan efter lust med nitroglycerin och sprängt opp allt som inte bekommer mig. Bara en tanke. Eller så har jag en underbar tur, för jag är verkligen glad just nu och har haft en perfekt vecka.

Ursäkta formuleringen, men; staden du skådar är en så att säga stad
jag inte skulle tveka till att idka älskog med om möjligheten fanns

http://www.nt.se/ungnt/artikel.aspx?articleid=6487809

I julas försökte jag mig på att vara en liten suris-krönikör. Snarare söt än sur blev utkomman. Utgår vi från att vad jag vill åstadkomma och vad jag faktiskt åstadkommer är vad som definierar mig, så kan jag definieras som sötsur sås i det här fallet. Yesh. Fast jag är rätt bra på att vara sur annars. Tyvärr är jag glad för ofta... eller något i den stilen. Ilska och liknande känslor måste upplevas av oss vanliga människor för att kunna beskrivas. Lyckas man beskriva känslan ändå, kanske man är av högre rang.

Det är förresten vad jag tycker människan borde rangordnas efter, om den verkligen skall behöva rangordnas. Förmågan att uttrycka känslor. Inte fan är du bättre än någon för att du har skjutit ihjäl ett tiotal personer. Eller för att du kan lösa ekvationer ingen annan kan. Eller för att du kan putta i en golfboll på färre slag än någon annan. Visst ska du vara förman inom ditt område, men inte inom mänskligheten i helhet. Där tycker jag att förmågan att uttrycka känslor är viktigare. Helst genom att regissera fina filmer, måla levande tavlor, skriva realistiska och inspirerande texter som berör, gå in helt i en roll eller skriva musikstycken. w