En spökstad

Du slog mig med häpnad
Du slog knut på min ryggrad

Du slog ett slag för oss och vänskapen
Du slog iväg mig likt en golfboll 

Du slog en kullerbytta med vårt förhållande
Du slog tillbaka det på rätt plats

Du slog in det och gav bort det
Du slog dubbla sexor och fick tillbaka det

Du slog mig
Men jag slog inte tillbaks

Varför är bättre komparativ till bra? 
All latin ger mig grammatikgranksningssyndromet
Det värsta blir bättre, men det behöver inte ens bli bra för det

Du som inte förstår, lyssna till Cornelis: 
Innan dess kanske det blir bättre, men bra lär det aldrig bli

Cornelis Vreeswijk – Ballad på en soptipp

Hemligt kanske inte är vad det är, men jag tänker ändå sända dig ett
meddelande. Har du någon gång haft den känslan av att allt du gör redan är 
taget? Stå upp för dig själv. Visa att du kan vara den de inte tror du vågar vara.
Om såna här motiverande och uppmanade redskap inte är något för dig så bör 
du nog sluta läsa här och nu. Varför? Annars tror jag ärligt inte att du
fattar vad allt det här egentligen handlar om. Är du den här fegisen bör du i alla fall sluta
kommentera andras brister och börja bearbeta dina egna. Först
då förstår du vad personen du trampar på och ser ner på känner. Han kanske kan,
med din hjälp också koma ur samma knipa som du satt i nyss. Skriv ner 
årtalet du kom ur knipan på en lapp, men se till att frysa in lappen så den inte slutar
som allt annat du inte tar hand om, nämligen sådant som endast 
flugornas okänsliga smak behagar. Du måste förmodligen lära känna dig innan din
herre. Han är inget utan att du vet vad du själv tror på. Vettet är inte något som
gavs till människan över en natt. Försök förstå det innan du nästa gång tar
ut allt över dem som inte läst det du har.

Du är som vädret
Ganska opålitlig,
varierande,
men varje dag unik

Vissa dagar älskar man dig

Jag har snurrat runt i den här ego-spiralen allt för länge nu. Jag har köpt böcker (speciellt böcker, jag har så jävla mycket böcker nu, hur ska jag hinna läsa allt? hur ska de få plats? De ligger i travar -och jag älskar det), skor, filmer till mig själv. Nu är det snart jul, och jag har enbart uppfyllt mina egna önskningar. Detta till kostnad av budgeten för julklappar. Nu får jag skärpa mig. Jag ska handla julklappar för allt jag har kvar (fast inte förrän den tjugotredje hehe...) och skapa julklapparna jag inte har råd med.
Låt skapandet flöda. 

Makt, kunskap, frihet

Det första jag skulle göra om undergången var här: Ta mig in till stan och handplocka kläder av den häftigare statusen. Pengar är inget problem då rädsla lär vara den nya valutan. När jag sedan står där med den tuffaste jackan i stan, och ser ner över alla redan dömda börjar min resa mot överlevnad. Om det är en levande döda-apokalyps så måste jag förstås införskaffa mig ett par vapen först. En sväng förbi Cervera för en rejäl kökskniv (som jag vet att jag ändå aldrig skulle lyckas använda mot det där livsfarliga lilla barnet... jag hatar halvsöta zombie-barn!).

Kökskniven blir väl förmodligen bara för syns skull, men för en riktigt badass syn. Sen tror jag en pepparsprej eller liknande skulle passa mig bra. Resten klarar jag med mina nävar (hehe). Sen måste jag bryta mig in på närmaste livsmedelsbutik för att tömma deras lager av Tictac, som jag stoppar i min fräna läderväska (inte äkta). I den har jag lite diverse, som min pepparsprej, min iPod, foton av alla jag höll kära innan helvetet bröt loss, lite småmynt, mitt anteckningsblock med penna och en tom flaska. Kniven (som jag inte kommer få harmfull användning för) hänger såklart i ett lika häftigt sidohölster. 

Tills solen speglas på mina teashades sover jag säkert i höga byggnader, av säkerhetskäl; då mörkret har lagt sig dansar de levande döda på Drottninggatan. Stadsbiblioteket är ett säkert kort, då byggnaden är i stort sätt ogenomträngbar och det finns gott om böcker (jag läser särskilt mycket post-apokalyptiskt nu av förklarliga skäl). Ändå försöker jag att variera och inte sova där varje natt, då de levande döda kanske rentav tar in mina vanor och vänder dem mot mig. Det är i alla fall det stället jag spenderar mest nätter en månad, och jag har tillochmed kopplat in min egen vinylspelare i deras högtalarsystem. Det gör att de nätter jag spenderar ensam har jag åtminstone Lennon/McCartney till mitt sällskap. Fast jag börjar tröttna på Please Please Me, måste ta mig bort till Vaxkupan och införskaffa en ny skiva.

Fördelen med en stad som Norrköping är spårvagnsspåren. Det tog mig två månader, men utav delar från spårvagnar och annat jag kommit över lyckades jag bygga min egen motordrivna dressin som glider perfekt i spåren. Sen har vi tätheten, behöver man något har man alltid nära till det. Det tar mig inte lång tid att hitta vad jag behöver. Tomma köpcenter är förövrigt hur kul som helst att leka av sig i. När man har all tid i världen är inte gränserna och tidsuppfattningen lika tydlig. Andra roliga aktiviteter i stan är att bryta sig in på Filmstan och kapa biografen. Sätt på valfri film som du just varit på Hemmakväll och fixat. Ett tips kan vara att sitta längst upp i biografen, då har du mer tid på dig att försvara dig om någon bryter sig in mitt i din film, och så ser du självklart mer av duken.

Om du har sällskap är alltid en parkour-dag/picknick på taken i industriområdet kul. Sällskap kan också medtas till Busfabriken (OBS, det är av okänd anledning inte ett dugg kul ensam). Annat som är kul med eller utan sällskap är en promenad genom valfritt bostadsområde i stan. Bryt dig in i obebodda lägenheter och plocka på dig allt nyttigt du hittar. Jag lyckades faktiskt komma över en användbar samling av anteckningar i undergångens tema och sisådär tio oöppnade paket Tictac. Det här är också det självklara valet när nöden kallar. Jag har en regel att aldrig använda en och samma toalett mer än fem gånger, samma sak gäller besök till lägenheter och i stort sett de flesta ställen (förutom mina favoritställen). 

Om någon skulle läsa det här hoppas jag att det är användbart för er. De här anteckningarna är skrivna gradvis under undergångens utveckling, då jag började en vecka efter utbrottet och dessa ord är skrivna cirkus ett år efter utbrottet. Läser du det här så är jag antingen död, eller så är du en paranoid jävel som tjuvkikat i mina anteckningar. Jag ser hopp om en ny framtid och värld. Mitt hetaste tips nu är att du ska försöka att inte leva ensam, hitta någon att tillsammans med jobba för en framtid. Om du ser denne som din arbetskompis, din själsfrände, bror, syster eller bästa vän spelar ingen större roll. Bara ni har varandras tillit och alltid täcker varandras ryggar så klarar ni er. Jag levde ensam i drygt ett halvår innan jag slog mig ihop med mina nuvarande kompisar, och vi fyra klarar allt fyra gånger så bra som jag gjorde innan. Minst. 

Åh du kära NT-läsare, ta dig en titt i fredagens tidning
Förutom dina favoriter, jo, alla har olika, i stor spridning
Ska du kolla in UngNTs sidor, var jag har en krönika
Puss

En legend föddes för trettio år sen
Dagen, den åttonde december
1980
En stjärna dog för trettio år sen
Legendstatus: musiker, fredskämpe
Sorgligt

Ack vad allt vore hopplöst, utan dessa minnestillägg

Pojken blickade ut över sin massiva skapelse och tänkte för sig själv:

Jag hittade en trasig spegel

Mitt val

Alla föds inte på samma trappsteg

Surftown




Jag har placerat min blogg i Norrköping på bloggkartan.se!