En spökstad

Det första jag skulle göra om undergången var här: Ta mig in till stan och handplocka kläder av den häftigare statusen. Pengar är inget problem då rädsla lär vara den nya valutan. När jag sedan står där med den tuffaste jackan i stan, och ser ner över alla redan dömda börjar min resa mot överlevnad. Om det är en levande döda-apokalyps så måste jag förstås införskaffa mig ett par vapen först. En sväng förbi Cervera för en rejäl kökskniv (som jag vet att jag ändå aldrig skulle lyckas använda mot det där livsfarliga lilla barnet... jag hatar halvsöta zombie-barn!).

Kökskniven blir väl förmodligen bara för syns skull, men för en riktigt badass syn. Sen tror jag en pepparsprej eller liknande skulle passa mig bra. Resten klarar jag med mina nävar (hehe). Sen måste jag bryta mig in på närmaste livsmedelsbutik för att tömma deras lager av Tictac, som jag stoppar i min fräna läderväska (inte äkta). I den har jag lite diverse, som min pepparsprej, min iPod, foton av alla jag höll kära innan helvetet bröt loss, lite småmynt, mitt anteckningsblock med penna och en tom flaska. Kniven (som jag inte kommer få harmfull användning för) hänger såklart i ett lika häftigt sidohölster. 

Tills solen speglas på mina teashades sover jag säkert i höga byggnader, av säkerhetskäl; då mörkret har lagt sig dansar de levande döda på Drottninggatan. Stadsbiblioteket är ett säkert kort, då byggnaden är i stort sätt ogenomträngbar och det finns gott om böcker (jag läser särskilt mycket post-apokalyptiskt nu av förklarliga skäl). Ändå försöker jag att variera och inte sova där varje natt, då de levande döda kanske rentav tar in mina vanor och vänder dem mot mig. Det är i alla fall det stället jag spenderar mest nätter en månad, och jag har tillochmed kopplat in min egen vinylspelare i deras högtalarsystem. Det gör att de nätter jag spenderar ensam har jag åtminstone Lennon/McCartney till mitt sällskap. Fast jag börjar tröttna på Please Please Me, måste ta mig bort till Vaxkupan och införskaffa en ny skiva.

Fördelen med en stad som Norrköping är spårvagnsspåren. Det tog mig två månader, men utav delar från spårvagnar och annat jag kommit över lyckades jag bygga min egen motordrivna dressin som glider perfekt i spåren. Sen har vi tätheten, behöver man något har man alltid nära till det. Det tar mig inte lång tid att hitta vad jag behöver. Tomma köpcenter är förövrigt hur kul som helst att leka av sig i. När man har all tid i världen är inte gränserna och tidsuppfattningen lika tydlig. Andra roliga aktiviteter i stan är att bryta sig in på Filmstan och kapa biografen. Sätt på valfri film som du just varit på Hemmakväll och fixat. Ett tips kan vara att sitta längst upp i biografen, då har du mer tid på dig att försvara dig om någon bryter sig in mitt i din film, och så ser du självklart mer av duken.

Om du har sällskap är alltid en parkour-dag/picknick på taken i industriområdet kul. Sällskap kan också medtas till Busfabriken (OBS, det är av okänd anledning inte ett dugg kul ensam). Annat som är kul med eller utan sällskap är en promenad genom valfritt bostadsområde i stan. Bryt dig in i obebodda lägenheter och plocka på dig allt nyttigt du hittar. Jag lyckades faktiskt komma över en användbar samling av anteckningar i undergångens tema och sisådär tio oöppnade paket Tictac. Det här är också det självklara valet när nöden kallar. Jag har en regel att aldrig använda en och samma toalett mer än fem gånger, samma sak gäller besök till lägenheter och i stort sett de flesta ställen (förutom mina favoritställen). 

Om någon skulle läsa det här hoppas jag att det är användbart för er. De här anteckningarna är skrivna gradvis under undergångens utveckling, då jag började en vecka efter utbrottet och dessa ord är skrivna cirkus ett år efter utbrottet. Läser du det här så är jag antingen död, eller så är du en paranoid jävel som tjuvkikat i mina anteckningar. Jag ser hopp om en ny framtid och värld. Mitt hetaste tips nu är att du ska försöka att inte leva ensam, hitta någon att tillsammans med jobba för en framtid. Om du ser denne som din arbetskompis, din själsfrände, bror, syster eller bästa vän spelar ingen större roll. Bara ni har varandras tillit och alltid täcker varandras ryggar så klarar ni er. Jag levde ensam i drygt ett halvår innan jag slog mig ihop med mina nuvarande kompisar, och vi fyra klarar allt fyra gånger så bra som jag gjorde innan. Minst.