En spökstad

Jag slog någon sorts spik i något, kokade lite och lånade Den unge Werthers lidande. Ska fan överleva Werther-effekten. Annars Goethe: 

... hur skadad man är av stadslivet när man misstar vackra fågelläten för sms-signaler.

Funderar på vad som skulle kunna vara en kulturell asbest i metaforisk bemärkelse, samtidigt som jag gör mig själv besviken genom att dansa med mina obefintliga kunskaper inom filosofin. Får leta upp ett verk att kalla filosofisk asbest i metaforisk bemärkelse. Så mycket jag vet är ungefär att jag inte ska välja något postmodernistiskt. Se, obentliga kunskaper, får jag lov? Jag väntar på tips om filosofiska verk av kanske, en danslärare, i metaforisk bemärkelse.

The French Impressionists – Pick Up The Rhythm

När baslådan hoppar till The xx, då vet man att den förmodligen är på för hög nivå. Någon eller något har höjt min baslåda till max och jag har inga avsikter att sänka den. Förmodligen höjdes den av mina kära vänner i takt till Slagsmålsklubben igår när vi entusiasmerade oss inför kvällens konsert. Vad som följde efter det var att vi pusslade ihop en accapella-version av Hänt i tre stämmor. Sen lyssnade vi på kött, för att senare lyssna på en hel del mer eller mindre duktiga band på Skandiateatern, väntandes på Slagsmålsklubben.

Entré. Visst kan man tycka att Frej tar sig själv på lite för stort allvar ibland, men det är berättigat. Känner man att man måste hata, kan man istället rikta det mot alla irriterande fjortispojkar som inte fattat grejen med att dansa, och istället bara hoppar och knuffas. Inte mer att säga än att killarna på scenen lyckades frambringa lyckorus och mängder svett. Idag har jag förövrigt lite plugg jag borde sköta, 'det sista'. Orkar dock inte. Känns trevligare att mysa ihop sig med Kafka på stranden, för resten av dagen. Ser fram emot en underbar kommande vecka. Pussss

Jag ligger ner med huvudet mjukt insjunket i kudden. På mitt högra öra. Plöstligt hör jag hur något faller ut ur mitt öra ner på kudden. Jag anar föga vad det faktiskt kan ha varit som fallit. Vad kan ha en sådan liten betydelse i storlek att det kan falla ur ett öra på en kudde? 

Jag kommer inte på det förrän säkert en kvart senare, när jag ligger och funderar på allt som är svart. Jag märker att det är något jag inte minns! Jag försöker dra mig till minnes vad som inte finns där, men det visar sig vara en omöjlighet! Jag kan inte minnas vad jag glömt! Har jag således tappat bort ett minne? När jag tänker tanken tappat bort, dras jag till ett minne jag inte har några svårigheter att leta fram, som nämligen utspelade sig för ungefär en kvart sedan.

Idag blåste det utav överdirektörens nåde. Kanske är detta för han sagt att vår jord skall gå under på lördag? Jordbävningar över hela vår jord, själar skall bryta sig ur sina fjättringar och samvetslöst sväva över vår jord.

- Du är ju helt klart en såndär person med en massa fördomar. Det märker man enkelt genom att bara kasta en blick på dig. Kom igen nu, låt höra, vad har du att säga om mig?

Håller tummarna och hoppas på att hela matte b bygger på den där kluriga pq-formeln jag precis lärt mig. Rutade skrivhäften är för övrigt så mycket sämre än linjerade att jag måste berätta att det gick så bra som det bara kan gå på det skriftliga nationella engelska b-provet.

Det kunde ha varit måndag idag och jag kunde ha suttit i den älskvärda musiksalen och klottrat vad jag vill tro är poesi på bänkarna. Det kunde ha varit måndag och jag kunde haft panik för att jag inte pluggat inför matteprovet på tisdagen. Nu är det bara söndag, jag har bara lite panik för att jag inte pluggat och jag är törstig och trött men måste göra en ö. Puss

Underbart album, ge mig skjuts

Hur man skriver ett nationellt prov i En B á la H: sov första halvitmmen av skrivningen, för att sedan krafsa ner cirkus fyrahundrafemtio ord på tjugo minuter, för att sedan gå. Klart. Wooasd puss