Inte ens: Blott ett minne

Jag ligger ner med huvudet mjukt insjunket i kudden. På mitt högra öra. Plöstligt hör jag hur något faller ut ur mitt öra ner på kudden. Jag anar föga vad det faktiskt kan ha varit som fallit. Vad kan ha en sådan liten betydelse i storlek att det kan falla ur ett öra på en kudde? 

Jag kommer inte på det förrän säkert en kvart senare, när jag ligger och funderar på allt som är svart. Jag märker att det är något jag inte minns! Jag försöker dra mig till minnes vad som inte finns där, men det visar sig vara en omöjlighet! Jag kan inte minnas vad jag glömt! Har jag således tappat bort ett minne? När jag tänker tanken tappat bort, dras jag till ett minne jag inte har några svårigheter att leta fram, som nämligen utspelade sig för ungefär en kvart sedan.

Jag minns inte vad jag glömt, däremot minns jag att något ofantligt litet, näst intill obefintligt fallit ut ur mitt öra. Jag drar således den geniala slutsatsen att mitt minne av något har fallit ur mig. En annan slutsats jag kan dra, samtidigt som ett lugn sköljer genom kroppen min, är att det jag glömt bort åtminstone inte är hur man andas, vilket jag som tur är ligger och gör. Men inte minns jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0