En spökstad

Ibland får jag höra att jag tänker för ofta. Jag tror det grundar i att jag förlitar mig på uttrycket Cogito, ergo sum lite för mycket. Mitt behov av att finnas, inte ses och höras - det är en stor skillnad, kan vara aningen för stort. Men som alla andra icke gravt självdestruktiva människor har jag ett behov av att existera. Jag gillar att existera, därför tänker jag lite extra på allt. Jag tycker om Descartes, men drar det steget vidare: Jag gillar att finnas, alltså tänker jag mycket. Som det här till exempel - jag antar att jag tänker för ofta.