En spökstad

Tillsammas tog vi klivet in i isgrottan. Vi halkade direkt och gled i full fart ner för en isad backe, hand i hand, båda på mage. Vi hamnade i en rätt mörk del av grottan och fick klara oss själva med vad vi hade på oss. Ljuset tog det inte lång tid förrän vi såg och det gick lika snabbt att förstå vilken fantastisk plats det här var. Igår upptäckte vi att ensamheten inte är något som råder i den här delen av grottan och att vi trivs med varandra, runt andra. Hade vi inte halkat in här tillsammas hade vi förmodligen frusit vid det här laget. Men jag känner mig otroligt varm.