En spökstad

Och sista lektionen med vår nutida konst- och kulturhistorie-lärare ställde vi oss faktiskt - allihop - upp på bänkarna. Inte för att han fått kängan eller så, bara för att tydligt markera för honom att han är en allas favorit. Ingen yttrade "Oh captain, my captain", tänka sig hur löjligt klyschigt det skulle ha blivit. Poesi är så mycket vackrare när orden ligger framför dig för egen tolkning, än uppläst, förutsatt att den inte, för tillfället, blir framförd av hen som diktat ihop alstret. Min beundran går ut till dem som vågar framföra sina egna ord, inte till några djävla marionetter.