kött och blod
Igår papercut
Vi läste satir utan att förstå ett ord. Vi nickade i ett alldeles för genomskinligt samförstånd. Egentligen var satiren så vass att vi skar tummen på var sida.
Godnatt
Har Freuds ”Drömtydning” på nattduksbordet, i hopp om att jag en natt eller morgon ska vakna upp efter en dröm så sjuk-in-i-helvetet att jag sitter i timmar och slår i boken och till slut hittar något intressant, dolt, som jag inte visste om mig själv. Inte riktigt så surrealisterna gjorde för att väcka sina absolut djupaste tankar, men jag går min egen väg. Förhoppningsvis hittar jag något som så jävla absurt att jag först skäms för att dela med mig av, men sedan sakta inser att det är en faktiskt del av mig, för det är väl så Freuds teorier funkar, eller hur?
Song for Bob Dylan
Oh, hear this Robert Zimmerman
I wrote a song for you
About a strange young man
called Dylan
With a voice like sand and glue
His words of truthful vengeance
They could pin us to the floor
Brought a few more people on
And put the fear in a whole lot more
I wrote a song for you
About a strange young man
called Dylan
With a voice like sand and glue
His words of truthful vengeance
They could pin us to the floor
Brought a few more people on
And put the fear in a whole lot more
...
Now hear this Robert ZimmermanThough I don't suppose we'll meet
Ask your good friend Dylan
If he'd gaze a while
down the old street
Tell him we've lost his poems
So they're writing on the walls
Give us back our unity
Give us back our family
You're every nation's refugee
Don't leave us with their sanity
