En spökstad

Det enda som verkligen kan stänga av mig från resten av världen är en riktigt bra bok. Jag har inte hittat något liknande som slukar upp mina tankar och stänger ute känslor förutom för boken lika bra. Visst, musik kan fungera, men då ska det vara ett par depp-låtar à la Joy Divison eller The Cure. Eller något annat tungt, men samtidigt djupt med mycket droger inblandat (visst, man kan tycka vad man vill, men det funkar bättre för att stänga av). 

Jag har ingen ordentlig förklaring på varför jag ens skulle vilja stänga av och blockera alla mina känslor. Det enda jag vet är att det är riktigt skönt. Något jag kan säga är att ju mer man kastar känslor omkring sig, desto viktigare blir det att kunna koppla av, att kunna göra det oftare. 

Vissa kan tycka att det hjälper att spendera tid ensam, då för att stänga ute känslorna. Det låter väl vettigt. Men det fungerar inte för mig. Med ensamhet växer bara känslomässiga tankar och det enda sättet är då som tidigare nämnt en bok. Om man umgås med människor behöver man inte tänka på sina egna känslor, för då känner man för dem, då behövs inte den lilla egoism som är i att känna, att känna vad som är bäst för en själv. 

PS. Det går inte att väga upp för lite kärlek med hat, kom ihåg det.