En spökstad

Jag hade aldrig haft ett ”riktigt” jobb förut. Visst, jag hade förvisso sommarjobbat ett par veckor sommaren innan. UngNT, avdelningen för ungdomsskribenter i Norrköpings Tidningar sökte i alla fall nya kandidater till hösten. Jag älskar att skriva, så varför inte göra det officiellt och få betalt för det? Du skulle skicka in ett mejl där du berättade lite om dig själv, vad du läser för något och även vad som gör dig upprörd. Vad valde jag då att berätta om mig själv? Jo, att jag går på De Geergymnasiet, börjar läsa SP kultur till hösten och att jag skriver för nöjes skull. Smart drag – då kommer de förhoppningsvis vilja veta mer om mig, tänkte jag. Avslöja aldrig för mycket direkt, lägg ut några schyssta bitar av dig själv som lockbete och när de nappar slänger du fram de riktiga godbitarna.

Vad skrev jag att jag läste då? Jo, tidningar på nätet i stort sätt dagligen; Aftonbladet och Expressen (förlåt mig). NT läser jag måndag-lördag i pappersformat.  Sen läser jag gärna romaner – helst sådana som blivit filmatiserade. Då får jag en bild att jämföra med min egen, helst en skicklig regissörs bild. OBS, jag hatar deckare. Ändå lånade jag med mig Agatha Christies ”Tio små negerpojkar” hem över lovet från skolbiblioteket. Bland saker som gör mig upprörd nämnde jag fördomar, och babblade på om lite annat.

UngNT-redaktören tyckte att jag var tillräckligt intressant för att få komma på en intervju med honom. Trevligt. Jag och femton andra. Fem eller sex platser handlar det om. Jag var i alla fall en av de femton av fyrtio som var tillräckligt intressanta för att träffa personligen. Måste, måste göra ett bra första intryck. Första intrycket har jag hört många gånger är en av de absolut viktigaste sakerna. Jag får helt enkelt övar lite. Tack och hej.