En spökstad

Jag har sommarlov, det börjar dra ihop sig. Försöker skriva krönikor, men det går inte så bra. 

Ska ett lejon som ryter i frihet i dagarna sju byta sitt liv mot ett lamm fängslat av tystnad till sagornas slut? (Snook)

Fredag-lördag-söndag har varit himmelskt bra. Jag har sovit sammanlagt runt åtta timmar, ätit alldeles för lite, svettats som ett djur osv. Det kanske inte är positiva saker, men det har varit riktigt bra ändå. Natten till fredag kom jag hem från Paris förresten. Munken in the park fredag och lördag. Little Marbles, Oskar Linnros, Veronica Maggio, Moneybrother och Timo Räisänen har jag främst varit där för. 

Jag har tangerat min upptäck att natten är mycket trevligare. Jag har inte kunnat sova. Tårarna har runnit baklänges och allting känns helt enkelt hur bra som helst. Natten till söndag släckte jag lamporna vid tre, efter att ett trevligt sällskap lämnat mig, för att sen tända lamporna vid sju igen. Sen cyklade jag till Söderköping. Glass, litervis med vatten och sallad blev det där. Det har varit hur varmt som helst men trevliga vindar gjorde min förmiddag när vi cyklade. Som om det inte kunde bli bättre; ikväll är årets första utebio. I värmen förmodligen. Nöjd?

Jag värmer upp med Robyns nya; Body Talk Pt. 1. I första halvlek spelar jag allt jag har med SMK, dvs: Sagan om Konungens Årsinkomst, Den Svenske Disco, Fest i Valen, Boss for Leader och EP:erna Den Officiella OS-Låten, His Morning Promenade, Hit Me Hard och Malmö Beach Night Party. I halvlek växlar jag till Vampire Weekend. Både debutalbumet med samma namn och deras nya, lika aristokratiska album Contra. Så fort andra halvlek blåses igång så sätter jag på Markus Krunegård. Först spelas Markusevangeliet, sen Prinsen av Peking och sist Lev som en gris dö som en hund. Varje spår spelas en gång var. När jag spelat alla spår finns det fortfarande lite tid kvar av andra halvlek, plus lite övertid som jag har samlat på mig i kisspausar. Den tiden tas upp perfekt av Movits! album Äppelknyckarjazz. När matchen är slut står en sak ganska säker: Jag lyssnar mycket hellre på musik än att titta på fotbollsmatch.

Väskorna är packade.
iPoden är laddad.
Hejdå varma Sverige.
Regniga (?) Paris väntar.
Kommer hem perfekt till Munken in the Park.

Jag kommer hem från tre dagar utanför all civilisation och läser NT. Jag blir omnämnd i en spalt på sidan tre i torsdagens A-del (för er som läser NT). Häftigt! Varsågod för tipset, och tack för att jag nämndes. Nu sitter jag nervöst och väntar på vilka de två sista reporter-platserna kommer att gå till. Som jag sade tidigare var jag utanför all civilisation i tre dagar (i och för sig hade jag mobil...). Jag och fyra kompisar spenderade dessa dagar ute i en av mina kompisars torp. Jag har varit utan varmvatten, drickbart vatten (det smakade lika mycket järn som en käftsmäll!), dusch, toalett och flera mindre betydande saker. 

Det konstiga är att jag klarade mig fint. Jag är en riktig stadsbo, men jag gillade det verkligen. Lite avskärmat med personer man gillar. Det gillar jag. Vi har haft en öppen Spotify-spellista som har stått på nästintill dygnet runt, vi har grillat varje måltid, vi har hoppat studsmatta så vi har fått träningsverk, vi har spelat poker och vi har badat (7.5 km till badet i en otrolig hetta och inget vatten, yes!). Nu ska jag njuta av stadslivet, melon och Mando Diao.