Vi beundrade månen och jag kom ihåg:


Finns det något vackrare än ett utomjordligt ting? Något man kan räkna med att se varje natt? Något som få har bestigit (fri tolkning)? Något som är utom vår räckvidd? Något som är så stort, men ändå så litet för ögat? Varje natt kan man vända sig till det och räkna med stöd.

Hon är mitt motgift mot vardagens gifter. Hon är den jag sitter vaken varje natt för. Hon har näst in till en oändlighet med beundrare, ändå pratar hon bara med mig. Vi pratar varje natt. Hon är så långt borta, men ack så nära hon är så fort solen har gått ner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0