En spökstad

Jag har aldrig blivit störd av sådana skuggmän som bor i folk. Ni vet, de som får folk att säga knäppa saker, vara stygga och göra dumheter. Däremot har jag en jävligt jobbig sjukantig liten sak som brukar sova på min rygg. Som tur är sover han förmestadels. Han har långt, grönt sjögräsliknande hår och sju ögon, ett längs varje kant. Han har ingen mun som tur är, och jag tror det är anledningen till att han inte får mig att säga knäppa saker. Däremot brukar han börja gnugga med en tandborste på min rygg varje gång jag ska göra något jag är bra på (vilket, som tur är, inte är allt för ofta). Det är väldigt irriterande, men det gör inte ont alls. Jag är rätt glad att jag har honom ärligt talat, eftersom det innebär att jag slipper de där elaka skuggmännen. Puss