Osmakligt, melankoliskt - och tilldragande
Jag tänker faktiskt använda Lars von Triers 'skandal' som ett startskott till att börja se hans filmer. Av erfarenhet har jag märkt att folk som beter sig oprofessionellt, svinigt och provocerar oftast är intressantare. Den kontroversielle Lars von Trier drog ett osmakligt skämt om nazister och judar. Självklart idiotiskt, men fortfarande något så harmlöst som ett skämt. Visst kan man förstå att Cannes måste av moraliska skäl vidta någon åtgärd - men att förklara Melancholia persona non grata känns lite överdrivet. En film är inte enbart en regissörs verk, det är en stor process med oändligt många människor inblandade. Att straffa alla genom förklara deras film persona non grata känns även det idiotiskt. Det är väl i så fall von Trier de borde förklara persona non grata.
Efter att ha sett presskonferensen, där han drar sitt osmakliga skämt och en del andra osmakliga om porrfilm, måste jag erkänna att jag är om möjligt ännu mer sugen på att se Melancholia (tror bestämt jag har sagt att jag är sugen på att se den tidigare här...). Nu har jag inte sett något av von Triers tidigare verk, så jag kan inte uttala mig om att jag gillar honom, men jag har en känsla av att hans verk och min filmsmak är som handen i handsken. Sen intresserar det där icke-amerikanska mig direkt och även den mystiska känslan som omger honom. Jag har bestämt mig för att försöka se Riket, Europa och Dancer in the dark och möjligtvis Antichrist innan jag ser Melancholia, vilket borde gå rätt bra eftersom den är en vecka från premiär.
Som sagt är det väldigt mycket mystik runt von Trier, inget undantag gällande Melancholia. Jag rekommenderar trailern, men varnar, då den verkligen inte är något för er med fördomar mot 'konstiga' filmer. Genom att bara sätta trailern under mikroskopet vill jag konstantera att den verkar bära på väldigt starka känslor och en väldigt tydlig och stark vändpunkt ses i bara trailern, då vändningen mot lite av det där mystiska jag talar om, i form av någon sorts katastrof. Den verkar väldigt filosofisk och jag får frågan "är det värt det?" av trailern i huvudet. Mycket av filmen verkar utspela sig i bröllopsmiljö med underliggande sci-fi-drag. Kirsten Dunst, som spelar huvudrollen, har jag aldrig varit så värst mycket för, men jag tror att det här blir hennes stora roll. Annars ser vi Charlotte Gainsbourg (åh!), John Hurt och Stellan Skarsgård i några av de större rollerna.
Även Kiefer Sutherland är med, men jag är fortfarande skeptiskt till om han klarar av något annat än den arge Jack Bauer. Jag tror verkligen på den här filmen och ser fram emot att se den på bio. Man märker, om man kollar på presskonferensen, hur den här filmen hjälpt von Trier. En del av den underliggande handligen är hans egen melankoli, som av vad jag förstår mestadels gestaltas i Dunsts roll. Genom filmen har han tydligen lyckats att bl.a. sluta dricka. Regissörer som lägger ner så mycket hjärta och blandar in sin själ i sina filmer passar, som jag redan nämnt, för mig, som handen i handsken. Jag tror att jag och von Trier kommer bli goda vänner, trots att han verkar vara ett sant svin (se presskonferensen). Men jag tror att de flesta genier är svin och här har vi bara ett exempel på ett geni som visar sig offentligt. Otroligt tilldragande.
Efter att ha sett presskonferensen, där han drar sitt osmakliga skämt och en del andra osmakliga om porrfilm, måste jag erkänna att jag är om möjligt ännu mer sugen på att se Melancholia (tror bestämt jag har sagt att jag är sugen på att se den tidigare här...). Nu har jag inte sett något av von Triers tidigare verk, så jag kan inte uttala mig om att jag gillar honom, men jag har en känsla av att hans verk och min filmsmak är som handen i handsken. Sen intresserar det där icke-amerikanska mig direkt och även den mystiska känslan som omger honom. Jag har bestämt mig för att försöka se Riket, Europa och Dancer in the dark och möjligtvis Antichrist innan jag ser Melancholia, vilket borde gå rätt bra eftersom den är en vecka från premiär.
Som sagt är det väldigt mycket mystik runt von Trier, inget undantag gällande Melancholia. Jag rekommenderar trailern, men varnar, då den verkligen inte är något för er med fördomar mot 'konstiga' filmer. Genom att bara sätta trailern under mikroskopet vill jag konstantera att den verkar bära på väldigt starka känslor och en väldigt tydlig och stark vändpunkt ses i bara trailern, då vändningen mot lite av det där mystiska jag talar om, i form av någon sorts katastrof. Den verkar väldigt filosofisk och jag får frågan "är det värt det?" av trailern i huvudet. Mycket av filmen verkar utspela sig i bröllopsmiljö med underliggande sci-fi-drag. Kirsten Dunst, som spelar huvudrollen, har jag aldrig varit så värst mycket för, men jag tror att det här blir hennes stora roll. Annars ser vi Charlotte Gainsbourg (åh!), John Hurt och Stellan Skarsgård i några av de större rollerna.
Även Kiefer Sutherland är med, men jag är fortfarande skeptiskt till om han klarar av något annat än den arge Jack Bauer. Jag tror verkligen på den här filmen och ser fram emot att se den på bio. Man märker, om man kollar på presskonferensen, hur den här filmen hjälpt von Trier. En del av den underliggande handligen är hans egen melankoli, som av vad jag förstår mestadels gestaltas i Dunsts roll. Genom filmen har han tydligen lyckats att bl.a. sluta dricka. Regissörer som lägger ner så mycket hjärta och blandar in sin själ i sina filmer passar, som jag redan nämnt, för mig, som handen i handsken. Jag tror att jag och von Trier kommer bli goda vänner, trots att han verkar vara ett sant svin (se presskonferensen). Men jag tror att de flesta genier är svin och här har vi bara ett exempel på ett geni som visar sig offentligt. Otroligt tilldragande.
Kommentarer
Trackback
