En spökstad

Mmmmm Depeche Mode var det ja. Lyssna på:

Trevligt att råkas. 

Jag är alla personerna på dina färglösa fotografier på väggen.
Jag är kaffet som en gång fanns i din Starbucks-mugg.
Jag är skuggan som din garderob kastar.
Jag är de första sidorna i böckerna du en gång läst och glömt.
Jag är doften på din hals som sakta har försvunnit.
Jag är sången du spelade på din LP-spelare förra veckan.
Jag är värmen som blir sakta blir uppäten av kylan från ditt öppna fönster.

Jag har nästan alltid älskat Joaquin Phoenix. I alla fall sen när jag var runt nio år, när jag såg honom som Commodus i Gladiator. Jag älskade honom lika mycket i Signs. Sin bästa rollprestation någonsin (än så länge) gör han i alla fall i Walk the Line, där tar på sig rollen som Johnny Cash. Han gör även en bra prestation i den inte fullt lika bra We Own the Night. 



Han har verkligen flippat och tappat sin stil.

För några månader sen hörde jag om Casey Afflecks dokumentär om Joaquin, som visade hans senaste år som hiphopartist. Det lät verkligen lockande då jag var sugen på att få reda på vad som fått denne riktigt begåvade skådespelare att bara kasta bort allt. För inte ens en veckan sen fick jag reda på att att allt bara varit på skoj, för att istället för en dokumentär, göra en mockumentär. 



Här har vi Joaquin tillbaka hos Letterman.

Det andra klippet jag visar er är ett bevis på vilken genialisk skådespelare han fortfarande är och alltid har varit. Han lurade alla, till och med David Letterman! Ännu mer genialt är att det tydligen bara var Joaquin själv och hans vän och svåger (?), och även regissör till filmen Casey Affleck som visste om att allt var på låtsas. Jag ville förresten se "I'm Still Here", som filmen heter, redan när jag trodde den vara en dokumentär; men nu vill jag se den ännu mer. Joaquin är en av denna generationens bästa skådespelare och han platsar på hyllan med mina favoritskådespelare (som jag för övrigt borde göra ett fylligt inlägg om någon dag). Ett tredje och sista klipp; trailern till filmen:


Sugen? En liten fågel har viskat i mitt öra att filmen kommer ha Sverigepremiär 21 jaunari 2011. 

Kuriosa är att han syskon hette River, Rain, Summer och Liberty. Deras glada namn fick honom att börja kalla sig Leaf Phoenix när han var liten. Färgglatt och fint.

En några dagar gammal, men mycket trevlig nyhet är Robyn – Body Talk pt.2. Har bara hunnit lyssna igenom albumet en gång och att döma så långt så är det minst lika bra som pt. 1. Har lite svårt för just låten med Snoop Dogg, men även den kanske blir bra. Annars är det ingen förutom mycket fina låtar.

Favoriterna än så länge är den nya versionen av Hang With Me (som finns som akustisk på pt. 1) och repetitiva We Dance To The Beat (som kan jämföras med Don't Fucking Tell Me What To Do). Sätt fart och lyssna!

Frågan är om Moto Boy inspireras utseendemässigt av en ung Boy George...



Moto Boy – Beat heart

"Du lyssnar ju helt klart på ett stort lass med bra musik! Du driver ju en blogg! Du borde börjar tipsa om musik som du gjorde häromdagen oftare!"